Klart som fan att jag skulle! För tre år sedan hade jag skakat på huvudet. 85-kilos-jag hade skakat på huvudet åt 57-kilos-jag.
85-kilos-jag som var tjugotvå år och hade högt blodtryck, som hade hög vilopuls för att mitt hjärta fick arbeta mer än det borde. Mitt gamla jag som samlade vätska som en vattensäng. Mitt gamla jag som var trött, och orkeslös. Mitt gamla jag som hellre mulade en kladdkaka, än rörde mig. Mitt gamla jag som gjorde mycket mindre, men ändå inte orkade mer. Jag hade skakat på huvudet åt bilden av den där tjugofemåringen, med perfekt blodtryck och 46 i vilopuls. Fyrtiosex. Som aldrig fick använda alla stödstrumpor hon beställde när hon vart gravid, för ojdå - ingen mer vätska. Som har energi, som har ork, vilja, självförtroende och styrka! Men av vilken anledning hade jag egentligen skakat på huvudet..?
Tänkte jag rätt då, eller nu?
(I grund och botten handlar det inte om ifall jag ser hälsosam ut...fast jag tycker att jag gör det. Det handlar om att det är såhär jag ser ut, NÄR jag är hälsosam...)