Tack! Kl. är 22.02.

För alla gratulationer och lyckönskningar - det värmer verkligen! Jag tror inte att detta kommer att bli den "vanliga" gravidbloggen man är van vid. Om jag försöker beskriva känslan blir det nog inte att det är "den största känslan i världen". Nja...inte heller att det är det mest naturliga. Även om det säkert är det. Men, det känns märkligt och alldeles för svårt att förstå. Att något inuti mig kan gäspa och sträcka på sig. För mig känns detta som Alien I, II eller någon av uppföljarna. Att något i min mage kan gäspa och sträcka på sig, men kommer snart, mycket snart att bryta sig ut genom min bröstkorg.

Fast lite vackert är det förstås.

Lille-Bebis kallas förresten för Dolph, inte för att vi vet att det är en kille utan just nu är Dolph ett unisex namn. Anledningen är ingen mindre att kvällen före jag tog graviditetstestet såg vi en lagomt dålig action med Dolph Lundgren. Jag retades med Herr Nilsson och sa att det blir namnet på vår förstfödde. Detta är dock inget ovanligt, hade vi misstänkt bebbe några veckor tidigare hade han/hon fått heta Ernst i 9 månader - eftersom vi då såg Ernst Kirchsteiger. Och jag kan ha dragit samma skämt även då om Davids förstfödde.

Over and out.

Vissa dagar. Kl. är 15:20.

Som har varit under blogguppehållet, har jag sparat någonstans långt bak i huvudet. Redo att plockas fram, när bloggen plockas fram. Det här var en sådan dag, en söndag när alla andra låg bakade och önskade livet ur sig själv. Då var vi med Kisen och kikade på fåglar - mysigt.

Nu blir det att tapetsera - det känns skönt att komma igång med projekt hus igen. Ett litet steg för mänskligheten, men...ja ni vet. Bilder kommer på det sen.

Over and out.

Now is the time. Kl. är 00:07.

Att äntligen återuppliva bloggen och berätta sanningen om varför den varit död ett tag. Många av er stackars - 2? - läsare vet nog redan... Men, här kommer bomben i alla fall. Min fina, helt högst ordinära blogg - som förr mest handlade om livets vardagligheter - vart någon gång mellan den 3:e juli och 4:e augusti en gravid-blogg. Yeah, you heard it! Bloggen är numera ett preggo, och jag med den.

Anledningen till att den fått vara vilande var nog att försöka hålla det en gnutta privat från början - för att inte jinxa det (jag kan vara så vidskeplig ibland...). Och att då samtidigt blogga när detta var det enda man tänkte på från början - omöjligt. Och helt ärligt, är det någonsin nån som går på när folk skriver "det händer så mycket just nu, stora saker, men jag vill inte berätta om det just nu..." Skulle inte tro det! Därför lät jag bli det. Så, där har ni sanningen... Den glada sanningen!

Nu ska jag återgå till att ha en mysig lördagkväll, hoppas ni har det därute också!

Over and out.