söndag, januari 11, 2009

Ibland är det så svårt...

...att säga bra saker, och alltid när jag är ute och promenerar tänker jag på saker jag borde skriva men jag glömmer dom alltid innan jag är hemma. Borde nog ha något slags chip inplanterat i hjärnan så jag får med alla godbitar. Hur som helst är det svårt att säga bra saker på svenska, tror bara att Kent och Magnus Uggla är bra på det.


Men vad jag tror jag vill säga till dig "anonyma" kommentatör är det minsta jag har eller haft är dåligt samvete - ledsen om du trott det. Det enda jag förlorat det sista året är en del förhoppningar, och förhoppningar är bara roliga så länge dom slår in då och då. Bara så att inte allt sker på dina villkor, utan ibland på mina med. Och jag vet att du kan, om du vill - för det har du bevisat. Nog sagt om detta, men lägg av med dina kommentarer, du anonyma, dom kommer aldrig att publiceras och annars kommer precis bara du få det svårt att läsa denna blogg. (hade verkligen ingen lust att ta detta till denna barnsliga blogg-nivå..)


Annars har det varit riktigt lugnt här i stugan. Personalfest igår, tyvärr var alla så tråkiga så vi var bara fyra stycken tappra. Men, trevligt ändå. Slutade med utgång, och den började på Calles...så ung medelålder att jag kände mig gammal. Vi begav oss därifrån för att kolla in det nya "Nocks"...hmm...spännande ställe...med lite udda människor...och typ tre stolar. Bäst av allt var att få komma hem, bli nerbäddad i soffan, titta på ett Greys avsnitt och sedan somna. Det och Monas historia om hur hon efterfestade med Latin Kings så grannarna ringde polisen, hon har levt livet ;)


(utekväll på Nocks)

Annars har det blivit en hel del härliga promenader i det underbara vädret som varit, var ute 2 timmat igår och idag fick jag med mig Herr Nilsson på samma sväng - ovanligt och roligt att han promenerar...hehe... Kan bli så obeskrivligt lycklig när snön ligger vit, solen skiner jag och Kisen är ute i skogen och allt är bara tyst. Så härligt!


Over and out.

Inga kommentarer: