Klockan slår 05.12. En tidig måndagmorgon, på en ödslig skogsväg. En ensam vandrare och hennes trogna följeslagare. Ja, i stora drag i alla fall. Ingen dunderskön tid att vara ute och promenera, men vad gör man inte för det käraste man har? Kia var så pigg och glad, rusade fram genom snön. Sen gick ju hon förstås och la sig, och jag for till jobbet. Men, vilken bra början på dagen!
Har även haft en mycket svår fundering i någonstans långt bak i huvudet idag. Tänk er överviktiga människor, och nu menar jag inte lite go-mysigt mulliga like myself. Utan, tänk er kanal-5-dokumentär-överviktiga människor (i cirkus 200 kilos-klassen...). I alla fall, blir deras kroppar hårda när det är riktigt kallt ute? Och alldeles mjuka när det är varmt? Som smör man glömt framme på köksbänken, det blir ju hårt när man ställer in det...ja, det tål att tänkas på... Frågade minsann D. och han skrattade och skakade på huvudet.
Fundera på den ni, over and out.
1 kommentar:
Hmmm.... Kan av egen erfarenhet avslöja att fettet ALLTID är hårt ;)
Synd ang Gummark :( Men, det går fler tåg! Tränade Roffe i toto igår, och JISSES så bra han var!
Kram på er!
Skicka en kommentar