Jag förstår om du är lite putt på mig nu. Det gör jag.
För bara några dagar sedan var vi rörande överens om att jag borde ligga i soffan, och vila. Vi var hemma från jobbet.Vi var febriga, och googlade allt som slutade på inflammation eftersom hjärnan tänkte "det här kan inte vara en vanlig förkylning!". Så därför förstår jag om du fick en chock, när jag liksom tryckte plattan i botten. Och gick från vila, till nattjobb, till träning. Så kändes det i alla fall idag - när jag packade träningsväskan, efter att ha sovit fyra timmar.
Men jag tror du kommer att tacka mig sedan.
Och tacka er läsare, vill jag göra! Tack för alla virtuella örfilar! Fortsätt gärna örfila inlägget nedan, för imorgon är det dags för Tabata nämligen. Träningen gick fantastiskt bra, jag var lite tveksam i början - var jag vid mina sinnens fulla bruk? Förmodligen inte, men det där var precis vad jag behövde...
