(Okej. Jag är en idiot som skriver detta här, nu kommer ju folk inte titta på annat.)

Ibland får jag, inte så värst ljusa ideér. Som igår, när jag tittade på min förvuxna lugg, och tänkte på min fantastiska frisör Emelie. Jag tänkte på att den borde klippas. Sedan tänkte jag på hur preggo Emelie var, så då ville jag inte störa henne med en sådan petitess som min förvuxna lugg.



Så jag skred till verket, med Dinos nagelsax.



Hela tiden försökte jag vara hoppfull. "Det ser inte så tokigt ut"..."Det är väl rätt så rakt i alla fall"..."Hår hinner ju växa ganska mycket på 3 dagar!"..."Man kan fixa mycket med hårsprej nuförtiden"..."Om jag lägger håret såhär, och lutar huvudet åt vänster, och sedan står så hela kvällen - då blir det bra". När jag var klar, intalade jag mig själv att det inte var så stor skillnad. Jag tänkte att jag skulle gå och säga godnatt till David. Och om han inte märkte något, då var det bara jag som inbillade mig... Givetvis märkte han det, innan jag ens hade kommit till Gooo...

And to be honest. Jag ser ut lite som Jim Carrey i Dum & Dummare. (Och nu kommer jag få höra detta på klinikfesten, bara för att jag skrev det. Smart Sara...)

Vad har jag lärt mig av detta? Nästa gång ringer jag dig Emelie, om du så är på förlossningsrummet, så ringer jag och testar i alla fall....!