Ni vet när man gör något en miljard gånger, som man säkert inte borde. Men, det gick ju bra den där gången. Man kör om på E4:an i snöslask, för man har jättebråttom och ingen annan i bilen - och då spelar det ju inte så stor roll. Och det gick ju bra, den här gången.
Jag hade aldrig någonsin tänkt skriva en blöjhistoria här. Ja, oddsen är ju inte så stora, men kanske någon använder min blogg som middagsunderhållning. Kanske, bara kanske. Dino har alltid varit sjysst med sina blöjor. There I dodged a poopy bullet, tänker jag ofta, fast inte på engelska - men det får som fel mening om jag översätter det till svenska. Jag har avvärjt blöjkatastrofer i 9 månader och 13 dagar.
Men man bara kommer att ha tur ett tag. En vacker dag kommer det upp en ekorre på E4:an. Ekorren kanske kastar in en gren i hjulhuset, och sedan befinner man sig på sjukhuset i sträck. Dagens blöja var motsvarigheten till ekorren, grenen i hjulhuset och sträck. Vad jag försöker säga - man klarar sig bara så länge.
Dino sprängde idag alla blöjgränser som fanns. Medans jag efter bästa förmåga försökte reda ut situationen, så visste jag inte om jag skulle skratta, gråta eller slita mitt hår och göra båda samtidigt. Dino visste. Han skrattade, och försökte springa på alla fyra ifrån mig. På raka armar blev han buren - näck - ner till duschen. För en mer omfattande skadekontroll. För guds skull! Han hade poop i öronen till och med (vet inte om det hade kommit in där, eller ut där. Svårt)!
Ja. Och till alla blivande föräldrar som läser här - det är underbart med barn. Det är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar