Och när det inte kom ett endaste knyst från övervåningen, kastades jag tillbaka i tiden. Kände mig som 17 när jag satt och tittade.
Tills jag såg att jag var mycket äldre än dom flesta.
Och började känna en viss irritation när någon för sjuttioelfte gången sa "himmel" eller "Oh my GOD!".
Och att "Jag ser fram emot att...(tankepaus) att feeeeeeeesta...hihi" var den vanligaste meningen. Jobbigt. För dom.
Och försöker se det originella med att ta in en norrlänning med hjärnblödning, när tjejen bredvid verkar lida av någon mycket allvarligare åkomma - avsaknad av hjärna. (Note to self: Kolla upp Dinos lärare innan han börjar i skolan...)
Nja. Kanske måste kolla när antikrundan går istället. Uppenbarligen är jag för gammal för det där. Men hjärndött - det är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar