Vänta nu. Dag sju var min bästa vän, och inte min tro. Det var dag nio, och däremellan ska det komma ett minnesvärt ögonblick. Rörigt.

Så går det när man improviserar och tror man har minne nog att komma ihåg en simpel lista.

Idag känns kroppen lite mindre mörbultad (med betoning på lite) men natten har spenderats vridande och vändande. Jag tror att det är fullmåne (i alla fall över vårat hus).

Dagen. Ja, vi får se vad den har att erbjuda. Just nu ska jag och Dino laga till en mumsig pastagratäng. Jag har upptäckt att om man gör middagen innan lunch, och sedan äter något annat till lunch. När man då värmer mat till middag, är det som att någon annan lagar mat åt en.

Funkar varje gång.