Dag elva - min syster.

Ida Elisabeth Clason.

Det skiljer två och ett halvt år mellan mig och min syster. När vi var små skilde det inte alls mycket. Fast ganska snabbt blev vi två väldigt olika individer, till slut blev vi så olika att vi inte hade särskilt mycket gemensamt. Någonstans där förlorade vi varandra ett tag. Och det är inte alls konstigt - fastän vi är så lika varandra nu, är hon ändå min totala motsats. Och fastän det är meningen att jag ska vara storasystern är det hon som är modig och vågar saker, och alltid varit tuffare. Hon är en underbar, snäll människa. Hon är en fantastisk mamma till min fina systerson, Hugo. Hon är den enda som kan prata lika fort som jag. Jag är så glad att ha henne i mitt liv. Och fastän jag kan ärligt säga att jag tror inte att någon känner mig, och allt med mig, så kommer hon himla nära. Vi skrattar åt samma saker, och hon är sådär fantastiskt vacker som jag önskar att jag vore!