Jag känner mig som en sur-morsa. Mest för att det enda jag säger är "Nej, nej, nej". Det har gått så långt att Dino fått någon slags pre-pubertal kris och bara springer omkring i en cirkel och ropar "NÄJ, NÄJ, NÄJ". (Ja nu vet ju inte jag hur ni var i puberteten - men jag var väl ungefär så...)
Så nu kastar vi alla måste åt sidan.
Hyllar spontaniteten.
Och har en Mamma-Dino-dag. Och jag ska bara säga ja, ja, ja...resten av dagen.
Nu drar vi. Någonstans. Och gör...någonting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar