Jag har blivit en mes. En mesig mes. Den mesigaste mesen ni mött. Eller så har jag bara blivit mamma.

Jag sitter och kollar igenom dagis för Dinos (numera eventuella) dagisstart till hösten. Först var jag ganska säker på att jag skulle välja dagiset närmast oss. Det verkade enklast helt enkelt. Sedan läste jag ju faktiskt om dagisen, och nu försöker dom med ljuva ord och underbara löften vinna över mitt barn.

Och jag läser. Och läser. Och inser att det blir nog inget dagis.

"Nattugglans dagis ligger naturskönt vid Skellefteå Älv". Hallå? Drunkningsrisk? Skulle inte tro det. Varför inte bara skriva att personalen är utbildade och rehabiliterade pedofiler, och att barnen får äta glaskross till lunch.

"Myggans förskola ligger centralt i Bureå" Och det är väl okej. Antar jag. Men dom "vardagstraskar" överallt. För att lära barnen sunda vanor. Bra. Än så länge. Men. Väger de sunda vanorna upp för den uppenbara dödsrisken när man släpper ju 20-nånting barn i trafiken. Varför inte bara låta Dino köra dit själv. Förjädra smidigt.

Nä. Han får nog vara hemma med Mamma. Få se nu, om jag tar en tredjedels-dag i veckan...eller säg månaden förresten...

(Okej. Jag är inte fullt så hysterisk. Men det är - tyvärr - banne mig inte långt ifrån.)