Åldersnoja. Kl. är 21.19.

Vissa tycker att nyårsaftnar är jobbiga, ett nytt år som börjar - ett annat som slutar. Jag tycker att födelsedagar är betydligt värre. Ens nya ålder låter alltid så illa, så gammal. Och då har man precis vant sig vid den förra åldern. Jag känner mig verkligen inte som min ålder, jag känner mig som 16. Max. Och det börjar alltid ett tag i förväg, tankar som: "idag är sista måndagen jag är 22", "det här är sista helgen jag är 22", "idag är sista dagen på jobbet jag är 22". Och faktum är att detta är de sista 2 timmarna och 36 minutrarna jag är 22. Och jag känner mig inte som 23. Jag är och kommer att förbli en barnrumpa. En otorkad och ohyfsad barnrumpa.
Men, egentligen finns det ju inget bra alternativ till att fylla år. Och så länge jag får visa leg på systemet - då är jag nöjd.

Och efter lite fifflande med bilder, ett Emma-samtal och lite annat krims-krams är det nu bara 1 timme och 3 minuter kvar som 22-åring.

Over and out.

Gröna fingrar. Kl. är 22.41...och jag borde sova.

Har nog inte gröna fingrar, än i alla fall. Men, det jag saknar i erfarenhet gör jag upp för med entusiasm! Och tänk, ikväll har jag lyckats plantera zucchini, majs, kryddor och två olika sorters melon! Nu ska jag bara vänta och se om det blir något. Ska sitta och stirra på dem, måste nog ta ledigt från jobbet för att göra det. Kanske säga upp mig, kan till slut försörja mig på mina grönsaker. Vilda drömmar, inte sant.

Och när insåg jag att jag inte är särskilt mogen, utan egentligen världens barnsligaste? Ungefär här...

Och som jag skrattade åt mitt eget lilla hyss. SÅ barnslig är jag!

Over and out.

Besiktning. Kl. är 17:31.

Dagen D, som allt hängt på. Eftersom vi redan skrivit kontrakt, dock med en klausul kändes det rätt viktigt att det inte skulle vara några större fel. Och, huset kommer att stå upprätt i några år! Lite fukt i ett badrum var det grövsta han kunde hitta. Och vad som var ännu bättre var att när besiktningsmän & sotare var klara fick Kisen komma in ett tag, och hon älskade huset. Har nog aldrig sett henne såååå lycklig. På 15 sekunder hann hon in i alla rum, inkl. övervåningen. Och kika ut genom fönstrena. Hon förstår nog inte riktigt vidden av det hela, men nog märker hon att det är något på gång!

Våran soon to be utsikt!

Over and out!

Inlinespremiär! Kl. är 18.06.

Bättre än surströmmingspremiär, biopremiärer, elitseriepremiär - är inlinespremiären. Nu känns det äntligen som vår, och som att solen inte bara skiner utanpå husen utan även lite i sinnet. Så corny, men det är väl det vårkänslor tar fram i en?

Over and out.

Igår var en rekorddag! Kl. är 13:30.

På en dag, hanns det med inte mindre än 3 (TRE!) rundor förbi huset. Jag tror folk snart har fattat att vi är på väg att flytta in, för ingen skjuter efter oss med hagelgevär. Och det skulle nog jag göra, om jag såg folk smyga omkring mitt kvarter hela tiden. Första rundan var i alla fall till fots, andra med bil. Och tredje var vi bara tvungna att göra för att kolla ifall det fanns en stege till sotaren. Skulle i alla fall föreviga ögonblicket, med David och en häftig pose. Men, han vägrade i sten.

Som en skum brottsling...

Kia ville inte lämna huset, hon satte sig på bron och dissade alla försök till inkallning. Hon passar bra där.

Det var tur att Kia gillade det, såg Ghost hunters på tv4+ i söndags. Vart så glad att dom börjat sända det, jag och Johanna satt nätterna igenom på IVA och kikade på detta. Jag klarar egentligen inte av såna program, för jag blir så rädd. Och kunde inte sluta fundera på om vårt nya hus var hemsökt. Men, då brukar ju inte hundar gilla det! Så, lite lugnare känns det...

Eftersom jag vaknade imorse av att man sopade gatan, tror jag att jag ska ta ut inlinesen på en premiärtur. Jag har tänkt att Kia ska följa, så jag hoppas vi kommer hem i ett stycke.

Over and out.

Jag känner igen tecknen. Kl. är 18:46.

Megaont i huvudet, pipig näsa och igår när jag sprang snöt jag ut en av de slemmiga statisterna i Alien 4. Jag tror att jag håller på att bli förkyld. Perfekt när man äntligen är lite ledig. Men, förutom att sova bort dagen har jag faktiskt dragit mig ut i det vackra vädret (det var inte så mycket att jag drog mig ut, som det var Kia som drog ut mig...)

Och nu sitter man här, strandad som en val framför datorn och har proppat igen öronen med hörlurar och mp3. Inte helt fel...

Over and out.

Älskling, kan du stöka upp i toaskåpet? Kl. är 22.40.

Javisst svarade jag, och upptäckte att David gömt hjärtformad choklad därinne! Vilken lyckost jag är som har honom... Hade i alla fall tänkt leva efter mottot att en bild säger mer än tusen ord, tyvärr glömde jag (vilket jag ofta göra) att ta kort mestadels av dagen. Men, det är nog bara jobbet som fattas - och Willys. Men det räknas inte. Så det så.

04:45 - Väckning! Och inte bara av väckaren...

19:16 - Choklad, och vilken gullegubbe!

20:00 - Boys will be boys...

20:16 - Ella i tant Saras knän!

Om man nu räknar bort x antal timmar jobb, så är detta ungefär dagen i stora drag. And what i nice day :)

Over and out.

Det bidde en tröja. Kl är 22.10.

Herr Nilsson beställde nyligen ett tv-spel, och fick överraskande med en t-shirt. När han överlycklig höll upp den för att visa, kunde jag inte undgå att vara lite skeptisk. Såg den inte liten ut?

-Oh nej, bedyrade Herr Nilsson. Och drog på sig tröjan som spände över biceps och triceps och alla andra ceps man kan hitta. Iförd korvskinnet säger han stolt, kolla! Den sitter ju perfekt! Undertecknad gjorde senare ett litet experiment, och Kisen fick pröva t-shirten. Och tänka sig, t-shirten var magisk - den passade henne med (Fastän det skiljer typ 70 kilo...) Mina sötisar. Tyvärr vart det ingen bild på D när han bär upp tröjan med stolthet, men dock en på Kisen!

I övrigt har jag spenderat lördagkvällen med att ta en tupplur så lång att den nästan inte får kallas tupplur utan snarare en kortare sömn. Coachat Herr Nilsson när han spelar otäck tv-spel och läst på internet om zucchini. Perfekt. Nu tror jag att jag ska övergå till att dregla åt Ikeas hemsida, det är som pornografi för en nybliven husägare!

Over and out.

Inte ett rätt. Kl. är 05:54.

Trodde att jag och vädergudarna var överens nu - att det faktiskt var vår. Att när man kommit så långt på något kan man inte bara vända om, nu vill vi faktiskt ha vår. Att det var färdigt med dunjackor, långkalsingar och skrapa bilar. Men tji fick jag...

Det såg ut som att någon packat in bilen i snö. Inte uppskattat, och vädergudar? Det här skulle aldrig accepteras i Stockholm... Känns tungt just nu att dra iväg till jobbet, och jag längtar tillbaka till detta - torsdagens myskväll...

Nähä, det här duger inte - att sitta och längta tillbaka till svunna tider (vilket vill säga torsdagkväll...)

Over and out.

Total tristess. Kl är 22.20.

Är det för tillfället. Har ungefär en miljard tråkiga grejer som jag borde göra, men inte ett uns energi över till dem. Samtidigt är jag rastlös...tror jag ska göra ett ryck och göra färdigt en del så jag kan slappna av lite. Har varit mycket nervslitande dagar senaste veckan, men nu är i alla fall allt med huset klart. Kontraktet är skrivet, och om vi fortfarande vill ha det efter besiktningen är det vårat hus! Kan nog fortfarande inte fatta det. Och kommer förmodligen bli polisanmäld snart p.g.a att jag går/kör/smyger förbi huset så ofta jag får möjlighet. Är inte praktiskt att ha en stor svart bil m. tonade rutor vid dessa tillfället. Ser väl förmodligen ut som om vi rekar området efter potentiella inbrottsoffer. MEN VI GÖR INTE DET, LOVAR!

Bara 28 dagar kvar tills vi får nyckel!

Nu ska jag lyxa till det med popcorn och portello, wiiihiiii!

Over and out.

Som om man inte kände sig gammal redan...

...så har man gått och blivit husägare också. Tur att jag är så säker i min barnslighet - det krävs något mycket större än ett hus för att göra mig vuxen. Kanske två hus.

Efter vad som skulle kunna betecknas som vääärldens lääääängsta budgivning (jag menar, 7 DAGAR!!!) så stod vi i alla fall som vinnare. Borde inte vara tillåtet, och det kan framför allt inte vara bra för hälsan. Att inte ha aptit och vara nervös i en vecka kan inte vara nyttigt. Tur att det inte blir fler gånger i alla fall!

(Inte helt olikt, men det syns i alla fall att det inte är jag som är konstnären i familjen...)

Over and out.

Tvivel.

Jobbigt när man får dessa, och ikväll är en av dessa kvällar. Jag har starka tvivel på mig själv, jag känner en stark svacka i mitt självförtroende. Jag är född 1986. Datorgenerationen. Och jag har just spenderat mer än 2 timmar med att försöka hitta ett gitarr-solo. Herr Nilsson har försökt få mig ifrån datorn, men just nu handlar det om stolthet. Jag ska kunna göra det här. Jag är en del av datorgenerationen. Jag har i alla fall hittat koden till den. Så i ett sista desperat försök ska jag lägga ut den här, och lirka till mig den.

Och inte ens det fungerar.

I övrigt har det varit en lugn dag. Jag tror att vi ska ha barn. Tror säger jag, för jag vet inte. Det är nämligen inte jag som är gravid, det är herr´n i familjen. Hans humör har varit lite svajigt på sista tiden. Hoppas att det antingen går över eller att han berättar den lyckliga nyheten.

Dagens skönaste moment inträffade på Coop. Träffade min gamla vän (inte gammal i ålder, utan vän sedan länge) som jobbar som väktare numera. Han och hans väktarkompis stod och pratade ett tag, och att se folks reaktion var obetalbart! Varenda en som gick förbi stirrade på mig och funderade vad jag stulit, eftersom jag stod där med två väktare. Försökte övertala dem att leda mig ut ur affären, bara för sakens skull. Men, inte det. Hade varit skoj dock - kul att se att folk har hyfs. Inte.

Nu ska jag hitta igen det där jävla gitarrsolot om det så blir det sista jag gör. Vi har förresten skaffat en spargris till jobbet som man ska lägga pengar i om man svär. Det kommer att bli min undergång. Varje gång jag kommer på att jag svurit säger jag "fan också" och sen igen. Så jag får alltid lägga i minst 3 spänn i stöten. Helvete.

Nu, mys i soffan...och Over and out.

Tänka sig!

så mycket som hinner hända bara för att man inte uppdaterar bloggen på några dagar! Vi har hunnit: hitta ett hus, vara på visning, förälska oss i det och även ge bud på det. Vi har även hunnit: backa på en bil utanför Soo Shim, och våndas över försäkringar, sluta våndas över föräkringar och bli 2000 kr fattigare tack vare självrisken. Och sist men inte minst har jag ju hunnit bli moster till världens sötaste lilla kille!

Så vad säger mig allt detta då? Jag ska aldrig låta bli att blogga mer än nån dag i sträck, mina nerver klarar inte av fler av dessa veckor.

Over and out.