Vi har haft arbetsplatsträff på jobbet idag, och igår hade jag medarbetarsamtal på jobbet, med chiefen. Jag vet inte riktigt vad vi pratade om, för i början sa han att "vi alla ska arbeta för att det inte ska finnas kränkande särbehandling på jobbet".
Givetvis nickade jag.
Givetvis förstod jag inte vad han menade.
Givetvis funderade jag på det lääänge.
Och sen visade det sig betyda "mobbning" och det håller jag ju med om.
Ja, i alla fall skulle det vara bra att ta initiativ. Och det gjorde jag, i dom viktiga frågorna.
Så nu är det jag som fixar jullunch i år.
Och dessutom vart mitt förslag om att införa månadens annställd, som skulle få ett porträtt i fikarummet. Ja, det vart fett nedröstat. Och jag fick även ett nej när jag frågade om man inte skaffade fler barn, och därför inte belastade presentkassan så mycket, om man landstinget istället kunde punga ut med en riktigt fin 30-årspresent.
Ett rungande nej, även där.
Ja. Men vad ger det att ta initiativ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar