Nu drar jag snart på nattjobb, och lämnar den här lilla godsaken hemma.

Våran vikarie har under dagen skickat mejl, där det stod ungefär: "Så skönt med en lugn fredagkväll, hemma med familjen. Det förtjänar du!" Behöver jag tillägga att hon är sugen på att jobba, riktigt sugen. Sedan när David kom hem började även han...

"Ska du verkligen fara? Kan du inte vara hemma? Då kan vi ha en myskväll!"

Så, behöver jag säga - att fara ikväll känns lite extra motigt. (Och det är förmodligen därför jag fortfarande sitter i mjukisbyxor, tovigt hår och alldeles ofixad. Dags att lägga på ett kol!)