När Davids farmor Elsa är här brukar hon titta på blomman. Oftast brukar hon skaka uppgivet på huvudet, och antyda att den där har nog inte lång tid kvar.
Men dom gånger den blommar, tittar hon på den och jag kan se att hennes inre skriker "why God? WHYYYY!?!" men sedan säger hon lugnt: men titta, nu blommar...
Ja, och där brukar hon säga namnet på blomman. Fast jag glömmer det efter 5 minuter, och det känns som att den heter klamydian.
"Ja, nu blommar klamydian!" så känns det som att hon säger.
1 kommentar:
Haha! Visst är det roligt! Jag blir så löjligt stolt när det händer något med blommorna. Tar åt mig all ära! Som om det vore min förtjänst! :)
Skicka en kommentar