(Men jag kan säga att dom träffades via en kontaktannons.)
När jag var 16 skiljde sig mina föräldrar. Alltid tidigare när någon har frågat, brukade jag le och säga att det var för det bästa. Och det var sant, jag kunde se att båda mina föräldrar vart delvis lyckligare. Min Pappa köpte sig en blå bil, och min mamma flyttade till en lägenhet. Vi bodde kvar hos min Pappa, som fick tackla både det ena och det andra tillsammans med två tonårsdöttrar i huset. (Jag minns särskilt när någons pojkvän hade sovit över på gräsmattan efter ett stort bråk...utan någons vetskap...och Pappa plockade in den stackars, olyckliga, gossen på morgonen och bjöd han på frukost.) Han är sån.
Jag är glad för båda. För, annars skulle ju inte jag och min syster finnas? Och då skulle ju inte Hugo och Dino finnas.
Ja...och Pappa har kvar sin blå bil - och Mamma bor nu i en annan lägenhet. Och Pappa tycker egentligen inte om armegröna kläder, och det är min favoritfärg...annars är vi ganska lika.
(Ja. Och blogger har bestämt sig för att bilderna ska vara såhär. Det går inte tala datorn tillrätta... Men, vrid bara lite - så går dom ju nästan titta på.)
2 kommentarer:
Men guu, det skulle kunna vara Dino som sitter där i barnstolen på krukväxtbilden! Så söt=)
/Calles morsa
Dina föräldrar ser ut så snälla, söta och rara liksom du själv och Dino med.Din man har jag inte sett så honom kan jag inte uttala mej om.
Men vem bryr sej om vad jag uttalar här och vad spelar det för roll hur man ser ut i det långa loppet.
Det är ju hur man är i hjärtat och hur man är mot varandra som har betydelse, ju.Gunnel från Norrbotten.
Skicka en kommentar