Om det kom in en man nu, i mitt vardagsrum. 40-års, tunnhårig och hängbuk. Ett par jeans som sett sina bästa dagar på 80-talet, och en smutsig t-shirt. Ser ni honom framför er? Om han då kom in, plockade upp fjärrkontrollen till tv:n och sedan kastade den i golvet, så att den gick sönder. Och sedan skrattade. Jag skulle bli paff först, men sen - jävlart vad arg! Förmodligen skulle jag ge han ett ordentligt kalsongryck. Så, ordentligt att jag skulle använda hans egna kalsonger till att binda honom (medans han fortfarande hade på sig dom...).
Så hur kommer det sig att när Dino gör det, kan jag inte låta bli att le. Då är det helt plötsligt det raraste som finns. Till och med när jag senare sitter och försöker se "Dum och Dummare" och fjärrkontrollen bara låser sig på det senaste jag tryckt. Så att man är tvungen vända bort den från tv:n, trycka det man vill. Vända tillbaka den så snabbt man kan, och sedan gömma den igen. När man är klar med allt det där - måste man ta ut batterierna. För den äter upp dom.
Och ändå, är allt det där bara en påminnelse om Dino! Så varenda gång jag sitter där och viftar med fjärrisen - tänker jag på honom, och ler... Knasigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar