Dag sju - min bästa vän.

Först måste vi klargöra att jag är en knepig människa. En sådan som skulle kunna bo ute i en stuga i ingenstans, med helskägg och träskor. Och varje gång någon kom förbi skulle jag bara muttra. Jag tycker att det är lite fjantigt att man ska måsta ha en telefon med sig precis överallt, alltid vara nåbar. Det är skönt att vara lite onåbar ibland.

Jag är en sådan som tappar bort mobilen i flera dagar - och när jag hittar igen den, väntar jag några dagar extra på att sätta igång den igen. Tystnaden, den är ljuvlig. Eller just telefontystnaden.

Så. Dom som jag räknar som mina bästa vänner? Jag är förmodligen inte deras bästa vän, Eremit-Sara. Jag har mycket mer fina människor runtomkring mig, än jag förtjänar.

Men vissa människor finns det helt enkelt bara en av. Dom är så speciella, osjälviska och alldeles fantastiska att det kunde bara bli en. Jag är så glad att jag fått lära känna en sådan människa. Jag hoppas att livet snart blir för dig, lika fantastiskt som du är...