Dag två. Hur kan "min första kärlek" komma före "vad är kärlek". Nä. Detta går inte för sig.

Dag TVÅ. Min första kärlek.

(Jag kan inte låta bli att fundera över vad som är riktig kärlek. Och vad som mest bara är livlinor, för att ljusa upp dagarna.)

Vilken var ens första kärlek? Var det den där killen i 1:an, som jag skrev ett brev för att göra slut med. Han vart nog inte så ledsen, för såhär i efterhand är jag rätt säker på att vi inte var ihop. (Ihop. Det känns så länge sedan, men det var man då)

Nä. Min första kärlek var en fotbollspelare. Han hade långt, lockigt hår - och inte en aning om att det fanns en flicka i Sverige som hade hans bilder på väggarna. Ja. Sedan var han ju lite äldre också, men vi hade kunnat jobba oss igenom åldersskillnaden! Men, han var inte intresserad av det. Ja. Och sedan hade vi ju förstås språkbarriären - men i mina dagdrömmar pratade han jämt svenska. (Och om du tvingar mig att välja ett lag i italienska Serie A - kommer jag alltid välja Roma...)

Jag skulle vilja säga att David var min första kärlek. Men, innan honom fanns det andra - fina killar. Några längre, och mer eller mindre seriösa förhållanden.

Men David var den första jag ville stiga upp tidigt för att koka kaffe åt. Den första som jag någonsin låtsats tycka om öl för (det höll inte länge). Den första jag ville flytta ihop med. Den första jag ville skaffa hus med. Den första jag ville skaffa ett billån med. Och den jag ville skaffa barn med. Så, även om han inte var min första kärlek - så är min kärlek till honom "den första" alla andra sätt. Dessutom är den något annat. Något viktigare...