Jag byter några blöjor. Tittar på när Dino geggar lite med maten. Räknar ett-Ååååååh-två-Åååååhhhh-TREEEEEEE och låtsas kasta iväg honom. Fast jag gör inte det, utan istället kramas och kelas vi lite. Jag stoppar i nappen lite nu och då.
Men sedan får jag Pampers nyhetsbrev på mailen. Och genast känner jag mig så viktig.
Där står det om sömnen, och om att dom börjar förflytta sig. Det står även om separationsångest, särskilt på natten. Och helt plötsligt förstår jag ju att dom där rusningarna upp på övervåningen, när Dino sitter i sängen med stora tårar på kinderna - det är ju inte alls för nappen. Han vill bara veta att någon kommer.
Och då vill mitt mammahjärta att jag ska springa upp nu, slita upp dörren och hojta "DINO! MAMMA KOMMER ALLTID ATT KOMMA!"
Fastän han sover just nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar