Dino har ju börjat ställa sig mot saker, vilket betydde slutet för den Sara som ni kände. Den lugna och sansade. Eller, jag är nog fortfarande ganska lugn och sansad - i jämförelse med vad jag borde vara.
Men. Ni vet filmen sjätte sinnet. (Det här kommer jag bara ihåg för att jag just såg filmen...) Men i början, när pojken sitter i köket. Mamman går bara in och ut ur rummet, och när hon kommer tillbaka är alla köksluckor öppna. Så är mitt liv nu. Jag skyndar mig ner, för att lägga på brasan. Och när jag kommer upp igen, är alla skor nedrivna. Alla kuddar i soffan. Alla tidningar är plockade i småbitar. Och Dino sitter helt oskyldigt mitt i rummet (förmodligen med en avslöjande tidningssida i munnen).
Men hur hinner han? Jag har blivit gammal, jag hänger inte med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar