När det kommer negativitet. För det kommer det att göra.

Man får höra otroligt mycket bra, från folk man känner, folk man nästan känner och folk man inte alls vet vem dom är. Men det finns två sidor av alla mynt, och det kommer att komma negativitet.

Folk som tycker man prioriterar fel. Folk som inte gillar hur man ser ut. Eller ibland bara att det sticker i ögonen på vissa.

Jag brukar tänka på VARFÖR det bränner värre än svavelsyra i ögonen. Jag brukar tänka på förnuft, och våra behov. Att våran logiska del av hjärnan (som började fungera på mig efter 25 år) vet att man bör träna. Det är bra för en, kroppen behöver det och mår bra av det! Men våran stenåldershjärna prioriterar att finna energi, ju mer desto bättre (tänk er vilken guldgruva McDonalds hade varit på den tiden) och att spara energi. Alltså, att inte göra något alls. Enligt vår stenåldershjärna.

Sedan brukar jag tänka på att det har visat sig att människor som tränar regelbundet är gladare och drabbas i mindre utsträckning av nedstämdshet. Att det märks tydligt när någon som tränat länge och hårt, måste sluta och känner sig nedstämd till följd av det.
Men om man inte vet annat, vet man inte att det kan vara bättre.

Träning frigör lyckohormoner, gör att kroppen mår sitt allra yttersta och ger en självförtroende. But hell yeah, jag hade hatat att höra dom här orden för några år sedan. Och nu har jag drömmar och visioner med min träning. Det är frivilligt för alla att läsa, men jag kommer fortsätta sprida ordet och jag kan lova att jag aldrig i livet tänker sluta träna. Aldrig. Kanske en dag att fler vill höra?

(även fast jag tycker ni är många redan nu! Zandra och ni andra, hur gick det förresten med armhävningarna igår? Jag glömde helt bort att fråga igår, och skyller på någon slags vätskebrist från combaten!)