Ibland måste man se världen genom andras ögon för att fatta att man ären idiot.

Det är snart medlemsfest på Friskvårdskompaniet, och jag ser verkligen fram emot den. Igår på gymmet pratade jag med en tjej på combaten, och frågade om hon skulle fara på denna tillställning. Nja, sa hon och såg sådär välbekant obekväm ut - innan hon ens berättade för mig, visste jag anledningen. För inte kan man väl fara på gymmets medlemsfest om man inte är super-duper-vältränad, right?

Av precis den anledningen for inte jag förra året. Fy satan så onödigt, såhär i efterhand. Jag klämde mig i ett par jeans på Klinikfesten, bara en vecka tidigare, som egentligen var alldeles för små. Jag kunde inte böja mig, knappt sitta och jag tror (om jag inte minns fel) att det krävdes ett litet, litet gummiband i midjan för knappen och knapphålet var inte kompisar.

Och så kan man ju inte fara på gymmets medlemsfest.

Man är alltid sin egen kritiker, och när jag ser någon tänka likadant som jag gjorde blir jag helt vansinnig. I slutändan så var det enda som skedde att jag missade en sjujäkla rolig fest. Jag skulle vilja böja mig fram, ruska om den personen - och på det sättet även ruska om mig själv lite.

I år hade nog farit oavsett, även om det inte varit någon förändring på utsidan. Ingen alls. För under det här året har den största förändringen skett på insidan... Om kroppen bär mig ända till Friskvårds medlemsfest, är det en perfectly fine body.