Nu varvar vi ned denna träningsfrenzy.

I alla fall på bloggen, i verkliga livet fortsätter den. Dom här veckorna som var tänkta att bli två, vart några fler. Vi har gjort plankor, utfall, armhävningar och knäböj tillsammans. Jag har haft den roligaste tiden i mitt liv (eller i alla fall en av de roligare) och jag kan inte med ord börja tacka er för att ni läst, och ibland har frågat tillbaka. TACK, och när jag skriver detta blir ögonen sådär märkligt glansiga och jag får en bekant klump i halsen.

Givetvis kommer träningsinläggen fortsätta droppa in, men nu ska bloggens rättmätiga ägare åter ta sin plats. Anledningen till varför bloggen en dag ska skrivas ut. Han som skänker mig mer glädje än något annat i livet. The apple of my eye...

Har ni fått med er något särskilt? Något ni hajjat till över, något som inspirerat er eller något ni tagit till er? Om jag får önska en sak som jag vill ska ha fastnat i alla er - så är det att ni kan göra vad som helst. Inför våra kroppar är vi alla lika, och allt sitter i huvudet.

Men innan jag lämnar över till Didde, så han får berätta vad han gjort dom senaste veckorna - så måste jag få veta, maxtestet på armhävningsutmaningen? Hur gick det? Jag vet att Sarah gjorde 55 stycken - bakad! Det är respekt det... Men ni andra?