Okej, snart är bloggen "up and running".

Och jag med kanske (up and running kanske) jag lyssnar på Springsteen - born to run, och det spritter i benen. Bloggens tekniska bekymmer verkar snart vara över, och just nu kan jag publicera inlägg - men inte bilder. Imorgon är det löst också, skönt.

Så. Jag tänkte hålla upp denna blogg-tränings-hysteriska-pepp en vecka till. Jag trodde det skulle bli svårt att fylla dessa dagar med inlägg, men det är mitt minsta bekymmer. Det finns mycket kvar. Sedan får vi se vad som blir, men jag hoppas att någon har fått ut något av det. Jag läser ganska mycket andra träningsbloggar, folk som är och tränar tre gånger om dagen. Äter bara kött, räkor och sallad. Äter Whey-100 istället för whey-80. Kokar gröt och ägg, tillsammans med en hemmagjord smoothie och mango skivat riktigt, riktigt tunt - och det är bara till frukost!

Om jag hade läst en sådan blogg från början hade jag fan gett upp direkt. Och säkert använt det som ursäkt "ja men jag vill ju träna, men jag är så jävla dålig på att skiva mango riktigt, riktigt tunt".

Det här är ingen sådan blogg.
Bakom den här träningsbloggen döljer sig en småbarnsmamma, som jobbar som undersköterska - och för att göra saken värre - går treskift. Dåliga förutsättningar om man ska tro andra träningsbloggar. Jag har lån, och räkningar och Whey-80 är faktiskt mycket billigare om man ändå äter mycket av det, och falukorv är faktiskt mycket billigare än utskuren biff. Jag hinner inte alltid äta protein inom 30 minuter efter att jag tränat, ibland dröjer det flera timmar. Dåliga förutsättningar.

Och kanske, bara kanske, gör allt det där att min träning ger lite, lite mindre. Men då tänker jag ge lite, lite mer än alla andra.

Kan jag. Så kan alla.

(Nu är jag on fire istället, eller Springsteen är)