Jag tror aldrig jag förstått hur sant det är. Kroppen kommer alltid ha fel och brister, det förändras inte. Jag pratade med en bekant om träning, hon sa själv att hon hade några extrakilon hon ville bli av med och undrade lite om träning och kost. Jag (brinnande som alltid) försökte förklara allt det positiva med att ändra livsstil.
Då undrade hon om brösten.
Och jag ba va?
Jag försökte förklara att kroppen blir proportionerlig, blir allting mindre - blir brösten mindre. Ja, då ändrade hon sig om att byta livsstil - för hon ville inte få mindre bröst.
När jag vägde mer så var det så mycket jag inte tyckte om med min kropp. Sedan gick jag ner, inte bara på vågen utan även 3(!) kupstorlekar på bh:ar. Jag har en massa löshud på magen, och ibland känns hela kroppen randig.
Jag älskar min kropp numera, men inte för att den är utan fel och brister. Jag älskar den med, och för alla fel och brister! Om all förändring bara skett på utsidan, hade jag inte kunnat säga så. För den har minst lika många brister nu, men den är stark och snabb och lätt. Och den lyfter Dino högt, och jagar honom dagarna i ända. Den håller igenom pass efter pass på Friskvårds.
Och jag kan helt ärligt säga att jag älskar varenda centimeter av den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar