Jag kikade lite bakåt, och hittade den allra första onsdagsbodycombaten. Jag var kanske inte...inte riktigt lika taggad som jag brukar vara nuförtiden. Men redan där var det en stor skillnad på mig, ett år tidigare hade jag aldrig farit själv. Never ever. Men bakom det där inlägget dolde det sig så mycket nervositet. Det var den 22:a September 2010. Dino var 6 månader tror jag.
Fast resan började nog till viss del när jag vart gravid, jag älskade min gravida kropp med mage och allt - på ett sätt jag aldrig älskat min kropp. Jag fann en nyfunnen vilja att ta hand om den, för att den skulle må bra och INTE för att den skulle se bra ut. Jag gick på vattengympa, och började äta bättre. Sedan fick jag ny fart sommaren/hösten 2010, jag började gå på mammacore och springa en del.
Då vägde jag 85 kg. (Och nej, det var inte graviditetskilon och ja, det var precis den vikten jag hade innan jag vart gravid)
Fast det HÄR var verkligen ett avgörande ögonblick, jag vet inte vad som hade hänt om jag inte hade farit - den första onsdagsbodycombaten. Den hösten hittade jag en träningsform jag älskade, ett gym där ingen skrattade, inspirerande instruktörer och ett annalkande självförtroende. Så, det har gått ett och ett halvt år sedan dess - och jag har ett helt nytt självförtroende, jag tycker verkligen om min kropp, jag känner mig lycklig och har en helt ny energi. Jag mår bättre än vad jag gjort i hela mitt liv, och vet att jag kanske, bara kanske har förlängt livet.
Jag tänkte alltid vikt först, så därför förstår jag för många som inte upptäckt alla andra fördelar med att vara hälsosam - så låter kanske det här illa. Men.
Minus 28 kg känns som den minsta detaljen i sammanhanget.
Jag hoppas att det var något slags svar, innan jag svävade iväg på ämnet! Tack återigen!
(Den första september 2010)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar