Mognad? Kl. är 11.55.

Pallrade mig nämligen iväg till bibblan igår för att införskaffa lite läsning till långa sköna dagar! Utrustad med Davids lånekort, eftersom jag sumpade mina chanser till lånekort i 7-års åldern kanske. Det är någon stackars bok som har häcklat mig hela livet, jag lånade den kanske i 2:an. Och tappade bort den, och till slut spärrades kortet. Traumatiserad av denna upplevelse har jag inte varit på bibliotek ofta - för jag känner mig lite kriminell när jag kliver in. Som dom visste.

Var i alla fall utrustad med Herr Nilssons lånekort. Hans gamla visade det sig. Och dom vart inte nådigt oglada på mig när dom upptäckte att jag försökt låna på hans - gamla, inaktuella - kort. Det var uppenbarligen värre än att stjäla någons kreditkort eller smita in på krogen med falskleg. Uppenbarligen!

Jag fick i alla fall mitt lånekort. Ett alldeles eget. Och alla synder var glömda och förlåtna...eller glömda i alla fall.

Jag har även kommit på varför jag är världens dummaste människa. Stenkorkad rent ut sagt. Men det bjuder jag på i nästa inlägg. Nu ska jag iväg mot stan...bara en snabbis.

Over and out.

Inspirerande vattengympa, eller hur var det? Kl. är 22.25.

Irriterande var nog ordet. Vattengympan brukar vara veckans höjdpunkt, man får sträcka ut sig, vara smidig igen och framförallt göra "grodan". Jag älskar grodan, men har ni aldrig testat vattengympa kan jag aldrig beskriva hur underbart den stretchat min kropp.

Idag var det bara hopplöst, hon som ledde gympan måste ha petat med långa pinnar i öronen och förstört något viktigt. Eller så hade hon hallucinationer. För det första hon sa var att vi skulle säga till om hon skulle sänka musiken, öh, vilken musik? Det var tyst. Tre olika personer bad henne höja i omgångar, men efter det gav alla upp. Det vart inget bättre. För att det ska vara vattengympa behövs musik. Annars är det otäckt likt minutrarna efter att Titanic sjunkit, en massa folk (läs preggon och mulliga tanter) som sprattlar för sina liv. Ingen groda heller.

Dock kunde den knapphändiga motionen ändå motivera en myskväll, turligt nog. Det bestämde jag, enhälligt.

Over and out.

Äntligen! Kl. är 19.36.

Som Gert Fylking skulle ha sagt. Här kommer det då en liten preggobild, David stod och gjorde roliga ljud så jag skulle se glad ut. Kändes seriöst. Men Ida säger att jag kommer att sakna magen och ska ta en massa bilder. Och det tror jag...att jag kommer att sakna magen. För det mesta. (Notera för övrigt linslusen till höger i bild, hon kommer dit och funderar vad husse riktigt sysslar med...)




Jag tror att jag är ett annorlunda preggo. Jag har ju läst en del böcker nu, och uppdaterat mig på vad man ska oroa sig för. Att man inte ska hinna in i tid, att ens barnmorska är en biatch. Att killen ska svimma, och framför allt att man ska pressa ut ja...genom...ja...ni vet. Men det är inte jag orolig för. Ut kommer väl bebisen alltid. Och ju längre jag väntar, desto tyngre blir det (tänk er själv att pressa ut en 18-åring...nope..) Det finns liksom inget alternativ.

Det jag funderar över är följande. Eftersom mina inre organ numera utsätts för en liiiiite förhöjt tryck har dom ju förflyttat sig, slightly. Förut när det kurrade i magsäcken var det ju någonstans nedanför naveln, numera kurrar det strax bakom min vänstra tutte typ. Men efter förlossningen. När deras gamla vanliga plats blir ledig, och jag ställer mig upp för första gången - hur kommer det att kännas när alla organ ramlar på plats igen? Ramlar allt automatiskt på rätt plats? Finns ej att läsa i böcker, och ingen har direkt kunnat svara på det. Det grubblar jag över, sedan oroar jag mig för att David ska göra sig illa på sågen. Men det är också allt.

Over and out.

En för alla...

...alla för en! Tack för - ännu - en underbar kväll igår! Längtar redan till nästa...

Over and out.

Mosters gulli-gull. Kl. är 21.02.

Dagen till ära har mina hormoner varit något i olag. Hatar när det händer, eftersom man knappt känner igen sig själv. Och dessutom har jag nu bestämt att dom får hålla sig i shack framöver, jag har inte tid att slösa på att freaka ur. Och stackars David dessutom.

Annars så har jag spenderat dagen med Ida och Hugo, och fått följa dom och kika på lägenhet! En jättefin en, och jag glänste. Dikterade för hyresgästen att här skulle det minsann bytas (eller näe, det gjorde jag inte...) spatserade in på Skebo och skällde ut dom för att Ida och hennes lilla familj inte skulle få flytta (eller nja, så var det inte heller.) Men. Jag var där i alla fall. Och lägenheten var fin, så mycket var sant. Kommer att bli mycket bra, grattis till dom!

Dolph ikväll tror jag går på uppåttjack eller nåt (Ida, du skulle ha varit här). Det är som en studsboll som far runt i magen. Jag ser ut som någon som borde vara med i en komedi, som skulle heta typ blubber eller flubber eller nåt. Eddie Murphy skulle få spela huvudrollen. Och det skulle handla om en gummimänniska. SÅ mycket far magen omkring.

Over and out.

Massvis med bilder. Kl. är 20.36.

Som bekant brukar ju inte min mobil samarbeta med mig särskilt ofta. Igår - however - valde den ändå att skapa lite kontakt med datorn. Vilket leder till att jag har en massa bilder, som borde ha hamnat på bloggen för länge sedan. Se själv..

JULEN Kort och gott, Hugges första jul. David, glad över att han fått Tekken 6. Kia, med sin oöppnade klapp som senare skulle visa sig vara en hundkorg (som hon för övrigt nästan vuxit ihop med, nu är det inte alls lika kul att sova med matte...) och en massa annat.

Over and out.

Living the sweet life. Kl. är 21.30.

Jag numera insett att denna blogg kommer bli tråkig. Världens tråkigaste gravid-blogg, för allt är bara så mysigt hela tiden. Inte ens en liten gravid-krämpa att tala om, ingen foglossning eller halsbränna (om jag inte äter ett helt lass med mat, och sedan dubbelviker mig ner med huvudet mot fossingarna...) Så det finns bara 3 alternativ. 1. Börja ljuga ihop saker, inte helt ultimat - men vad gör man? 2. Starta en naken-gravid-blogg. Inte särskilt sexigt men, lite som anledningen till varför folk tittar på bilolyckor när man kör förbi. Det är hemskt, men man kan ändå inte låta bli att kika. 3. Fortsätta skriva hur underbart mysigt livet är.

Anta att jag skulle ta alternativ 3, då skulle jag förmodligen berätta att jag sitter i myskläder. Efter en lång och varm dusch (nope, inga bilder. Duschbilderna föll tillsammans med alt. 2) med en ansiktsmask - och att jag just nu försöker välja mellan att spela Guitar Hero och läsa en bok. Otäckt mysigt.

Bilder från dagens promenad. Kia gillar också att matte är hemma, äntligen har någon den tiden hon förtjänar. Det är lycka det.

Over and out.

Jag tror jag skulle kunna vänja mig vid detta. Kl. är 13.05.

Har sovit ut, stigit upp. Ätit mumsig havregrynsgröt till frukost. Tagit en skön prommis ner till havet med min vän Kisensnorf von Snisendorf (aka Kia) väl vid havet så satt vi ett tag och bara njöt, och kände lugnet. Nu sitter jag och magen och myser lite framför datorn. Jag tror jag kommer kunna vänja mig vid detta tempo. Utan tvekan. Nu tror jag att jag ska leta upp alla böckerna jag köpte på bokrean förra året - men aldrig hade tid att läsa. Dom kommer att passa perfekt till soffan, och en kopp te.

Over and out.

Grattis älskling...

Idag har vi haft kalas för David som fyller 27. Min älskade gamling. Är alldeles däst och jäst efter allt fika, mat och dessutom godis, eftersom vi varit på bio, att jag känner mig lobotomerad. Det får bli mer en annan dag.

Over and out.

Guldkant! Kl. är 23.19.

Mysigt att ibland bara pyssla om sig. Som igår, när jag mitt i jobbnatthelgen vaknade upp (kl. 18.00) och var ensam hemma. Boooring. Min första tanke var att koka en förtjusande kastrull havregrynsgröt åt mig själv, men sedan örfilade jag upp mig själv. Lagade istället till en mumsig middag med pasta carbonara och till efterrätt la jag upp fin mörk choklad och rensade lite tvivelaktiga egyptiska jordgubbar (som ändå fast dom inte var så goda, smakade ljuvligt...)

Idag fortsatte jag på samma bana, och handlade en massa skämma-bort-mig grejjer på Maxi. Så nu sitter jag här, mjuk precis überalles. Och doftar gott. Dessutom. Och äter tvivelaktiga egyptiska jordgubbar.

Tro nu inte att jag i denna ego-tripp glömt bort Nilsson. När han kommer hem, väntar detta på honom...

Over and out.

Kära sötaste syster. Kl. är 22.57.

Eftersom det i princip inte går att få tag på dig nu, lite eftersom jag sover till kl. 18 på kvällarna och jobbar nätterna och inte vill ringa och väcka en lill-groda som får sin skönhetssömn. Anyway...så tänkte jag att jag är ju faktiskt ledig imorgon, och skulle behöva upp till stan för att lämna papper till...ja...tråkgrejs bara. Men vill du passa på att göra stan osäker? Kanske vid kl 14? Tänk på saken. Älskar dig.

Annars går livet sin stilla gång här hemma, eller hemma. Har börjat nedräkningen på min 60 timmars arbetsvecka. Och jag känner knappt igen mig när jag vaknar upp hemma. Och det är väl det enda jag gör. Sover och äter lite (eller soooover mycket.)

Dolph är 27 veckor gammal idag, och diggar inte längre att sparka på mjukdelar. Nu är det inne att sparka på ryggraden, så istället för att kränga - ekar det som om man sparkar på en gammal gran eller något, inuti. Lätt att förklara. David läser sin pappabok och oroar sig för hur man hittar till förlossningen. Jag räknar ner dagarna till min ledighet (5 nu!) och inhandlar bakgrejer, för sen ska det bakas. Och hälsa på folk. Lås dörrarna.

Det är klassas nog som världens snabbaste uppdatering. Men. Är ju på jobbet. Måste kanske jobba lite också. Typ.

Over and out.

Resumé. Kl. är 02.46.

Ännu ett år har passerat. Och faktum var att när jag tidigare idag frågade David vad vi gjorde eller var förra nyåret kunde ingen av oss komma på något svar. Tur att vi har bloggen då. Vi bodde i lägenheten, och David var vansinnigt förkyld. Jag satt uppe med Kisen och kikade på fyrverkerier och vi gjorde en stilla high-five vid tolvslaget.

Vi var väldigt omedvetna om att vi 5 månader senare skulle vara husägare. Och 2 månader efter det få reda på att vi skulle bli föräldrar. Vi som inte ens hade tanke på hus och barn förra nyårsaftonen. Jag ska aldrig mer försöka förutse ett år. Detta gör mig även mycket ödmjuk inför vad nästa år skulle kunna erbjuda. Det kan ju vara vad som helst.

Det bästa utav 2009...

Så, med förhoppning om ett underbart 2010, önskar jag alla ett riktigt gott nytt år. Vad som helst kan ske, kom ihåg det.

Over and out.