Jag vet att det är det enda jag ångrar.

På väggen i sovrummet.

För att alltid komma ihåg ursprunget till all lycka, all kraft och vart den där känslan "att jag kan göra allt i hela världen" kommer ifrån!

För jag har ju gjort dig!

Jag har ingen skam i kroppen.

Visst vet ni väl om att bloggen även finns på Bloglovin? Lite enklare att hålla koll på. För er som gillar enkelt och okomplicerat. Själv gillar jag krångligt och komplicerat ganska mycket. Ja...vart var jag nu? Just ja.

BLOGLOVIN

Jag vaknade imorse under det varma duntäcket.

Dino vaknade ungefär samtidigt, och för en sekund kändes det motigt att stiga upp - inte för att ta tag i mina moderliga plikter, utan för att det var typ tio grader utanför täcket. Lite tvärt tänkte jag på vad jag gjorde tidigare - jag tror det var något i stil med att ta ner täcket till soffan. Tända en brasa. Göra en frukost, som förmodligen var under all kritik och sitta i soffan inlindad i täcket och äta den (frukosten alltså, inte täcket eller soffan) framför tv:n.

Men fyfan så trist. Nu får jag äta frukost med den goaste lilla kille som finns. Och skratta. Och skratta ännu mer.

(Jag ÄLSKAR mina moderliga plikter!)

Ibland blir jag så förvirrad.

Några gånger på sistonde när jag farit och tränat, har jag haft den där gnagande känslan i bakhuvudet att det inte är en bra ide. Den där gången när jag jobbat natt till exempel, och då borde jag lyssnat. Och...tja...ett par gånger till.

Idag hade jag den känslan.

Jag kände mig lite frusen, och rinnsnuvig och det kändes som något jag skulle få ångra senare. Men, om det är känslan i bakhuvudet - så hör jag även förnuftet. Förnuftet säger att människan är lat av naturen, vi är skapta för att spara energi och det var så vi brukade överleva (ironiskt att det gör motsatsen numera, men det var ett sidospår). Och förnuftets röst säger: är det inte lite så att du vill stanna hemma i soffan? Att det egentligen kommer att gå bra.

Så ikväll litade jag till förnuftet, och det gick ju alldeles utmärkt. Ibland är det skönt att veta att det är inte fel att man tvekar ibland, det är en lika naturlig instinkt som att dra undan handen från en varm platta. Hjärnan är lurig, men jag vet ju att i slutet av dagen har träningen gett mig mer energi.

Tack.

Men på allvar, vad är det för fel på folk? Jag var alltså 28:e reserv och förväntade mig i alla fall att stå vid receptionen och trängas för att få en plats. Men icket! Två bekväma timmar innan passet kommer det där!

Tja. Jag tackar och tar emot, och far. Jag tänker använda det där passet till att kurera en liten förkylning, får se om det hjälper!

Dagens träning.

Friskvårds har ändrat tiden när platserna släpps från midnatt till 06.00 på morgonen. Och ja. Jag vet att:
A: Jag är småbarnsförälder och...
B: Att det alltså inte borde vara ett bekymmer. Men vissa barn somnar sent, och vaknar sent - och Dino är ett av dom.

Imorse ställde jag alltså väckaren för att boka träning. På morgonen (den riktiga morgonen) upptäckte jag att inte bara hade jag bokat onsdagens combat, utan även Bodypump några timmar senare och en reservplats till yoga på förmiddagen. Dessutom hade jag avbokat spinningen imorgon, och ställt mig som 28:e reserv till combaten istället.

Klockan 06 kommer att bli toppen. Lysande Sickan.

Han är inte så oskyldig som man kan tro.

Ni vet hur det står på plastpåsar, "barn får inte leka med dom" och något om "kvävningsrisk".

Vi har varit på Konsum. Och nu fattar jag.

Min son, som påminner lite om den där knubbiga lilla ängeln som skjuter kärlekspilar, följer mig och handlar. I kassan måste jag ju alltid bära honom, eftersom mina armar förmodligen inte sträcker sig mer än nån meter, och Dino förmodligen inte tänker stanna inom en meters radie. Det tillsammans gör det svårt att slå koden till Visakortet när jag väl måste punga ut.
Han blir alldeles till sig, börjar peka på kassörskan och vifta upphetsat - samtidigt som han gör ljud på sitt eget språk som låter lite som jag föreställer mig att grottmänniskorna lät.

"Men lilla vän, är det den här du vill ha?" säger hon och sträcker en vit och grön Konsumkasse till den där lilla Cupido-kopian.

Som genast tar den och mular in den i ansiktet på mig.

Han har tydligen inte läst varningstexten på kassen, det är allt jag säger. Och förstår ni hur svårt det är att slå koden när man inte ser ett skvatt?

Dagens "friska-luft" inlägg.

Vi monterade sparklådan och spände draghunden framför sparken. Det gick undan vill jag lova, vi åkte till och med om cyklister! (i nedförsbacke)

Nu kan man slappa ett tag med gott samvete.

Den där PMS-krisen är som bortblåst...

...och det enda som finns kvar för att spegla gårdagen är en liten, liten chokladfläck på tröjan.

En kesella till frukost, och sedan iväg till fredagspumpen. Jag var så taggad, och det reflekterades i träningen - för första gången på länge så kunde jag lägga på mer vikt:

Knäböj: Från 17, till 20 kg.
Bröst: från 8-9 till 12,5 kg.
Biceps och triceps: från 7,5 till 10 (och vad det brände)
Rygg: 15 kg.

Och alla armhävningarna på tå. En bra träningsdag helt enkelt.

"For those about to rock we salute you"

Igår var det ju R.E.M:s gamla dänga "It's the end of the world as we know it" som sjöngs här hemma. Lite för att lätta upp stämningen, lite för att den passade in så himla bra.

Dagens soundtrack fick bli den gamla Kansas-klassikern "Carry on my wayvard son, for there'll be peace when you are done. Lay your weary head to rest. Don't you cry no more." Passande även den.

Ska bli spännande att se vart det barkar imorgon. Jag har haft sådan jävelusisk PMS idag, efter Dino föddes började det - men då började jag äta Femal Balans, vilket fungerade bra. Det här är nog första gången sedan jag började med det som jag har sådan där djup, mörk PMS. Ni vet, man vill dra täcket över sig. Och det tänker jag göra.

Snart.

Imorgon blir det att stiga upp och fara på Bodypump och spinning (alternativt det där 8 minuter i helvetet-passet). Det längtar jag till! Bättre uppdatering imorgon, va?

Det har kommit ett nytt nummer av Skellefteå Guiden.

Och vilken tur, jag behövde något nytt att kasta pil mot.

(men det säger jag ju givetvis med glimten i ögat!)

BILDBOMB! Kaaaaboom!

Stora Dino. Fashion-Dino. Bus-Dino. Dino med sin kanin som han fick av faster, en ny favvo som är med överallt: när han sover, när han busar, filmkvällar och på tallriken när han äter tårta (för 100 poäng, här kommer följdfrågan: Hur tvättar man gosedjur?) och Dino som han brukar spana ut genom fönstret.

onsdag.

Ni vet hur det finns vissa bloggar man fastnar för? Bland träningsbloggar har Kalles blivit en favorit (Stark som en björn, snabb som en örn). Idag är det ju som bekant onsdag, och då är det ju som bekant bodycombat - men Kalle har ett nyårslöfte med en del parvlar, och lägger upp en massa träningspass åt dem. Det är lite som att välja och vraka i en godisaffär, fast för en träningssugen. Idag innan träningen hade jag tänkt försöka mig på:

"8 minuter i helvetet"

5 minuter på 9 km/h
Sen:
1 minut på 14 km/h
1 minut på 10 km/h
x 8

(Jag vet, jag förstår inte heller riktigt vart 8 minuter kommer ifrån. Det hade jag ju som tänkt ta reda på, kanske bara kanske vill man lägga sig ner och dö efter 8 minuter. Who knows?)

Men nu får vi se hur det blir, tanken var ju att jag skulle fara direkt ifrån jobbet - men nu är jag ju inte på jobbet. Jag ska försöka hinna med det, anyways.

Ja, onsdag idag. Vad gör ni då, denna underbara onsdag?

Jag kom till dagis..

(eeeh, förskolan menade jag) och möttes i dörren av lillDino som hängde och klängde i famnen på fröken, som en annan schimpansunge. Så go, och söt var han..."men" sa fröken "vi skulle just ringa dig".

Och ungefär så gick det till när jag imorgon stannar hemma med Vab (eeeeh, jag menar T...F...ööööh...P?) om ni undrar. Dino har feber, och...MAN (ni vet ett sådant där amerikanskt, inte en vuxen hane liksom) vad det går mycket nu! Jag ska ta en c-vitamin och skynda mig isäng, läkarna tror sig ha konstaterat att min tio-tolv veckors hosta är förkylningsastma.

(Jag vet! Jag sa till dom att jag har faktiskt inte tid att ha astma. Inte tid.)

Men, hostan har äntligen börjat bli bättre - och nu är jag allvarligt skrajsen att bli förkyld, och börja om igen. But enough said.

Vi hade en intressant dag på jobbet, med handledning. Eftersom vi inte var så många där - så lättade jag mitt hjärta fullständigt! Kanske för mycket, men vem bryr sig? Dom reflekterade över en massa kloka saker, sedan sa dom "känns det såhär, och såhär, då först kanske man ska överväga att byta jobb". Och så kände jag. Jag känner det mer och mer...

Jag har skrivit ut papperen, och Lina frågade om det och sa att det var bra. Fina PeppLina! Och det känns bra!

Och han är 18 månader enligt hans Beverly Hills-fucking-morsa!

Nu snart ska Dino lägga sig.

Och jag tror jag tupplurar också, klockan tre blir det att smeta på sig deo och kanske lite mascara (icke att förväxla) för jag har lockat hit Lina me löften om guld och gröna skogar... Eller tårta och julklapp.

Kommer bli smått fantastiskt.

Så. Under tiden kan ni få undersöka helgens bedrift, en tårta hemmagjord från grunden. David tittade på den och sa att den liknade en tårta från "cake boss" på TLC (måste beställa optikertid till honom). Fast den var kul att göra, och fyllningen med mjölkchokladganache och hallonmousse var mumsig!

Julen är ute.

Inte så mycket som man kan önska, men det är snart klart. Eller det måste det, innan klockan 14 imorgon - då kommer Davids familj hit och fikar.

Så. Jag tänkte skippa alla uppdateringar om myskvällar (JA godis. NEJ ingen subba) och istället sammanfatta julen lite kort.

Julen plockades fram, och David plockade fram den snyggaste granen vi nånsin haft.
Dino lussade på dagis för första gången, mysigt. Han jublade och försökte mest ta sig loss.
Det lagades mat i massor, och kokades julgodis till vansinne.
(releasen på Bodypump 80!)
Julafton hemma hos svärföräldrarna, mysigt och Dino fick träffa tomten för allra första gången.
En andra julafton på juldagen, då min familj kom hit.
Dino fick en bobbycar, en massa roliga leksaker och en rutschkana!
Jag fick en massa duschgrejjer och presentkort (och även om det då låter som att folk tycker att jag klär mig illa, och borde duscha - så var detta faktiskt mina önskningar...)
Jag jobbade lite.
Särskilt på nyårs.
Men det var okej.
Det var en underbar jul, på så många sätt - och nu ser jag redan fram emot nästa.

Först in, sist ut.

Det verkar vara mottot i mitt liv, en instruktör på gymmet frågade nämligen för några dagar sedan vilket pass jag hade gått på - som höll på så länge. Och då svarade jag honom som i rubriken.

Jag kom på att de nog stämmer i övriga aspekter med, för idag dansar vi ut julen. (eller vi håller oss ifrån dansen, men annars stämmer det) Den har varit kvar tills nu! Så god fortsättning på er!

Aaaaaaaah.

Jag ligger i sängen.

Jag svär...

...den har aldrig varit såhär skön förut.

Och nu avrundar jag det här inlägget för jag måste sova. Och jag hoppas Dino sover länge, för jag har påsar under ögonen. Inte bara vanliga påsar.

Nä.

Mina påsar har påsar under ögonen. Jag kan ta påsarna och dra dom till baksidan på huvudet, och på det sättet få en pretty snygg håruppsättning (and I shit you a little).

Imorgon, då fortsätter vi.

Förlåt kroppen.

Innerst inne visste jag att det skulle vara en halvidiotisk ide att vaka av nätterna, och sedan fara och handla. Men vänta det blir värre. Och sedan fara och träna... Förutom att det gick skitdåligt för att jag plötsligt var så svag, så hade rummet en tendens att snurra om jag reste mig upp för fort.

Aja, man lär så länge man lever (och lever så länge man lär) och just det där lär jag ju inte göra om. Nya friska tag på söndag, då är det Tabata och spinning.

Dino dansar.

Ur ingenstans började han dansa för några dagar sedan. Det är jättegölligt, ni vet. Han har armarna sådär klämkäckt i sidan, som om det vore en folkdans och han vore en dalkulla. Sedan vrider han sig - samtidigt - ner mot golvet, lite som en strippa (oroa er inte, a classy one) med en stång - men istället för att dansa sensuellt mot stången, så kliar det vansinnigt på hennes rygg och hon använder stången till att klia ryggen.

Jättegölligt (and I shit you not!)

Men.

Har han lärt sig det där från mig? Dansar jag sådär? Oh nej... (och nu tänker jag mest på dom där up and coming festligheterna i Februari)

Lilla syster.

Min lillasyster skrev ett sådant gulleduttigt inlägg i sin blogg, ni vet ett sådant där man blir generad av! Bara för att jag ännu inte klarar av att kommentera just det, utan att fnissa och rodna, tänkte jag istället nämna en sak om min syster som gör mig så stolt.

När hon skrev att jag var inspirerande och en förebild för henne, så värmde det lite extra. För precis samma är hon för mig! Hon var ung när hon blev mamma, men precis då kom all hennes potential fram. Hon visade att hon klarade precis allt, och mycket mer än jag någonsin klarat. Så därför Ida, när du för några veckor sedan (när vi var på Barnens Hus, du vet) sa att du önskade att ditt barn i magen skulle vara som Dino (bara för att han babblade i baksätet och inte vart upprörd för att ingen förstod honom). Det var det ultimata berömmet för mig! För du är min förebild som mamma!

Då kände jag, starkare än någonsin, "Ja fan, det lyckades nog det här!"

(Ni måste föreställa er dansen själva...)

(men ledtråd, den är ganska töntig.)

(I shit you not!)

Valsade nyss ner i köket och sjöng: "För det o-onsdag, och det är co-ombat, Ja det är o-onsdag och det är co-ombat".

Det är så man vet att man är taggad!

(eller sjuk i hela huvvet!)

Ända sedan jag klev upp imorse...

...har jag längtat tillbaka till våran sköna, renbäddade säng! Och nu är jag i den...

Idag har jag kommit på att jag älskar att säga "I shit you not!". Det fanns ingen utlösande faktor, jag bara testade det och det låg så fint i munnen. Nu tänker jag det i huvudet - efter varendaste tanke (and I shit you not) och säger det alldeles för ofta.

Imorgon är det onsdag (and I shit you not!) och bodycombat följt av nattjobb. Jag ska även fixa lite grejjer, någon fyllde ju 29 idag (and I shit you not!) och bör firas på ett alldeles rekorderligt vis!

ADHDino.

Hämtade lillen från dagis, efter jobbet. Han var ute och lekte, hade så roligt. Men jag såg redan när jag satte honom i bilen att han var trött, det är ju flera veckor sedan han var på dagis. Vi kom hem och åt middag, han var trött. Efter middagen fick han springa lite. Sedan skulle jag slå igång en film, som han kunde vila upp sig till. En Lejonkungen i xboxen senare och Dino-Fino var helt sjövild. Jag fattade inte vad som var felet, man såg hur trött han var! Hämtade tutte, inget. Hämtade hans kanin, inget då heller. Efter en miljard hopp i soffan kom jag på: SNUTTEN!

Hämtade ner den, och till slut kunde han slappna av! (nu märkte han inte ens när jag tog det här kortet!)

Snutten är som Concerta för honom.

Det är fredagens spinning.

Jag sitter med tjugotalet andra, anonyma, människor på cyklar inomhus. Lite irriterad på instruktören för att hon kör samma låtar, på replay hela tiden! Helt plötsligt tänker jag på passet innan - när jag kom dit sa instruktören glatt "Hej Sara!". Hej sa jag tillbaka, och efter passet frågade hon mig om jag var ledig i helgen.

Mitt bland alla dessa cyklar och svettande människor kommer något över mig. Jag. Sara. Jag är på first name basis med instruktörerna på mitt gym (eller som min syster brukar säga "du är ju stammis där!") och jag tror att insikten slog hårt för att den drabbade mitt gamla jag.

Hon som satt hemma i soffan. Som trodde folk skulle skratta åt henne om hon satte sin fot på ett gym i stan.

Hon som mycket hellre mulade en kladdkaka än reste sig.

Hon som var ganska olycklig.

Att HON sitter på en spinningcykel, just precis hon, det trodde hon aldrig. Tänk om jag hade anat var jag skulle vara nu, då? Tänk om jag hade vetat hur bra jag skulle komma att må, att allt skulle ordna sig. Att livet skulle börja på riktigt...

Fastän den där spinningcykeln inte rör sig en centimeter, är vi alla på väg någonstans.

Och jag har farten uppe nu.

Dinos nya favvosnacks: Cheerios!

Det känns ju lite som att utfodra ett djur, men ätna en och en kan man faktiskt vinna lite tid på Cheerios.
Läsa en hjärndöd blogg - 10 Cheerios.
Hänga en tvätt - 15 Cheerios.
Springa på toan - 7 Cheerios.
Beställa en snygg festoutfit på Nellys - 729 Cheerios...(där måste man passa på under en tupplur istället, ni ska få se allt sen...)

Nu måste jag sluta, bara tre Cheerios kvar.

Gissa, vart jag har varit!

Jobbhelg.

Hostan är tillbaka, lagom till att jobbet kom tillbaka efter ledigheten. Slump? Jag tror inte det. Jag tror att jag är allergisk mot jobbet, of course.

All night long hostade jag, och sedan väckte jag Dino. Jag sövde om honom, la mig, hostade och så höll vi på... Imorgon är det sista rycket, och jag avslutar med flaggan i topp (en delad tur, coming up!)

I det där lilla glappet mellan dag och kväll tänkte jag träna lite, och handla. Inte särskilt upphetsande...

Men. Nu, inatt när jag ändå inte sov - kikade jag lite på nätet. I Februari kommer två stora festliga tillfällen, och jag skulle så gärna vilja hitta en fin klänning. Den ska vara fin, och snygg - och alldeles, alldeles underbar. (och axelbandslös)

Tips emottages tacksamt.

Precis just nu...

Otursdag? Yeah right.

Jag tror att lördagen den 14:e kommer att bli otursdagen istället, för idag var det banne mig inte! Jag hann i tid till träningen, fastän jag bara hade en reservplats och bara sju minuter på mig innan passet började. (I och för sig glömde jag att ta en Celcius, och det är ju aldrig okej)

Sprang på HM för att glutta på en overall/heldräkt eller som ungdomarna nuförtiden säger "vånnpiiis" - till Dino då. Jag gillar ju såna, för då ser han lite mer ut som en bebis och då kan jag för en sekund inbilla mig att tiden inte går jättefort.

Hittade även en pymme, lite sockar (can't get enough of them!) och en liten nalleryggsäck där han kan ha sina viktiga dagisgrejjer (alltså snutten och tutten!).

Fredagen den 13:e. En bra dag.

De senaste tre dagarna...