(eeeh, förskolan menade jag) och möttes i dörren av lillDino som hängde och klängde i famnen på fröken, som en annan schimpansunge. Så go, och söt var han..."men" sa fröken "vi skulle just ringa dig".
Och ungefär så gick det till när jag imorgon stannar hemma med Vab (eeeeh, jag menar T...F...ööööh...P?) om ni undrar. Dino har feber, och...MAN (ni vet ett sådant där amerikanskt, inte en vuxen hane liksom) vad det går mycket nu! Jag ska ta en c-vitamin och skynda mig isäng, läkarna tror sig ha konstaterat att min tio-tolv veckors hosta är förkylningsastma.
(Jag vet! Jag sa till dom att jag har faktiskt inte tid att ha astma. Inte tid.)
Men, hostan har äntligen börjat bli bättre - och nu är jag allvarligt skrajsen att bli förkyld, och börja om igen. But enough said.
Vi hade en intressant dag på jobbet, med handledning. Eftersom vi inte var så många där - så lättade jag mitt hjärta fullständigt! Kanske för mycket, men vem bryr sig? Dom reflekterade över en massa kloka saker, sedan sa dom "känns det såhär, och såhär, då först kanske man ska överväga att byta jobb". Och så kände jag. Jag känner det mer och mer...
Jag har skrivit ut papperen, och Lina frågade om det och sa att det var bra. Fina PeppLina! Och det känns bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar