Mitt mål har alltid varit att vara ärlig med bloggen, att liksom visa på verkligheten. Vara lika ärlig med att jag äter godis, som att jag äter protein. Visa på att JAG kanske inte heller alltid har tid med min träning, men att det går att lösa. Inte för att ge andra en känsla av att inte räcka till, utan för att de ska känna att "kan hon, kan fasen jag!". Men visst, nog kan jag känna mig som en hycklare när jag står och plockar lösvikt - och timmar tidigare har skrivit ett inlägg om träning. Så tänker jag aldrig någonsin känna igen, efter att det här himla godislöftet är slut tänker jag absolut inte sätta upp en perfekt fasad (även om jag aldrig gjort det) utan fortsätta visa ett helt realistiskt sätt att leva.
Visa upp livet helt enkelt.
(Bilder från förra veckans axel och ryggpass)