Ni vet en SÅN morgon

Man kommer in till Dino, som av någon outgrundlig anledning grät. Och grät. Och var arg på samma gång. Han vred ihop sitt lilla ansikte i ilska, så att han liknande såna där penntroll man hade som liten.

Riktigt bra är det nog fortfarande inte, eftersom han ligger i soffan nu. Och inte ens har plockat fram några leksaker. Lugnt och stilla...något är i görningen.