Jag har inte haft tålamod. Varit sur. Arg. Och irriterad. Och kan ni tänka er, det började i samma sekund som jag slog upp ögonen imorse. Snacka om att vakna på fel sida... Sedan gjorde det inte saken bättre att Dino hade en mellandag (eller så var han lite nere över sin sur-morsa). Eller att jag helt missat att göra någon slags fortsättning på föräldrapenningen. Så när jag med tårar i ögonen slängde omkring worst-case-scenarion som för det mesta bestod av att vi skulle vara tvungna bjuda på knäckebröd på Dinos ettårskalas. Och i present skulle han få en lustigt, formad bit kol ur vedpannan. (Och nu tycker jag mig dessutom höra hur Luleå gör mål i sudden inifrån köket. Skit.)
Så vi tog en tupplur. Och innan jag och Dino somnade la vi oss och tittade upp i taket, jag kittlade Dino lite under hakan. Han kiknade av skratt. Jag la ena armen under nacken hans, och den andra på lill-blöj-rumpan. Han borrade in sig mot min hals. Och jag tänkte: jag skiter i allt annat, det här är det bästa i livet. Det enda jag behöver. Och det är gratis.
Dagen hämtade sig efter det. Dock är min mobil helt kaputt, efter att mannen mycket ingående undersökt den med munnen. När man får igång den står det "LG Emergency Download" enbart. Jag vet inte riktigt vad den vill att jag ska göra, men jag tror det betyder "köp NY mobil". Och till skillnad från tupplursmys med varm och gosig bebbe, är det INTE gratis. Fan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar