Upp som en sol, ner som en pannkaka.

Precis när jag var inne i värsta multitasking-ilet ikväll. Jag dammsög. Matade Dino. Värmde mat åt mig själv. Städade mikron. Någonstans däremellan släppte jag även ut Kia för att kissa. Jag kände mig som den där hinduiska gudinnan med en hel massa armar. Jag var på topp.

"Saknar du något?" frågade min granne när han knackade på dörren.

Ja, tänkte jag. Du måste nog vara lite mer specifik än så. Ett bodycombatfredagspass? David? Minst två timmar till på dygnet? En midja? Mina bröst före amningen? Tjockt hår igen? En viss fräschör? Fler armar på riktigt?

"Eran vovve står på våran altan och ser ut såhär" (sedan gör han en suktande min, som är svår att återge i ord).

Så mycket för min multitasking. Så förmodligen släppte jag ut henne, fortsatte dammsuga, hörde inte henne över dammsugaren när hon skällde sitt "jag är klar"-skall! Och då gick hon på vidare äventyr. Great. Just great.

Tur att mitt huvud är fastskruvat.