Helt plötsligt känner man sig gammal

Jag håller på att plugga, läser en riktigt bra bok - hur man förebygger/botar/lindrar sjukdom med fysisk aktivitet.

Men. Helt plötsligt vill jag bara lägga ner boken och träna. "Sänka hastigheten av skelettets förlust" så att säga :)

Till er, Glocalnet.

Vi har haft Glocalnet ända sedan den tiden då Robert Gustafsson var med och gjorde reklam för dem, typ evigheter. Det har alltid funkat lite lagom dåligt, men på sistonde har det varit en katastrof. Idag skulle jag ringa för att säga upp det: det är dyrt, långsamt och asdåligt. Och när hon frågade varför jag ville säga upp det så svarade jag att jag var less på att det inte fungerade. Jag var less på att få dålig hjälp. Jag var less på att man alltid ska felsöka en massa saker själv. Att kön alltid är typ 10 minuter. Less.

Men egentligen skulle jag ha velat berätta för henne att jag studerar till Hälsocoach. Fast jag egentligen jobbar på Beroendeenheten. Och att jag har en son som är 2,5 och världen för mig. Han är allt, en gång har jag till och med beskrivit honom som "The apple of my eye" till någon som inte talade svenska. Studentlivet är inte direkt jävligt glamoröst, men jag har ändå kapat min 75% tjänst på mitten - för jag vill inte ta studierna från tiden jag spenderar med min son. Jag vill inte göra det utöver jobbet. Jag lever hellre knapert. Så när jag lämnar Dino på dagis, kommer hem och startar datorn där det bara står "Ej ansluten" vill jag kasta ut den genom fönstret. Och när jag har spenderat flera timmar med att ringa support, väntat i kö, laddat ner mjukvaran och pillat med det där jävla sim-kort, så blir jag till slut så där irriterad som folk inte tror att jag kan bli. Sådär irriterad att jag inte fixar ringa tillbaka igen för någon dum felsökning. För under tiden som jag sitter med dom där dumheterna, så blir inget skolarbete gjort. Och jag kommer inte kunna se "Små Einstens" med gott samvete på kvällen. Och dessutom vetat att han spenderat dagen på dagis - för att jag ska kunna sitta i telefonkö hela dagen. Därför vill jag säga upp vårat dumma abonnemang.

Jag önskar att jag hade sagt allt det. Men det gjorde jag inte.

Varde ljus

Jag kunde inte hålla mig längre. Jag hade tänt belysningen igår - om det inte vore för att det fattades en sladd. Direkt vart det ljusare och trevligare!

Dino lekte lite i snön och sedan tog vi en promenad runt kvarteret. Det är minus 9 grader ute - och kylan biter i kinderna, på det där viset som gör att man kommer in med röda äppelkinder :)

Jag hörde att det skulle regna imorgon, så efter att ha tagit lite kort - stoppade jag undan telefonen och bara insöp allt det vackra. Snön som gnistrade. Dino som var alldeles till sig. Och den kalla, klara luften. Inte ett ljud hördes, inget.

Så. Om det ska regna imorgon, tror jag att jag är redo!

Jag blir trotsig av att läsa sådant här!

Ur den här månadens iForm - read it and weep.

För att förstå hur illa jag tycker det här är så tycker jag att man ska ta i beaktning HUR lång tid det tar att bygga muskler, tjejer i synnerhet. HUR bra kroppen mår av lite muskler! HUR svårt det redan är för många tjejer att ta steget in i gymmet. HUR otroligt opeppande gymmet blir - för man vill ju inte förneka sin kvinnlighet.

Usch.

Sista dagen på en underbar vecka.

Jag har tränat, klättrat i berg, varit i den där godisaffären igen och lärt mig löpteknik av världsmästare! Hur kan det bli bättre?

Det känns i kroppen att det var Supersaturday igår - den gör sådär skönt ont :)

Och denna dag verkar bjuda på ett strålande vinterväder. Jag och Dino ska klä oss på ett tag, gå en prommis och sedan sätta upp det sista av utebelysningen! Hur snart får man egentligen tända den? Vavavavava?
Jag såg flera som tänt den när jag körde mellan Bureå och Kramfors, bara så ni vet. Någon som tycker det är okej? :)

Såhär såg det ut förra året:

Supersaturday 2012

Vilken dag! Uppvisning, goodiebag och jag vann dessutom i år igen - en hemlig, fin påse :) Turen är med mig på dessa fantastiska lördagar - en gång om året!

Jag var faktiskt inte alls peppad när väckaren ringde imorse. Veckan har gått i hundratjugo - och jag från början mindes jag inte ens varför den ringde. Illa!

Men sedan bar det av: Bodypump, Bodyattack, CxWorx, Sh'bam, Bodystep och Bodycombat. Jag körde vartendaste pass! Mina fötter gjorde så ont sista timmen, men mitt hjärta var alldeles sådär bubbligt lyckligt!

Om jag tar mig upp ur sängen imorgon är något allvarligt fel på mig!

Så, tack för Friskvårdskompaniet och Jossan för denna dag! Ni är bäst!

Hemma, men oj så roligt jag haft det!

Jag har inte kollat bloggar. Inte kollat fejjan. Inte uppdaterat själv. Nästan.

Jag har varit alldeles för upptagen! På onsdagen kom jag ner till skolan. Eftermiddagen bjöd ju på en liten strapats, upp på ett mindre berg där vi åt sallad. Gott men blåsigt! Kul, för man har verkligen kommit närmare klasskamraterna den här gången! Vi har gjort fruktsallad, tränat tillsammans och bara hängt.

På torsdagen var det ju dags för föreläsningen med Jonas Colting, ni som hängt med vet ju att jag håller på att läsa hans böcker. Riktigt intressanta är dom!
Föreläsningen präglades mycket av att man ska göra det bästa man kan, varje dag, med det man har. Vansinnigt inspirerande! Man kan inte bli annat än inspirerad när han berättar om Ultra Man-tävlingen som han vunnit två gånger. Den innefattar 10 km simning, 430 (tror jag) km cykling och 84 km löpning. Det är svårt att förstå att en människa klarar det? Superbra bra föreläsning - och inte var det slut med det, den avrundades med ett träningspass. Löpteknik som jag sett fram emot. Och en hel del måste vi ju ha fått med oss, eftersom jag och en klasskamrat for ut och sprang och sprang tills dess att mörkret tvingade in oss.

Jag är verkligen tacksam att skolan anordnade detta. När någon glöder på det där viset, så smittar det av sig!
(Det snackas om ett Maraton 2013 i Hälsocoach-korridorerna. Hur ballt vore inte det?)

(Vi är ju i och för sig bara två som snackar om det. Men vem vet, även det kanske smittar av sig?)

 

 

 

Jag och en tvättäkta Iron Man!

 

 

 

Ni vet en sådan dag.

Jag har stigit upp tidigt. Fått beröm för Skellefteås folkhälsoarbete. Klättrat upp för ett mindre berg och ätit sallad.

Jag skulle gärna berätta mer, men ni vet...jag måste sova.

Klockan är 20 i 11

Och jag har en miljon saker att göra idag. Saken blir inte bättre av att jag jobbat hela helgen, gick av sista natten igår och ska sätta mig i bilen vid 4-tiden imorgon. På morgonen! Tur att utbildningen är så himla skoj :)

Men idag blir det tvätt (så man har någe kläder att ta med sig) städ (så David hittar igen Dino i röran) och en massa små saker...

Men så skiner solen idag. Och jag vill bara droppa allting som ska göras, klä Dino och gå ut i denna underbara höstdag! Inte behöver väl jag kläder - egentligen?

Men nä, blir att fortsätta kika ut genom fönstret istället.

Och kolla, tror ni inte att fönstren behöver en putsning?

The Core Challenge

Jepp, det var utmaningen som Friskvårdstjejerna kokat ihop. "Har ni lite extra energi över efter spinningen, stanna med oss!"

Det hade jag inte.

Men jag verkar inte kunna låta bli en utmaning. Och nog gick det! Även fast jag vart tvungen sätta ner knäna en gång under den höga plankan. Till mitt försvar så vart det där liksom en plusmeny på tre tidigare pass - först löpning på morgonen, sedan Bodypump och spinning. Just nu är det...aj...träningsvärk i biceps, triceps, ryggen och magen (förstås).

Men, himmel vilken underbar träningsdag! Och snart är även den första vaknatten slut, tur det - för jag är trööööött.

BLÖTT

...men ändå så härligt! Trots att förkylningen hänger kvar och trots att det regnar i sinne, så vart det en härlig löptur!

Jag hade dessutom hoppats stöta på Bureås företagare med den drivna Agneta i spetsen, dom gick sin promenad idag - för ett friskare Sverige! Det gillas! Så till er: HEJJA! Fy fan vad bra ni är :)

(jag hade gjort er sällskap om jag inte hade spring i benen och någonstans att vara vid 10!)

Slutspurten

Imorgon ska vårat första, stora arbete vara klart - och jag tänkte försöka skicka in det ikväll. Det är svårt att plugga när man inte är van! Men...jag tror att jag är klar...

Nästa vecka är det dags för skola igen, och jag missar både onsdag och fredagsträningen - därför känns det extra speciellt imorgon. Ja, DET och dessutom har bästa Friskvårdstjejerna en utmaning på gång. Får se om jag tar mig an den, eller... :)

Nu ska jag klicka på "sänd". Tror jag. Kanske.

Ni vet såna där dagar när man är trött, och inte får något gjort?

Idag är en sådan. Därför passar jag på att ta min onsdags-bodycombat-celsius tidigt idag. Förhoppningen är att jag snart ska rusa runt som en frikkin duracellkanin och plocka undan.

Håll tummarna!

JAA! Tack Maria för att du frågade!

"Varför har vi badhus i varenda liten by i skellefteå kommun? Blev jag ju nyfiken ju! :)"

Det beror på att alla dom här små orterna tidigare var egna kommuner, Bureå Kommun till exempel. När det istället blev Skellefteå Kommun med plusmeny (så att säga) så togs beslutet att alla ytterorterna skulle få ha kvar sina badhus. Som exempel fick jag höra att Jörn har 43 stycken barn inskrivna på skolan, men att av de finare badhusen i kommunen. 43 barn! Eget badhus. Pretty awesome, eller hur?

Badhuset i Jörn...

Försnyld

En märklig sak, för några år sedan var en förkylning bara en...förkylning. Sedan vart jag gravid, och kroppen förändrades på alla möjliga sätt. Vissa helt logiska, som tigerränderna och det där sättet högra höften gör ont om jag liksom ställer mig på ett ben och sedan vrider överkroppen.

Men. Förkylningarna. Jag fattar inte hur det kunde påverkas, hur det kan ha med hormoner att göra. För innan jag vart gravid vart jag bara lite förkyld, snuvig och ja... Numera sprängs bihålorna, jag tappar luktsinnet, lock för öronen och det känns liksom som att ögonen ska ploppa ut. För Guds skull, varenda gång jag blir förkyld (efter att Dino föddes) måste jag inhalera sån där medicin morgon och kväll.

Det är helt sjukt. Jag fattar inte vad livmodern har med bihålorna att göra? Det är ju som att en ruta på huset ska gå sönder om jag kör bilen utan att släppa upp handbromsen..?

Lite måndagsfunderingar. Nu ska jag sova samtidigt som Dino, efter att jag petat i mig c-vitaminer i sinne! Imorgon klockan 11 tänker jag nämligen vara frisk igen!

Sedan kommer kvällen när man inte kan "M"

Asså, jag är inte förkyld. Det kan man inte påstå. Men ikväll när jag kom hem från träningen så kunde jag inte längre säga "M" (när jag kob heb) och det är lock i mina öron. Jag vägrar! Våga vägra förkylning!

Fick förresten testa nya combatshorts ikväll, dom får tre tummar upp av fem möjliga (vem som nu har fem tummar). Minus för att dom var låga i grenen, annars älskar jag dom!

Men vad är väl en bal på slottet?

Jag hade stora förhoppningar när jag skrapade en trisslott imorse. Den köptes igår, och var nästan bortglömd. På något skumt vis så kändes det som ett gott tecken!

Skrapade den. Vann inget. Sedan kom Dino och vill kramas lite.

Och när han kommer och klättrar upp på min stol. Säger "Pappaaaaa" lite för att han inte säger mamma, men med ett leende som om han ändå skämtar. Och lägger sina små armar runt min nacke, sådär att man vill frysa tiden och nästan aldrig starta den igen.

Man kan säga att det gör inget att jag inte vann på trisslotten, det kan man. Jag är så rik ändå...

Lördagsmys!

Jag har levt efter en strikt BGPL-diet i veckan (bara godis på lördagar) och inatt drömde jag till och med om lördagsgodiset! Därför ska detta bli extra mumsigt!

Dessutom har jag fått hänga med bästaste vännen ikväll, det sätter guldkant på tillvaron!

Hoppas ni har en riktigt bra lördagkväll!

Inspirerad

Jag kände mig inspirerad idag av mitt folkhälsomöte, jag fick bland annat veta VARFÖR vi har ett badhus i varenda liten by utanför Skellefteå. Och hur ovanligt detta var. Efter det kände jag mig lite som en bov, vi har inte varit på badhuset sedan...det är kanske två år sedan.

Så ikväll for vi. Och vi hade så himla roligt, det här ska banne mig bli en tradition.

(Dino kunde inte komma ur kläderna nog snabbt!!!)

Vissa dagar måste man ha byxor och absolut inte träningskläder.

Idag är en sådan dag. Det är sällan jag kan missa en träning och tycka att det var värt (hmm, det har nog aldrig hänt). Men idag var det så nära värt man kan tänka sig. Vi ska ju skriva ett folkhälsoarbete, och idag skulle jag få träffa Folkhälsorådets ordförande. Intressant, och jag fick med mig mycket. Höra hur beslut tas och prioriteringar görs. Sedan fick jag träffa en riktig eldsjäl som även hon sitter i folkhälsorådet, och är lite spindeln i nätet. Det är så roligt att träffa människor som brinner för vad de gör, det smittar av sig! Jag är uppriktigt imponerad av Skellefteås folkhälsoarbete, det syns inte så mycket - om man inte tittar efter - men det är överallt. I Norran, lappar på hälsocentralerna...och tusen andra ställen! Vi pratade om att sådant arbete är svårt att mäta, och jag berättade att i alla fall jag är mätbar! Första gången jag började träna regelbundet var ju faktiskt på vattengympan man får på recept när man är gravid... Vilket i sig är en del i Skellefteås folkhälsopolitiska program!

Så ja, det var värt att ta på sig byxor för - och även värt att skippa träningen för!

 

 

 

Jag hann även med en sväng på Friskvårds, insupa atmosfären och känna svetten skvittra...

 

Torsdag och onsdagsformen.

Fixardag! Jag och Dino har tagit sovmorgon och nu ska vi snart och handla, måste fylla på kylen! Idag blir det träningsvila, jag är ganska dålig på att lyssna på kroppen. Oftast måste kroppen skrika åt mig innan jag lyssnar, men igår under combaten var det som att det var slut energi i den.

Så idag lyssnar jag!

Supersaturday är några veckor bort, innan dess tänkte jag tappa några onödiga kilon. Surt att bära runt på onödig vikt, när man ska träna 6 timmar tänkte jag. Även så om det bara är ett par kilo ;)

Tanken är att öka proteinet och fortsätta med samma träning, den är redan ganska hög!

Magmusklerna finns då där, bakom lite hull!

Om ni är mitt i frukosten kanske det är bättre ni kommer tillbaka senare.

Det är ofta en massa lull-lull här på bloggen. Mitt liv är ganska lull-lulligt måste jag erkänna. Men så kommer morgonen.

Studiedag. Och om jag kunde så hade Dino fått stanna hemma, men jag måste få en massa saker gjorda. Men han är trött, och jag tror att det börjar vara frustrerande för honom att inte kunna prata. Så, nu har han tagit till det andra sättet - "aha, knytnävarna" tänker ni - men han slåss faktiskt med öppen handflata (för att fokusera på det positiva i kråksången). Jag hörde redan när jag for hur han grät, och andra grät och jag ville bara A) fara hem och gråta jag med eller B) ta med min - egentligen - snälla kille hem, till lugnet och filten och Disneyfilm. Fan.

For hem, tänkte att sådana där faser går dom igenom. Började istället arbeta upp peppen för att fara ut och springa, och jisses så härligt det var. Visst, det regnade lite. Och visst, det var lerigt. Inte särskilt långt hemifrån så brukar jag gena genom skogen på en häststig, gjorde samma idag. Fast nu vara det bara en sörja! Hittade en sten mitt i sörjan, planerade ett graciöst hopp på den och över till andra sidan. Halkar på stenen och landar raklång i...hästskitsörjan. Inte särskilt graciöst.

Ungefär där finns det bara en sak att göra.

Skratta.

A slight change of planes

Ja ni vet, jag hade en plan om att lägga mig vid tio. Sova gott fram till halv åtta. Sedan stiga upp och träna skiten ur den där tisdagen.

21.25 ringer telefonen, och det visar sig vara mitt jobb. Jag har skrivit fel i almanackan och det är dags för jobbnatt. Motsatsen till att sova en lång natt. Men skam den som ger sig, jag tänker ändå fara iväg imorgon och träna. Det är ju trots bara en enkelnatt, allt går med lite vilja.

Jag skyndar mig att plugga.

Vi har ett stort arbete om folkhälsan i vår kommun, som ska lämnas in till veckan.

Och jag har egentligen en studiedag imorgon, men jag vill träna armar och ben och allt däremellan!!! Jag har bokat Tabata och Bodystep, men jag vill gymma och köra armar. Och kanske en liten, liten löptur...

Så nu skyndar jag mig att skriva igen den tiden.

Man kan säga att jag tog med känslan hem, det kan man.

Jag "träffade" Catrine idag, eller vi satt i varsin bil och pratade i telefon, vid ett tilfälle så vinkade vi till varandra. I alla fall, hon frågade om jag varit i stan för att träna - och lika snabbt kom vi bort från frågan. (Fast jag tror att jag hann svara nej)

Alltså, för att klargöra. På lördagar är jag aldrig i stan för att göra något annat än att handla godis. Aldrig. Även om jag veckohandlar på torsdagar och åker in till stan för att träna på fredagar, så handlar jag aldrig med mig godis för helgen! Never ever ever.

Det är något jag lärt mig, att ha godis hemma innan lördagen är sjukt onödigt frestande, och svårt att stå emot.

Men ikväll är det myskväll! Man märker det på att Dino springer sockerhög i cirklar, nattningen kommer innebära minst en fläskläpp...på mig. Lördagar, man bara måste älska dom!

Fredag!

Och jag njuter av just-lämnat-Dino-på-förskolan-lugnet, innan det blir att plocka upp skolböckerna. Vid lunch blir det Pump och spinning, för ny energi.

Det är sjukt tråkigt väder, men det behövs inte bra väder för fredagsmys. Kanske Leos efter jag hämtat upp Dino, en middag på tu man hand (och med 700 skrikande barn).

Ska stänga av Disney till att börja med!

Kanske för nytillkomna tittare?

Den allra första kvällen på hälsocoachutbildningen så fick vi i uppgift att skriva en presentation om oss själva. Jag tänkte att den kanske kunde passa bra in här, för er som inte läst så länge?

"Jag heter Sara. Jag är 26 år. Jag har sambo, vovve och en villa på Villavägen. Jag får mycket av min energi från min son, Dino. Och när, inte om, jag börjar prata alldeles för mycket om honom - får ni hejda mig.

Jag tror att man kan säga att mitt liv började på riktigt 2010. Innan dess var jag en ganska missnöjd människa. Då jobbade jag, precis som nu, som undersköterska på Beroendeenheten på Skellefteå Lasarett. Jag vägde säkert 30 pannor (kilon, för er som inte räknar vikt i just dom termerna) för mycket, och skulle aldrig ha kunnat säga något positivt om mig själv ifall någon frågat. Jag försökte börja träna ungefär en miljard gånger, men gjorde det alltid av fel anledningar. 2010 vart jag gravid och fick en son (eller ja, däremellan var det ju minst 9 månader) och där började mitt liv. Även om jag inte älskat min kropp för hur den sett ut, så kunde jag älska den för vad den var. Om jag miljarder gånger börjat träna för att kunna komma i dom där jeansen i storlek 38, så hade jag tre anledningar till att förändra mitt liv. Dom var lika löjliga som dom var fjantiga.

Jag ville kunna resa mig ur stolen i sonens rum utan att den skulle knarra när han hade somnat. Vilket krävde benmuskler jag inte hade.

Jag ville kunna gå upp för vår trapp, utan att DEN skulle knarra.

Jag ville, i en nära framtid, vara en sådan där aktiv mamma som spelade bandy på gatan eller fotboll på baksidan. Vilket kändes ganska avlägset, med tanke på att jag inte kunde gå i ovan nämnda trappa utan att bli andfådd.

Det är två år sedan nu, och jag har hållit igång sedan dess. Jag känner mig inte som samma människa som innan 2010. Jag har en helt annan syn på vad som är viktigt i livet. Jag är lycklig, tacksam över min kropp - som inte är perfekt, men som har burit mig en hel massa mil i löparskorna. Jag lever numera i nuet, hela tiden.

Någonstans längs med vägen växte det fram en längtan att jobba med Friskvård istället för Sjukvård. Jag älskar att jobba med missbrukare, det är oerhört givande. Men när någon frågar mig om träning eller kost - så klappar hjärtat lite extra. På den vägen är det, därför är jag här med er alla!

Och ja, ni vet...trappjäveln knarrar fortfarande!"

Goodiebag

Min arbetskamrat Catrin utmanade mig med att hitta ett sunt och hållbart sätt för henne att bli en uberfit människa (okej, hon sa kanske "tappa fem kilo" men det är ju typ samma).

Idag var jag hem till henne med denna egenplockade goodiebag. Lite blandat med saker som är riktigt bra att ha och saker jag hade hemma. Allt förpackat i en julig presentpåse!

Jag har en bra känsla om det här!

Nu har jag testat Bodycombat 53!

Och jag älskar den! En underbar release. Svetten lackar, och trots att jag höll på att avlida så bubblade skratt upp hela tiden - så himla kul var det! Längtar redan till nästa gång...

Jag varken tränar eller pluggar.

Istället ligger jag på soffan och är alldeles mätt efter hemmagjord kinamat.

Idag var första gången Dino skulle till tandläkaren. Först skippade jag att åka till banken för att jag ville inte att det skulle bli stressigt. En kvart tidiga var vi, då fick vi vänta över 30 minuter. Tandläkaren var totalt humorbefriad och opedagogisk. Han fick ingen leksak, och hon gick inte särskilt bra att prata med.

Dessutom har jag ett syndrom, som yttrar sig så att ju mer humorbefriad en person är - desto mer måste jag skämta. Så nu kan det hända att jag frågade om vi kunde få silvertejp istället för en tandborste? För tandborste har han ju redan, han behöver något sätt att sitta still på toastolen. Och när hon frågade om jag eller hans pappa rökte, så sa jag nej och att Dino inte heller gör det SÅ ofta. Och det är bara dom jag kan återberätta. Hon skrattade inte mycket. Alls.

Nä, nu måste jag återgå.

Helt slut i kroppen.

Och även lite i knoppen.

Dagen har bestått av en sjujäkla massa träning, och studier. Efter gårdagens planeringsdag så insåg jag att sitta still verkligen inte är min grej, jag höll på att gå upp i atomer! Idag startade jag med en löptur, runt 4 kilometer - utan knäont. Till lunch vart det först Tabata och sedan Bodystep, jag vet inte om jag har jättemycket träningsvärk i dom. Jag vet inte heller om jag kommer att få. Jag vet inte om jag känner dom överhuvudtaget!

Beat's a planeringsdag - alla dagar i veckan.

Of course vart det även studier. Och nu har jag sjunkit ner i soffan för att titta på Hollywoodfruarna, lyx!