...Jag har ett litet...

...album... Som jag plockar fram ibland, som var min farmors faktiskt, och då och då när man bara behöver känna det där att man verkligen är speciell för någon så plockar jag fram det. För det är smockat med Sara-bilder. Och varvat med Sara-och-farmor-bilder. Och, om då ingen annan har tid att på nåt sätt bekräfta en så är det en bekräftelse i sig. Jag kan minnas hur hon kallade mig för hennes ögonsten, och veta att vi verkligen hade ett speciellt band :) Och att hon verkligen var stolt över mig, när jag först fick jobbet på IVA. När jag tog studenten...och bara nu :) Tänk vilken tur jag haft :)

Lite nostalgi sådär...som man bara kan få ibland... :)

På torsdag ska i alla fall jag och min lilla stolthet iväg till Luleå för att röntga höfter. Vi får väl se hur det går, och egentligen spelar det inte så stor roll. Är dom dåliga för vi väl turas om att kånka varandra runt skogsvägarna här :) Hennes syskon har haft lite varierande - inte så bra - höfter. Men, egentligen spelar inget sånt där roll - jag vill bara ha en frisk hund. Vi får väl skippa våran plats i agility-landslaget ;P Vi lämnar ödmjukt över den till någon annan... :D

Måste bara få visa på mångfalden i Kias kull:

Och mamma:

Och Pappa:

Nu ska vi mysa framför en film! Ha det bra alla därute! :D