Jag hade hoppats att detta skulle vara ett övergående fenomen, som den förvirrade mammahjärnan (som i och för sig inte var ett dugg övergående) och säg...mjölkstockning? Men det verkar inte vara det. Imorgon ska bilen in på verkstad, efter att ha fått vindrutan bytt i tisdags. Och jag kan inte sluta fundera.
Jag borde städa ur bilen.
Men jag hinner det imorgon, innan vi far.
Fast jag kommer inte hinna det.
Och det kommer att bli skitstressigt.
Men jag hinner det imorgon, och dom bryr sig ändå inte.
Och så håller det på, och här är vi nu. Klockan är 04.00, ja...snart i alla fall och medans alla andra sussar sött i sina sängar, kommer jag snart backa ut bilen och städa den. Då kanske den där diskussionen slutar i huvudet, och den där känslan av akut magkatarr och begynnande hjärnblödning försvinner. Jag hatar stress, och jag hatar att inte vara tålig för den.
Jag menar, hur ska det här gå till hösten när jag ska börja jobba?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar