Dino har en motsträvig dag idag. Med mig. Vi vill olika saker, och jag vet vad jag vill - men han verkar inte helt säker. I lekparken ville jag att han skulle ha en keps, men det ville inte han. Till slut hade han ingen, och kanske satte det tonen för dagen. Sedan har vi diskuterat på Ica. Och hemma. Och på en promenad. Ica var ändå värst, Dino envisades 711 gånger med att ställa sig upp i vagnen. Lika många gånger grät han för att jag satte ner honom igen. Tja, fick en del medlidsamma blickar där.
Ta ett mjölkpaket, sätta ner Dino, ta ett till, sätta ner Dino. Min handling tog en och en halv timma, och förbrukade nästan alla mina resurser av tålamod. Det är rart med barn. Det ÄR det!
Åh, vad jag längtar efter att träna imorgon. Det kryper i kroppen på mig... Jag behöver det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar