Historien om minisemestern. Kl. är 23:56.

Det var en gång ett par i deras bästa år, som lite tvärt bestämde sig för att mini-semestra. De hade båda slitit sina hår över en lägenhetsurstädning, och tyckte nu att de förtjänade att komma bort. Sagt och gjort. Det nödvändigaste packades och kosan styrdes mot Piteå, en liten by...i...ingenstans. Typ. Väl där upptäckte flickan att hon glömt badkläderna hemma. Strike number one. I valet och kvalet mellan att köpa nya och nakenbada, vann köpet. Sagt och gjort, och det blidde bad. Dagen efter fortsatte pojken och flickan mot IKEA. En stor, stooooor affär med möbler man måste montera själv och bli osams över. När de var så nära att de kunde känna lukten av ikea slängde flickan ett öga på ritningen som pojken gjort av köket...och frågade..."var du full när du gjorde denna?" Eftersom den var både rättvänd och spegelvänd, och allt satt fram och bak och upp och ner. Strike number two. Efter att ha löst (läs; gissat reds.anm.) ritningen gick färden in på affären. Där pojken såg lädersoffan Kramfors i fräsig svart, och sa: Kolla! Halva priset. Och jag som alltid velat ha en sådan, det vet du väl. Alltid velat ha..." Ja, sa flickan och nickade - fastän hon inte haft en aning om att denna soffa varit föremålet för hans drömmar. Sedan skulle två av dessa upp på ett litet flak. Strike number three. You.are.out.

(Och ja, till alla er skarpsynta - det är mina byxor som agerar skydd åt soffan. Låter det vara osagt om jag hade fler byxor nerpackade eller om detta var enda paret...)

Vad är då lärdomen av denna lilla saga? Kolla packningen mer än en gång, låt aldrig pojkar göra ritningar utan att flickor är med och packa inte en soffa - som är längre än bilen på ett litet, litet flak. Hem tog vi oss, och med en historia rikare (som jag ska nöta för barnbarnen när jag blir gammal)

Lärdomen för Ikea borde vara att aldrig, jag repeterar - ALDRIG! döpa en soffa till fräsig svart. Det låter inte fräsigt, det låter lite töntigt. Jag sitter i alla fall i fräsig svart nu, och fräsig svart är ganska bekväm.


Tack Lina och Markus återigen för att ni kom förbi med omvärlden! Mycket uppskattat.

Over and out...