Så tokigt.

Ha! Nu kommer ni alla sitta och stirra. Och fundera. Allt medan jag inte ville säga annat än att jag kan blogga med mobilen igen!

Idag cyklade jag och Mannen och Emma och Gustav till mammafikat.

1,4 mil enkelväg. Och vi cyklade ju båda, så det vart en liten sväng.

Och Mannen sov inte innan. Han sov inte under mammafikat. Däremot somnade han ett litet tag på vägen hem, men vart ideligen störd av sin mor som försökte räta till honom. Och detta kan ju vara anledningen till att han nu rusar omkring i vardagsrummet, skrattandes. Ibland stannar han till och kikar över axeln på Kia, men jag tror inte att hon fattar att hon jagar honom - och att han tycker att det är fantastiskt skoj. Snart ska han få däcka i sängen.

Idag ringde min chef för att påminna mig om att jag har ett jobb. Fan, jag visste jag hade glömt något.

"Men hej Sara!" sa han hurtigt. "Hur är det? Längtar du till jobbet?" frågade han sedan glatt.

Och där pausar vi en stund.


Klockan är alltså 10.30. Jag och Dino har ätit en mysig frukost framför tv:n. Solen skiner. Om 40 minuter har jag planerat in en tupplur med världens goaste blöj-bebis. Jag har på mig världens största huvtröja, och tjocksockar. INGA BYXOR. Det är livet det.


"Ja..." svarar jag.
"Men så roligt att höra!" svarar han glatt.
"Ja men...jag måste ju säga så när det är du som frågar!" upplyser jag honom.


"Fan" - sa jag till David när jag lagt på - "nu måste jag börja ta på mig byxor på dagarna".




Så idag har jag haft värsta söndags-jobb-ångesten. Det rådde jag och Dino bot på genom att fånga dagen, skitfort. Vi tupplurade, sedan for vi på stan - där Dino gjorde ett tappert försök att charma sig igenom skellefteås befolkning. Han fick i alla fall personalen i receptionen på Kommun, på knä. Bokstavligt talat. Dom låg på alla fyra bakom disken och försökte fånga honom när han räsade förbi. Han hade en toppendag. Och jag med. Jag shoppade ett par byxor, och en tröja åt mig. Och en present åt David.

Saker som drastiskt skulle förbättra mitt bloggande just nu...

...på första plats. Om min lånemobil - en Nokia 3310 - utvecklade internet. Punkt.

Här kommer istället lite vårtecken, från idag.

Tja, det sista är väl egentligen inte ett vårtecken - han bara är, som man ska vara. Nu tänker jag dråsa ner i soffan, och det är välförtjänt - ni skulle bara veta!

Mycket funderingar/tankar/observationer i ett inlägg.

Men det blir så när man bara dristar sig till att starta datorn en gång per dag. Idag har jag intagit Maxi, med resten av Skellefteå. Dino fick stanna hemma, så det gick lite extra snabbt. På under en timme klämde jag mig ut genom svängdörrarna igen, bara lite mer tilltufsad än när jag kom. När jag kom hem sov mannen fortfarande, och för att vila tilltufsigheten lite slängde jag mig på soffan och tänkte ta 5 minuter. Det vart 5 minuter med plusmeny. När jag vaknade var klockan 16.30, och även om jag älskar när han sover länge - så finns det ett stort minus. Jag får panik. När han alltid vaknar en viss tid, och sedan gör så där - får jag sådan där ångest som river i bröstet. Varför har han inte vaknat? Tänker jag. Mina andra tanke är alltid, "det har hänt något, han lever inte"... På 5 sekunder står jag utanför hans dörr, och då har jag på näthinnan hur Dino lyckats pressa ut huvudet mellan spjälorna och inte fått luft...och... Så jag sliter upp dörren, och Dino tittar upp nyvaket. Att bli mamma har gett mig en fruktansvärd fantasi.

Så. Förutom dom 5 sekunder av ren och skär panik, har vi haft en underbar dag. Jag har kokat palt, och efter middagen klädde vi på oss och testade cykelstolen som Dino fick i present. När vi cyklat runt Bureå, så for vi hem igen och Dino fick strosa runt lite på gatan. Mest fascinerad var han av dom stora killarna som cyklade.

Nu till dagens fundering. När börjar barn prata? För jag vet inte om jag har hallisar, men...idag när vi skulle gå ut, sa jag: Ska vi ta på jacka? Dino tittade på mig, och jag svor på att det lät som om han sa: Jacka! Sedan när vi var ute försökte jag hålla lite pli på Kia, och ropade: Kia, lägg dig! Och då kom det igen, fast det lät mer som: Ägg ej, Ägg ej! Kan det vara så, eller håller jag på att förlora förståndet?

Jag har typ tio till oviktiga saker, men sparar det till en annan dag - ett annat inlägg.

Födelsedagsfirande i dagarna två.

Nu har Dino firats ordentligt, på födelsedagen fick han det lite traditionella firandet. Vakna med sång, paket, jordgubbs-smothie till frukost och en massa lek, samt favvo-maten till middag. Dagens klädkod var bekväma kläder, och synd nog så stängde ju Eddahallen på grund av vattensmitta, så vi roade oss istället med en mysig tupplur. Buhu. En underbar dag, kort sagt.

Men i lördags hade vi ju det stora kalaset. Det var smörgåstårta, vanliga tårta och fika till vansinne. Dino hade kompisar och familj här, och fick en massa fina presenter! Han åt allt som bjöds, och med händerna. På slutet av partyt spårade det lite när Dino inte längre hade byxor, och sedan kräktes i Maries skor. Ja, vad ska man säga? Han firade som en rockstjärna. (Tur att deras son också snart fyller år. Då får jag väl betala igen skulden genom att langa fram skon när han ser lite grön ut i ansiktet...)

Idag är det en stor dag - vänta ska jag ge er en ledtråd.

För ett år sedan idag, stannade tiden till. Precis i denna sekund hade vi just fått komma till ett eget rum, efter att jag gjort min allra största bedrift jag någonsin kommer få chansen till - nämligen pressat ut 4,6 kg Dino. För ett år sedan idag träffades vi för första gången, när barnmorskan visade upp en liten kille för oss. För ett år sedan, fann jag den enda del med mig själv - som jag helt villkorslöst tycker är perfekt, nämligen du. För ett år sedan föddes en ny liten människa - och jag blev till en ny människa.

Så grattis på födelsedagen! Tack för att du kom och gav våra liv en helt ny mening och tack för det bästa året i Mammas liv.

Mamma älskar dig, mer än futtiga ord någonsin kan beskriva.

I brist på andra uppdateringar...

...så länkar jag istället till Fridas blogg. Läs lite om hennes skojiga vardag vettja, som låter skrämmande lik min egen - men mycket roligare beskrivet. Läs bara läs. (Fast inte om du är yxmördare, då får du inte klicka på länken - som sagt.) Tids nog kommer det ett smaskigt inlägg om kalaset, tids nog.

Det här blir en blixtsnabb uppdatering, för med 3 timmars sömn förra natten - och bara det faktum att klockan är 02.36...

...så betyder det att jag är slut som artist. Dock har jag haft en helt fantastiskt rolig kväll - pysslat och donat inför Dinos kalas imorgon. Men jag förstod att det var dags att ge sig när jag smakfullt försökte placera ut tomater på smörgåstårtan (min allra första smörgåstårta!) och tänkte för mig själv: "man äter ju inte bara med munnen, utan även öronen". Så. Med det sagt så måste jag bara få visa er kvällens stora prestation.

Jag var så sjukt sugen att smaka en bit smörgåstårta - och försökte förtvivlat (med snålvattnet flödande) hittade någonstans där det gick att skala av en smakbit. Men icket. Jag fick gott vänta till imorgon. Typiskt.

Hur man är en lite extra förtroendeingivande moder.

Ica Maxi förra torsdagen. Dino håller precis på att stirra ut ett äldre par, samtidigt som han flinar och gör sig till. Tanten: Men titta så söt! Titta så han tittar på oss! Men titta! (Armbågar gubben sin i sidan) Dino: Flin. Tanten: Eller han? Det är ju kanske en hon? Eller en han? Eller? (där tittar hon lite uppfodrande på mig, för att jag ska svara) Jag(samtidigt som jag väger bananer): Nä, men det är en hon. ELLER NEJ! Det är en han! Det är en HAN!!! (sedan skrattar jag lite sådär hysteriskt för att kanske maskera missen som ett skämt eller något)

Känns tryggt...och trött.

Nej vi är inte döda, men datorn dog någon gång på måndagmorgonen.

Och jag har försökt hitta igen cd-skivor. Jag har kört allt jag kan hitta som heter något med "Recovery". Jag har rotat runt i felsäkert läge. Till slut hittade jag "starta datorn med senast fungerande konfigurationen (avancerat)". Jag sket i om hela datorn skulle paja, och klickade på det - och särskilt avancerat kan jag väl inte påstå att det var, för sedan bara startade datorn.

Igår var vi på BVC och Dino fortsatte på sin stor-kille-väg som han slagit in på. Nära nog 12 kg vägde han, och var 78 cm lång. Sedan fick han sprutor, och det tog han som en man. Mamma hans tog det som en liten flicka dock, men tur att någon kan behålla lugnet. Vi pratade lite om maten hans, och jag berättade att Dino numera äter samma mat som vi - och att han älskar det.

Till lunch kan han få en burk ibland, men annars äter han precis samma.

Här är första gången han åt soppa. Mycket mumsigt!

Lördagen bjöd på kalas! Eller egentligen var det Hugo som bjöd.

Mycket trevligt var det. Paket och en smaskig tårta, allt som ett kalas ska innehålla. Och med en massa inspiration laddar vi nu om för kalas igen, nästa helg.

Hemma från klädbytardagen. Hälften är nog bra grejjer, hälften är lite "hur tänkte jag där?". Men, allt kostade 185 kr - så det är inte så noga.

Jag skulle aldrig ha bloggat nu om det inte var för att jag måste vänta till midnatt, så jag kan boka träningen.

Just nu är det 960 minuter sedan jag steg upp imorse. Mitt icke-existerande mattesinne tyckte att det lät lite, men det var nog för att jag tänkte på sekunder.

60 har spenderats i bilen.

25 har spenderats med att byta blöjor.

55 har spenderats på bodypump...

...och ytterligare 45 på spinning.

50 spenderades på Ica Maxi.

35 har spenderats på att promenixa till byn för att ta ut pengar inför klädbytardagen imorgon!

20 har spenderats i duschen.

30 framför spisen, idag vart det köttfärssoppa och hemmagjorda vitlöksbröd. Andedräkt.

Och lite städning på det.

Undrar vart dagarna tar vägen? Jag tror inte att jag har satt mig förrän nu, och om det inte vore för att jag måste boka onsdagens träning skulle jag ligga i sängen och sussa nu. Alldeles nyduschad.

Det har varit en underbar dag, på många sätt.

Det blir punktform idag:

• Förklaringen till Dinos plötsliga värmesvallningar var inte klimakteriet, han håller på att få en tand! Den tredje?! Det blir även förklaringen till snorandet och att antalet nasty blöjor ökat.


• Min kampanj för att få skellefteborna att sluta träna verkade fungera. Jag fick min plats, och upplevde den roligaste combaten någonsin. Efteråt skickade instruktören ut ett pepp-sms, där hon skrev att vi var grymma. Det är därför friskvårds är det bästa gymmet, och dom andra är bara helt vanliga gym.


• Paketet från HM kom, och så även ett paket med böcker och ett med en hel platta celsius. Sweet.


• Men, den allra största anledningen är att...

...Världens bästa Hugo fyller 2 år! Storkillen.

Update. Fasen. Nu gick jag in på Fridas blogg, och ser hur vackert hon punktat upp sin dag - och tänker a) fan vilket härmapa jag framstår som nu. Och b) jag önskar min dag lät sådär rolig. Sedan tänker jag: "jag borde ändra, men jag ids inte". Så, jag får leva med att det ser ut som att jag är värsta härmapan. För övrigt skulle jag vilja länka till hennes underbart roliga blogg, men hon vill inte att yxmördare ska läsa den - och gud vet hur många yxmördare som läser min blogg. Säkert tre.

Jag tycker att alla som har en plats till kvällens bodycombat ska titta på tv-shop ett tag.

"Tycker du att det är tungt att fara till gymmet?" "Egentligen har du inte ens tid?" Visste ni att med bara 5 minuter om dagen med-vad-det-nu-är-dom-säljer, kan du inte bara få ett sexpack? Du kan få ett 12 eller till och med 24 pack! Seså. Avboka kvällens bodycombat nu.

En konstig kväll.

Jag och Dino hade en dundertrevlig eftermiddag hos Marie och Joona. Dino hade extra roligt, för att förutom en kompis att leka med - har dom en hund som inte springer ifrån honom. Dom har en x-box som inte är instängd. Dom har en massa härliga böcker. Och ni fattar, han hade riktigt kul. Därför är det nog inte så konstigt att när vi for (runt 18.00) så somnade han. Supergott. Och sov heeeela vägen hem. Kanske 25 minuter.

Kanske fick jag igen, för att jag påstått att han kan sova hur sent som helst - utan att det påverkar natten. Kanske fanns det en annan logisk anledning. Men han skulle inte somna! Klockan 20 gick vi glada i hågen upp till hans rum. Klockan 23 kom jag ner som en slagen hjälte. Han var som en duracellkanin, jag la honom. Satt med honom. Försökte smyga ut. Direkt hörde jag hur han studsade upp i sängen. In igen och lägga honom. Så jag fortsatte sitta där, och så fort man tittade dit plirade han med sina bruna ögon - lirkade fram en av sina omstoppade händer och vinkade.

Han hade typ the time of his life.

Till slut tog jag honom till min säng, och till slut somnade han där - så jag kunde lyfta honom till hans egen säng.

Men. Sedan var jag uppe ett tag, fixade lite, såg lite hjärndöda program. Och gick sedan och la mig, hann sova någon timme innan David kom hem - och jag vaknade till lite. Och tror ni inte att precis samma drabbade mig! Nu är jag pigg som en nedrans duracellkanin! Och klockan är 04.31...

Ibland bara måste man tipsa om saker. Även om man inte tror att intresset kommer att finnas.

(Klicka på bilden för att komma till littlebloom.se)

Jag har hittat världens snabbaste internetbutik. Jag skulle kunna slå vad om det, och satsa hela mitt lönekonto (haha, suckers - undrar vem som egentligen är vinnaren då). Jag hittade den här sidan när jag letade efter Dinos nappar. När han var bara ett litet knyte, gav moster han en sådan fin napp - som dom då sålde på Coop. Sedan slutade dom tvärt, lagom till 6-månaders dagen, men denna sida sålde. Förutom hans nappar säljer dom även dyra ekologiska kläder och en hel massa tygblöjor. Men, när jag beställer så skickar hon så snabbt att jag tror att detta företag skulle kunna vara min granne. Beställer jag på kvällen, har jag det dagen efter. Jag tror hon bor på posten!

Den här bodyn beställde jag även åt Lilleman. Jag rättfärdigade det med, förutom att den är superfin, att den är ekologisk. Nu vet ju inte jag riktigt vad det innebär, att ett klädesplagg är ekologiskt. Men jag föreställer mig hur ett gäng bengaliska, kloka, gamla tanter suttit och sytt den för hand. Efter att dom vävt tyget själva. Och sedan slickat fast trycket.

Jag ska nog tvätta just det här plagget innan han använder det...

Här kommer en liten träningsuppdatering, inte så värst intressant - men.

Har just varit på måndagens bodypump - spinning, och det var precis lika härligt som vanligt. I början av passet säger våran otroligt peppande instruktör att hon ska ta i ordentligt idag. Och tydligen menade hon det. När det är dags för en låt med knäböj, så tänker jag ta det lite lugnt - jag trodde nämligen att det skulle komma en hel låt med utfall också. Men jag la på 10 kg, istället för 15 som jag brukar ha. Och det sved, ändå. Då ser jag att hon lägger på 27,5 kg (det tog mig typ halva låten att räkna ihop alla lila, röda och blå vikter. Smart)

(Den här bilden är från maratonpasset, för några veckor. Då var det en annan instruktör, men lika illa - hon var fasen jättestark, och jättegravid...)

Och inte nog med att hon orkar 27.5 kg i typ hundra knäböj. Hon är jättetrevlig, och jättesöt och verkar så snäll - och det är förutom att hon är vansinnigt vältränad. Jobbigt med såna människor.

Okej. Jag vet. Jag måste skärpa mig med uppdateringarna...eller jag måste ingenting. Men jag vill.

David är ute med Dino och Kia på promenad, och det var nu länge sedan han vandrade iväg i solnedgången - och helt ärligt tycker jag lite synd om honom. Det är typ 15 cm slask ute, och jag hoppas han inte kört fast någonstans längs med vägen. Men skönt är det, att bara vara en stund. Det är jag tacksam för.

Jag har kommit på varför bloggen uppdateras så dåligt nuförtiden. Det är inte det att jag har dåligt med saker att blogga om, för det händer grejjer hela tiden. Jag skrattar hela dagarna, lite med mannen - ganska mycket åt. Men. Det är för att jag inte har tid att sätta mig ner direkt och skriva ner det. Jag kan skratta mig fördärvad åt att Dino lyckats prestera en blöja som ser precis ut som Elvis. Eller att han gör en ny rolig min. Eller att han dansar...igen. Det händer mycket roligt. Men, efter några timmar när jag har tid att sätta mig och skriva - har jag antingen glömt bort det, eller börjat tvivla på dess rolighet. "Det där är ju bara sådant som en mor tycker är roligt...".

Nope. Nu ska jag återgå till att laga middagen. Vardagslyx för mig är nog att handla middag, men det kändes dyrt och onödigt. Så idag blir det lite vardagslyx med världens enklaste mat, pasta carbonara. Stek lite bacon, häll över pastagrädde, koka lite. Och sedan slänger du ner lite babyspenat, om du är riktigt jävla lat (som jag är) så köper du dessutom färdigsköljd. Låt det koka någon minut, och ät med pasta till. Ta fullkornspasta så kan du låtsas att det är GI eller något, och såsen är väl LCHF. Jädrar så nyttigt!