Okej. Jag vet. Jag måste skärpa mig med uppdateringarna...eller jag måste ingenting. Men jag vill.

David är ute med Dino och Kia på promenad, och det var nu länge sedan han vandrade iväg i solnedgången - och helt ärligt tycker jag lite synd om honom. Det är typ 15 cm slask ute, och jag hoppas han inte kört fast någonstans längs med vägen. Men skönt är det, att bara vara en stund. Det är jag tacksam för.

Jag har kommit på varför bloggen uppdateras så dåligt nuförtiden. Det är inte det att jag har dåligt med saker att blogga om, för det händer grejjer hela tiden. Jag skrattar hela dagarna, lite med mannen - ganska mycket åt. Men. Det är för att jag inte har tid att sätta mig ner direkt och skriva ner det. Jag kan skratta mig fördärvad åt att Dino lyckats prestera en blöja som ser precis ut som Elvis. Eller att han gör en ny rolig min. Eller att han dansar...igen. Det händer mycket roligt. Men, efter några timmar när jag har tid att sätta mig och skriva - har jag antingen glömt bort det, eller börjat tvivla på dess rolighet. "Det där är ju bara sådant som en mor tycker är roligt...".

Nope. Nu ska jag återgå till att laga middagen. Vardagslyx för mig är nog att handla middag, men det kändes dyrt och onödigt. Så idag blir det lite vardagslyx med världens enklaste mat, pasta carbonara. Stek lite bacon, häll över pastagrädde, koka lite. Och sedan slänger du ner lite babyspenat, om du är riktigt jävla lat (som jag är) så köper du dessutom färdigsköljd. Låt det koka någon minut, och ät med pasta till. Ta fullkornspasta så kan du låtsas att det är GI eller något, och såsen är väl LCHF. Jädrar så nyttigt!