Idag ringde min chef för att påminna mig om att jag har ett jobb. Fan, jag visste jag hade glömt något.

"Men hej Sara!" sa han hurtigt. "Hur är det? Längtar du till jobbet?" frågade han sedan glatt.

Och där pausar vi en stund.


Klockan är alltså 10.30. Jag och Dino har ätit en mysig frukost framför tv:n. Solen skiner. Om 40 minuter har jag planerat in en tupplur med världens goaste blöj-bebis. Jag har på mig världens största huvtröja, och tjocksockar. INGA BYXOR. Det är livet det.


"Ja..." svarar jag.
"Men så roligt att höra!" svarar han glatt.
"Ja men...jag måste ju säga så när det är du som frågar!" upplyser jag honom.


"Fan" - sa jag till David när jag lagt på - "nu måste jag börja ta på mig byxor på dagarna".




Så idag har jag haft värsta söndags-jobb-ångesten. Det rådde jag och Dino bot på genom att fånga dagen, skitfort. Vi tupplurade, sedan for vi på stan - där Dino gjorde ett tappert försök att charma sig igenom skellefteås befolkning. Han fick i alla fall personalen i receptionen på Kommun, på knä. Bokstavligt talat. Dom låg på alla fyra bakom disken och försökte fånga honom när han räsade förbi. Han hade en toppendag. Och jag med. Jag shoppade ett par byxor, och en tröja åt mig. Och en present åt David.