Eftersom Camilla frågade om ryssröran, kom jag ju på att jag har ju gjort en omräknat recept. Spar lite tid, kan man säga.

Men va tusan.

Jag orkar inte skriva något ikväll. Jag orkar inte ens försöka hitta på en vettig anledning till varför jag inte orkar skriva något ikväll. Jag ids inte! Här hemma är det nämligen lediga dagar nu, och onsdagen har vi fyllt med träning, matlagning, jagning av Dino och grov olovlig körning med Spidermanbil. Och sovit, vi har sovit en massa.

Så. Istället för att skriva något så tänker jag göra er uppmärksamma på den lilla listen till vänster. Där finns "the best of bloggen" liksom, enligt er vill säga. Så lämna nu detta lata, supertråkiga inlägg - och läs istället klassiker som "En ammande mamma på stadsfesten" eller titta på "Dino dansar disco".

Om ni söker mig, kommer jag förmodligen finnas i duschen.

Det kan vara överkurs att förklara en liten film på 1 minut och 15 sekunder. Men det är en komplex film. Den har lager.

Man skulle kunna kalla det en liten hemmarulle, filmad med samma epilepsiframkallande metod som "Blair witch project" och andra skräckisar. Men, det här är mer en komedi. Handligen utspelar sig i Bureå, en ung man ska få på sig sin pymme för natten. Övertrött som få, blir han kittlad av sin mor. Halvvägs igenom filmen tar han den handhållna filmningen till en ny nivå, och tar över kameran själv. På slutet använder han telefonen för att ringa efter hjälp - ironiskt nog till samma person som kittlar honom. Jag tror att det finns ett dubbelbottnat budskap i det där á la Von Trier.

Enough said. Poppa lite popcorn nu.

"Undvik rakvatten, parfymer och andra starka dofter" Men pyttsan!

Bara för att man kommer en (jag vet, EN) gång till BVC indränkt i bensin och med en tändsticka i handen. En gång. Och, aldrig låter dom en glömma det.

Ja, nämen vart var jag nu - jo, vi har fått kallelse till den där 18-månaders-sevicen...skitkul. Tydligen så ska de små kunna fyra ord (helt allvarligt har jag inte riktigt koll på hur många vi förväntas kunna!). Men om någon frågar så kan Dino minst fyra ord. Han kan typ 400 ord! Jag ska upplysa BVC-sköterskan, vänligt men bestämt, att han kan sätta ihop typ fyrahundraordsmeningar. Utan att vara förmer, som förälder. Det är jobbigt med sådana föräldrar som tycker att dom är lite bättre bara för att deras barn kan gå genom en dörr, ta på sig skorna själv - sjunga den där himla sången i sound of music. I olika tonarter, själv. Jag är inte sån.

Jag menar, alla har ju inte underverk till barn - som kan säga "Nej!" fyrahundra gånger. Riktig snabbt.

A breakfast worthy a champ...or a chimp...

Färska jordgubbar med Kesella vanilj. Det här är tametusan det bästa jag smakat!

"Men vilken idiot köper ett trepack tumvantar för samma pris som ett fempack fingervantar?"

Jag vet inte om ni har insett det, men det sitter fem fingrar på varje hand! FEM! Som alla lever ett eget liv. Och jag menar bara, om jag fick välja att klä en bläckfisk i en tumvante eller fingervante...skulle jag ha valt en tumvante.

Såhär i efterhand vill säga.

Jaha, tänker jag, är det såhär det kommer att vara?

Jag tänker fara och träna, Dino är på dagis och sover - och det är ju räddningen. Att dom har bett oss lämna före lunch, så att han får sova där - när vi jobbar eftermiddag. Ja TACK liksom. Men jag har en massa saker jag borde göra. Borde städa Dinos rum. Borde hänga tvätt. Borde sova en stund. Borde gör dittan och dattan. Och inte hjälper landstinget till med sin friskvårdspolicy heller, friskvårdstid som är nästintill obefintlig och dessutom skitsvår att ta ut när vi går kort om personal! Så, det här är till dig landstinget: dööööööö! Jag far och tränar i alla fall.

Idag är det bara på ren och skär vilja.

Regnet öser ner, det är inte särskilt varmt. Jag skickade med en bunt vinterkläder till dagis, och jobb, jobb, jobb...

Det enda rätta att göra? Drömma sig bort några minuter till sommaren! Eller hur? Glass! Bad! Jaga en naken kille över gräsmattan! Grilla...mmm... Shorts istället för stickade västar med pälskragar.

Onsdag idag, vilket betyder bodycombat! Ja!

Jag tycker att det glömts bort en del i hela genusdiskussion.

Jag har upptäckt ett bekymmer med barnkläder, och då talar ju jag av förklarliga skäl om pojkkläder. Dino har ju nu passerat igenom bebis-storlekarna, och nu finns det liksom ingen återvändo - nu är det bara att bege sig till killavdelningen. Men jag har ett krav på Dinos kläder. Eller egentligen två, eftersom JAG vill att dom ska vara snygga. Förutom snygga, ska dom även vara sköna. Ingen jävla gylf, eller knappar och en passform så att han ska måsta vika sig dubbel om han ska plocka upp något från golvet. Med mina kriterier fanns det noll par jeans på HM:s hemsida. Hade jag plockat bort snygg-kriteriet, fanns det ett par. Ett. Par.

Jag vill kräkas över alla genusdiskussioner, där killkläder skulle vara så mycket bättre än tjejkläder. Att killkläder är gjorde för att leka i, och smutsa ner - och slutligen ha sönder...ja, jag kan fatta "ha sönder" biten - personligen vill jag strimla ner dom där jeansen med tänderna, tills inget återstår. Men i övrigt stämmer inget. Jag tänker inte pressa ner Dino i ett par jeans, tajtare än tajtast, och säga åt honom att leka. Jag skulle inte ta på mig dom där själv, om jag ville vara bekväm.

Ja, för det här är ju så himla mycket bättre än volanger, strumpbyxor och klänningar.

Jag hade aldrig trott det var möjligt att sakna någon så mycket.

Och på bara några dagar! På lördagmorgon träffade jag Dino en liten stund innan jag for till jobbet. Men sen fick jag hålla mig tills imorse. Jag trodde inte man kunde bli ett vrak av att inte träffa sin son på några dagar - men uppenbarligen hade jag fel. Mitt hjärta har imploderat ett antal gånger när jag fått prata med Dino i telefon, och då tycker jag ändå att jag klarat mig ganska bra.

Landstinget? Om ni läser detta? Jag hoppas att det är en riktigt jävla hög lön i kuvertet nästa vecka. Typ sexsiffrigt skulle kännas okej. Jag kan tänka mig fem siffror också om ni trilskas...

En riktigt bra bloggerska skulle nog ha klämt in ett inlägg här.

Men sådan tur att det är JAG som har den här bloggen då, och vilken otur att min energi bara precis räckte till att slutföra jobbhelgen. Träna ett dubbelpass. Och sedan släpa mig hem och in i duschen, för att sedan ha myskväll med kinamat, godis och zombierulle.

Så håll tillgodo, för imorgon tänker jag bara vara...

//Sent from my iPhone//

Dino har ju sovit hos sin farmor och farfar inatt!

Ett utmärkt läge att sova lite längre! Tyckte ju jag. Fast egentligen tyckte jag nog inte det, med tanke på att jag ändå vaknade strax efter sju. Ja, och solen sken. Så jag tog helt enkelt en skön morgonpromenad istället.

Skönt var det, och sedan fick jag hämta hem lillskrutten och återställa friden här hemma.

Men vet ni vad jag gjorde efter det? (intresseklubben antecknar!) For på klädbytardag! (Men stoppa mig någon, Gud vilket tapigt inlägg!) Där plockade jag upp en del tvivelaktiga kläder, lite kläder som rent tekniskt sett kanske är tjejkläder, några riktigt fina plagg och huvudvärk.

Nä, nu stoppar jag mig själv helt enkelt.

Vissa säger att alla ens rutiner far åt pipan när man skaffar barn.

Det tycker jag inte är sant! Visst, för en kort tid läggs dom på is. Men det gör inget, för vet ni vad? Sedan har man alltid någon att dela sina rutiner och sina stunder med!

Vi har infört grötfrukost med banan igen. Något som försvann tidigt i graviditeten. Och jag vill inte minnas så värst tydligt, men det kan nog ha haft något att göra med morgonillamående. Det kan man nog säga. Nu när jag tar upp det igen, så är grötfrukosten ännu mycket bättre!

Delad glädje, är dubbel glädje. Och det är sant.

Jag köper dessutom inte att småbarnslivet ska vara såhär. Trött på jobbet, trött på träningen, trött hemma. Och sedan prioritera andra saker framför att sova. Nope. Händer inte. Precis som att dom i "Lyxfällan" egentligen har nog med pengar, så tänker även jag få min tid att räcka till! Jag ska jag ska bara komma på hur...

Tips emottages mycket tacksamt!

En liten kärleksfull dementi.

Min kära kollega och kamrat som backade ur tatueringen, hade faktiskt riktigt goda medicinska skäl - och var trots det sugen på att göra den. Hon har dessutom redan en tatuering, och var inte ens en förstagångsfegis som jag! Men, till mitt försvar är det svårt att veta vad som är too much information och vad som är okej att läcka.

Om mig själv kan jag nog skriva det mesta, sedan kan jag även skriva om en hel massa figurer mer eller mindre hämtade från verkligheten: till exempel Konsum-mannen och Combatmannen. Men om vänner och familj är det svårare. Om det inte gäller Dino förstås, där kan man skriva precis vad som helst! Faktum är att ju mer desto bättre, så kan jag använda det skrivna ordet för att mota bort framtida flickvänner!

Men. det var inte alls en regelrätt urbackning, det vart bara inte den kvällen! Så, nu har jag gjort rätt för mig!

Imorse lämnade jag körkortet till David, så att han skulle kunna hämta ut paket!

Smart som jag är så sa jag, att OM polisen stoppar mig - blir han tvungen köra upp med det. Ja, sen for jag iväg hela dagen och hade utbildning med polisen.

Jag har lärt mig en massa spännande, bland annat om profilering. Hur polisen ska kunna se vem dom ska stoppa, och vem dom ska fatta misstankar mot. Klädsel, om någon blir nervös när dom ser polisen eller har smutsig/stökig bil. Är avmagrade på körkortet, och så vidare. Ja ni fattar...

Allt stämde in på mig! Allt! Gissa om jag kikade mig över axeln när jag for hem!

Nu ska ni få höra det senaste om att vara arbetande, tränande och Dinomamma.

På 24 timmar är det inga problem att klämma in jobb. Inte heller några problem att klämma in träning, om man verkligen vill. Och det vill jag ju. Jag hinner även kittla Dino så han skriker av skratt, titta på Händige Manny tillsammans och bara vara med honom. Ibland hinner jag även skälla lite på honom - men då brukar han ju pussas, och då slutar jag skälla.

Men när jag nu summerar fördelningen av timmarna, ser jag ett tydligt problem. Senaste veckorna har jag sovit fem eller sex timmar per natt. Jag stiger upp, pepprar min frukostsmoothie med lite extra håll-igång, och är pigg fram till middagen. Sedan kanske det slinker ner en energidryck - fast då är det som en droppe i havet, och för egentligen bara tillbaka mig till ett slags lågt normaltillstånd. Men - den där energin, är som bomberna på en plaboykanin - inte äkta! Och idag kände jag det på min roliga utbildning jag var på, sedan kände jag det på träningen. Det låter som att jag sluddrar när jag pratar, min hjärna är trög som sirap - och det känns som att gå i sirap. Nä. Nu blir det att omprioritera, sova mer...och...ja...göra något mindre. Ska bara komma på vad... (DUSCHA mindre hehe!)

Aaah, nu äntligen är dagen slut. Planeringsdagen är över, och nu har även Dino somnat...

Så, nu landar jag i soffan - och uppdaterar bloggen. Jag känner att jag har en hel massa mer saker att skriva om gårdagen, jag vill liksom inte själv glömma något om den dagen. Jag trodde nog inte ens på allvar att jag skulle genomföra det!

Jag berättade i alla fall för David på söndagkvällen, och han vart (i följande ordning) glad, orolig och landade slutligen på glad! Pheeeew! Min arbetskamrat som peppat mig till detta, och hade bokat tid tillsammans med mig - hon backade ur. Och även om jag själv då fick världens chans att backa ur, taggade jag till mig själv, bara bestämde mig! Just innan var jag ett vrak - men, ändå besluten att genomföra! Tatueraren var jättetrevlig, och duktig vilket ju hjälpte. Och snart var det kirrat, den på armen kändes inte mycket - medans den på ryggen sved lite mer!

Men jag är så stolt över dom, och över mig själv - som tog ett stort kliv framåt. Igen! På ryggen står det:

When I counted up my demons
Saw there was one for every day
With the good ones on my shoulders
I drove the other ones away

Det kommer från en låttext jag hörde av en slump för en massa år sedan. Jag var ute och promenerade längs Strömsholm, och lyssnade på en ny skiva för mig, när den spelades i öronen. Låten var kanske inget särskilt i sig - och jag har inte hört den många gånger sedan dess. Men stycket etsade sig fast, och jag minns jag tänkte i den stunden: att det där skulle passa bra som en tatuering.

Därför är det extra häftigt för mig, att idag står det på min axel. Flera år efter...

Lite svårt att se, men det ger i alla fall ett hum!

Alldeles nygjord, nygaddad som kidzen nuförtiden skulle säga! Mycket nöjd är jag, väldans mycket. Jag får skriva ut hela texten sedan, idag har jag planeringsdag med jobbet!

Här är den, den livsomvälvande grejjen...för mig i alla fall!

Det har varit lite dåligt om cliffhangers här i bloggen på sistonde.

Därför kommer här en stor, imorgon händer en mega, super, stor grej. Jag blir pirrig i magen bara av att prata om det! Inte ens David vet om det, men så fort jag har klickat på "skicka" här - ska jag inviga honom i hemligheten! (Lyssna efter ett ångestskrik...)

Så, om inte det är en cliffhanger - vet jag inte vad som är det...

Gissa kanske?

//Sent from my iPhone//

Jag visste inte att dom planerade en omdragning av E4:an, via vårat vardagsrum!

Och den är jävligt trafikerad vill jag bara upplysa er om...

Ibland blir jag så frustrerad på mitt jobb...

Att allt verkar roligare! Vara hemma med Dino, vara på Friskvårds...riva av sig all hud och rulla sig i en tunna med salt... Men det är kanske helt naturligt, heeeelt naturligt.

Nä, idag är ledig dag - jag slutar tänka på jobbet...precis NU! Och Gud nåde den som påminner mig...

//Sent from my iPhone//

Jag tror jag börjar tackla av, sa jag till en tjej i omklädningsrummet...

Förr i tiden - när man var ung - kunde jag med lätthet köra tre träningspass på raken. Därför var jag ganska säker när jag begav mig mot Friskvårds imorse, för ett Megamaraton. Sex stycken olika träningsformer, efter varandra, och fullt ös. Det började med yoga och zumba - eller som jag skulle vilja kalla det "plåga och förnedring". Yoga är så stillsamt, och även om det säkert skulle vara nyttigt för mig, så fixar jag det inte! Jag vill hoppa och studsa och svettas!
Zumban (den förtjänar ett eget stycke!) var fruktansvärd! Jag var så dålig! Mina höfter var stelare än männen som var där, och dansade Zumba för första gången. För fan, han skakade hyllan bättre än jag - på mig skakade bara precis allt annat. Jag sprang in i folk, instruktören kunde inte hålla sig för skratt. Och under en del i en låt, skulle vi låtsas...hmmm...smiska någon kanske? Då kunde inte jag hålla mig för skratt - vissa såg bara lite för hemtama ut. Hade det där varit Statt hade någon ringt väktare som burit ut mig...
Ja, sedan var det corestation, box, stepmuskel och turligt nog bodycombat på slutet. Arbeta tillbaka lite värdighet liksom. Kul var det då, men jag har redan gått vidare och börjat längta till Supersaturday!

Orden jag upprepar i mitt huvud när jag ringer Friskvårdskompaniet...

"Inte säga suparlördag, inte säga suparlördag, inte säga suparlördag, inte sä..."

"Hej! Välkommen till Friskvårdskompaniet, du talar med Anna!"

"Jo, men hej! Jag skulle vilja boka en plats till eran suparlö...nej, fan också! Jag menar supa...NEJ! Inte så..."


Det här kommer att bli legendary, som Barney hade sagt. För 395 kronor får man lunch, spännande saker och fantastiskt mycket inspiration. Hittat skulle jag kalla det! Till slut kunde jag även göra mig förstådd, och få mig en plats.




Alltså, vad man blir efterbliven av att jobba natt. Rent ut sagt dum faktiskt. Flickan i receptionen på Friskvårds tyckte nog att hon gjort dagens goda gärning, som hjälpte en så lengräddad människa att få en plats. "Jisses!" tänkte hon nog "hoppas inte den där rara retarden hamnar i onåd för att hon tagit personalens telefon".








Jag borde få parkera på handikapp-plats!

Man vet att något fuffens pågår när kylen larmar för att dörren lämnats öppen, och Dinos napp ligger nedanför...

Det har gått bra att sova idag, 13.36 slog jag upp ögonen och steg sedan upp i jakt på mat. Har småslumrat lite till och från, och snart är det dags att hämta Dino på dagis. Att vara en arbetande Dino-mamma går faktiskt över förväntan! Den största anledningen till det är nog det faktum att jag gått ner i tid. Jobbar numera "bara" 75%, istället för heltid. Det ger ett förvånansvärt luftigt schema!

Me like!

Så. Nu är det ledig helg, och sedan är det ledig måndag. På tisdag vankas det planeringsdag, och på onsdag utbildningsdag.

Nä, inge mer svammel - nu är det fredagsmys!

Om jag bara jobbade mer natt, så skulle det blir mer inlägg till er!

Dom kanske inte blir så rättstavade, eller sammanhängande. Och vissa arbetssamma nätter skulle dom nog inte bli alls!

Men, det jag skulle säga var att klockan är 02.00 - och detta går som en dans! Jag känner mig inte särskilt trött alls - och då har jag dessutom smugit med mig en Celcius som jag ska dricka snart... Imorgon ska jag sova - och Dino ska på dagis. Kommer bli så skönt, fast jag tror att jag kommer att dra mig för att lämna honom. Jag känner mig själv, och vet att efter en vaknatt så brukar jag bli alldeles gråtmild och flännig.

Kanske behåller jag honom, hela dagen. Men det känns inte så troligt...

Ja, ni ser. Rörigt och osammanhängande. Förvänta er mer sådant...

Bloggen du söker är inte tillgänglig för tillfället.

Den är upptagen med att:
• Jobba, jobba, jobba.
• Äta.
• Sova.
• Rensa avloppet i duschen.
• Duscha efter det - URK.
• Bli roundhose-kickar i fejjan av Dino, som om han vore jävla Van Damme. Jag kommer att bitchslappa mig själv i ansiktet på träningen imorgon...med underläppen...varje gång jag måste hoppa eller liknande. Barn e rara.

Men just nu är bloggen faktiskt mest upptagen med att vara ligga i soffan, med en filt, äta pocorn, dricka Cola och titta på svenska hollywoodfruar från i måndags. Det kallas att prioritera!

//Sent from my iPhone//

Åh så skönt att avsluta en helg såhär!

Lite Tabata och sedan Bodycombat, men för några sekunder sedan fick jag just en träningssvacka. Jag fick prata med Dino i telefon, min bebis som jag inte träffat sedan klockan halv nio igår morse... Åh vad jag saknar honom! Jag ville kasta all träning åt sidan och bara fara hem till honom. Men, jag sansade mig och insåg att det skulle vara sängdags för honom by the time i get home. Lika bra att passa på att träna...antar jag...

Men positiva nyheter! Det går bra att jobba, jag har alltid varit lite "klassens clown" på jobbet - men jag var lite orolig att jag skulle ha glömt hur man skämtar. Men newsflash, det visar sig att det är som att cykla. Och nu är det som att någon öppnat en Pandoras Box, oändligt full med dåliga skämt! Härligt!

Okej, jag vet att ni alla undrar...

Det gick bra att jobba idag. Ja, ni vet - alla patienter OCH personal överlevde dagen!

Ja men hinner jag inte skriva mer, jag ska vara på jobbet igen om 7 timmar och 47 minuter! Ja precis, det visade sig att det var inte alls bara att överleva idag. Nej oh nej. Jag ska tydligen dit imorgon, och dagen efter det...och dagen efter det...och...

Det är ju jobbigt att jobba!

//Sent from my iPhone//

Vet ni vad, ikväll är det min sista kväll i frihet! Imorgon klockan 12.00 inställer jag mig för tjänstgöring....

Men jag vet inte hur jag ska säga det här, erkänna det, men jag längtar lite. Det ska faktiskt bli roligt - framförallt att träffa mina arbetskamrater igen. Och tjäna lite kosing.

Först av allt ska jag träna på morgonen i alla fall, sedan väntar jobb till klockan 21.30. Spännande värre!

Barnhandel verkar vara en lukrativ bransch i Skell...

Jag har fått en massa erbjudanden. För 23.90 kan folk till och med tänka sig ta två! En tant var så nära att slå till, sedan sa hon: "Och det är ju så härligt den där tiden när dom bara sitter där!"
"Joooo" svarade jag glatt, samtidigt som jag funderade om allmänna reklamationsnämnden även omfattar barnhandel. Jag kom fram till att risken var stor...
"Eller inte direkt..." sa jag skamset "det är ett spännband här"
Ja, ingen affär där liksom.

Så jag fick med mig min Dino hem, ja det är märkligt hur många som backar ur en muntlig deal när man bara ber dom "skriva under på den streckade linjen". Har dom aldrig hört talas om garantier?

Mer Dino för mig då, det är ju eran förlust!

Jag nådde för övrigt mitt absoluta viktmål för några dagar sedan.

Ni vet, man sätter ett viktmål som känns helt orealistiskt - man fnissar lite när man tänker det, så orealistiskt är det. Man tänker: "Det skulle jag vilja väga, men jag är nöjd med typ 5 kg". Någonstans längs med vägen blir det mer och mer möjligt, och för någon dag sedan skedde det.





60 kg....

Jag trodde helt allvarligt inte jag skulle ta mig dit, men gjorde det. Och under resans gång har själva målet blivit mindre viktigt, och fokus har istället hamnat på de förändringar jag känner i kroppen. Att den är starkare och snabbare, och hjärnan är piggare. Så, här kommer mina favoritträningar och lite om dom.


Jag började förra hösten med Mammacore, ett roligt pass där man får ta med sig sina små guldklimpar. Dock är det ganska enformigt - och man växer snabbt ifrån det. Dels blir det lite lätt, och dels blir det helt enkelt för jävla omöjligt när barnen börjar röra sig ifrån mattan. Jag hade läst om Bodycombat och var lite sugen att testa det. Jag gick på ett pass - var skitdålig - och älskade det. Energin, och glädjen - den fick en att känna sig urstark. Bodycombat är kampsportsinspirerad träning, med slag och sparkar i luften. Man får själv föreställa sig sin egen motståndare, och därför kan det vara precis vad man vill i hela världen! En person, en situation eller något någon har sagt till dig, eller ibland bara dig själv.


Under ett maratonpass (ett långt pass, när man testar flera olika träningar) så provade jag Bodypump för första gången. Det är träning i grupp, med skivstång och vikter och vansinnigt peppande musik och instruktör! Det är rolig träning för det finns alltid utrymme för förbättring, orka lite till - lyfta lite tyngre. Och jag ville kunna jonglera med min underbara son, med hög vikt och längdkurva. Därför passar den här träningen perfekt, man känner i princip hur man blir starkare. För att orka mer på mina gruppträningspass så insåg jag att konditionen skulle behöva en Extreme Makeover, bootcamp edition... Därför gick jag på spinning, ett roligt och svettigt sätt att göra av med lite extraenergi. Men sedan vill jag även slå ett slag för löpning - när man väl kommit igång med det, är det som att kroppen förstår att det här är jag gjord för. Det känns rätt. Jag vet numera vad Runners High är, och förstår varför folk springer så långt benen bär dom. Sedan så har jag tränat mycket Core, mest för att jag har känt efter graviditeten att det har behövts. På sistonde har jag istället varit på CardioCore - ett corepass med lite mer pulstoppar.

Så mina bästa tips är:

• Hitta motivationen bortanför vågen. När vågen går nedåt långsamt, långsamt är det viktigare att fokus ligger på hur mycket friskare/starkare/snabbare/piggare du känner dig. Annars är det lätt att sluta på grund av avsaknad av resultat - när man i själva verket har en massa resultat!



• Hitta träningen som får dig att gå igång. Testa en hel massa olika pass, och flera gånger - döm inte ut en träning efter en gång. Känslan kan vara helt annorlunda beroende på vilken instruktör som håller i det, din dagsform eller stämningen bland dom andra som tränar just idag. Om du vill testa lite olika - försök få en plats på ett Maratonpass, då det ofta är 4-6 olika populära träningsformer man får testa.



• Gör inte för stora eller omvälvande förändringar direkt. Träna bara för att det är kul!



• Pusha dig själv lite extra bara - hade jag inte gjort det, hade jag nog vänt i dörren på gymmet.



• Ta hand om kroppen! Lär dig det grundläggande, att träna handlar till stor del om att bryta ner kroppen - för att bygga den starkare. Bygg den ordentligt liksom.

Träningen - tillsammans med mycket annat - har verkligen förändrat mig. Jag började längst bak på gruppträningarna, så himla obekväm med mig själv och med sitationen - om jag hade fått sjunka genom golvet. Vilken befrielse. Men sakta men säkert skedde en förändring, och nu står jag längst fram. Och jag genomför träningen med ett helt annat självförtroende. Tillsammans med mycket annat roligt i mitt liv, så är det ljusglimtar i tillvaron - och jag längtar så till varje pass, med mina underbara träningskamrater.

Blir du sugen att testa? Läsa mer? Då kan jag tipsa om att Friskvårdskompaniet har över 70 gruppträningspass varje vecka, det är mycket att välja på det.

Jag och Dino tar en liten tupplur!

Jag har sovit så dåligt några nätter nu, hostat och vaknat riktigt tidigt av en snorboll som ropar: MAMMA! Så, nu tar jag och snorbollen och lägger oss.

Inatt när jag skulle somna så kunde jag inte sluta fundera, på saker som ska fixas och göras - och att jag var aningens hungrig. Men framför allt...och nu måste jag erkänna - var jag pumpad med koffein innan träningen. Ja, och på dagen också för den delen. Jag körde liksom all in, på koffeinvis. Jag levde efter "more is always...more...and better"...

...men sen gick ju träningen riktigt himla bra också!

Appropå träningen fundilurade Carin över tips på olika träningsformer, och vilka som var bra. Jag tänkte jag kunde tillägna ett litet inlägg till mina favoriter, och förklara vad det är - och varför jag tränar just det. Och avsluta det med en lite gåva till den som vill ha... Vad tror ni om det?

Klockan är 01.49 och det verkar vara dags för lite nattamat - köttsoppa.

Typiskt när man inte kan somna. Man kanske är för trött. För speedad. För hungrig i magen. För funderandes eftersom man ALDRIG ska läsa sitt barns nyhetsbrev från förskolan när man ska sova (var sitter den där jävla planeringen? Märkte jag alla kläder? Räknas snutten som smutsig?) Eller bara för snorig och hostig. Så nu gör vi om, och gör rätt. Kollar inte mejlen, lägger oss inte hungriga och ja...ni fattar...

Men det suger, idag när Dino red på mina axlar höll han praktiskt taget i sig i påsarna under mina ögon. Inte okej...

//Sent from my iPhone//