Aaah, nu äntligen är dagen slut. Planeringsdagen är över, och nu har även Dino somnat...

Så, nu landar jag i soffan - och uppdaterar bloggen. Jag känner att jag har en hel massa mer saker att skriva om gårdagen, jag vill liksom inte själv glömma något om den dagen. Jag trodde nog inte ens på allvar att jag skulle genomföra det!

Jag berättade i alla fall för David på söndagkvällen, och han vart (i följande ordning) glad, orolig och landade slutligen på glad! Pheeeew! Min arbetskamrat som peppat mig till detta, och hade bokat tid tillsammans med mig - hon backade ur. Och även om jag själv då fick världens chans att backa ur, taggade jag till mig själv, bara bestämde mig! Just innan var jag ett vrak - men, ändå besluten att genomföra! Tatueraren var jättetrevlig, och duktig vilket ju hjälpte. Och snart var det kirrat, den på armen kändes inte mycket - medans den på ryggen sved lite mer!

Men jag är så stolt över dom, och över mig själv - som tog ett stort kliv framåt. Igen! På ryggen står det:

When I counted up my demons
Saw there was one for every day
With the good ones on my shoulders
I drove the other ones away

Det kommer från en låttext jag hörde av en slump för en massa år sedan. Jag var ute och promenerade längs Strömsholm, och lyssnade på en ny skiva för mig, när den spelades i öronen. Låten var kanske inget särskilt i sig - och jag har inte hört den många gånger sedan dess. Men stycket etsade sig fast, och jag minns jag tänkte i den stunden: att det där skulle passa bra som en tatuering.

Därför är det extra häftigt för mig, att idag står det på min axel. Flera år efter...