Jag hade aldrig trott det var möjligt att sakna någon så mycket.

Och på bara några dagar! På lördagmorgon träffade jag Dino en liten stund innan jag for till jobbet. Men sen fick jag hålla mig tills imorse. Jag trodde inte man kunde bli ett vrak av att inte träffa sin son på några dagar - men uppenbarligen hade jag fel. Mitt hjärta har imploderat ett antal gånger när jag fått prata med Dino i telefon, och då tycker jag ändå att jag klarat mig ganska bra.

Landstinget? Om ni läser detta? Jag hoppas att det är en riktigt jävla hög lön i kuvertet nästa vecka. Typ sexsiffrigt skulle kännas okej. Jag kan tänka mig fem siffror också om ni trilskas...