TIO DAGAR KVAR!!! Kl. är 02.32.

Jag kan inte förstå det, att om bara tio, ynka, arbetsdagar blir jag mammaledig. Jag kommer inte att vara på jobbet på super-duper-länge (förutom när jag glassar in, vid speciella tillfällen.) Men det känns så konstigt. Fast jag ska baka bullar. Och laga god och näringsriktig mat. Så, det blir fullt upp. Typ.



Idag har jag sovit, drömt en skum mardröm om någon slags ex-make, i tomteluva som försökte mörda mig. Ids inte ens slå upp det i ett drömlexikon, var mest som en taskig b-rulle. Har även hunnit vara på vattengympa, och det var ett underbart jobbigt pass. Hade nästan spaghettiarmar efteråt. Nu återstår bara lite jobb innan jag får fara hem och sova igen. Nice. Och nu är det ju bara 44 timmar och 22 minuter innan den här arbetsveckan är avklarad. Pice of cake.

Over and out.

Jul, jul, strålande jul. Kl. är 19.41.

Nu är det nästan slut på den. Sorgligt på ett sätt, men samtidigt finns det ju så mycket roligt att se fram emot - så det känns okej. Julafton var en dundermysig kväll, tyvärr hatar min mobiltelefon mig och vägrar samarbeta med datorn - så bilder blir svårt att få fram. Men, kolla in min söta systers blogg för hennes kamera är snäll mot henne.

Har även hunnit med att gå på mellandagsrea (utan att hitta något), skaffa läsningen till mammaledigheten (titlar som "möt förlossningssmärtan" och "att föda" är mycket populära. Fann även en "du ska bli pappa" till Herr Nilsson. Fast det visste han nog redan.) Varit på hemvändarpuben på Folkan, där gubbarna tittar aspackat & förföriskt tills dom ser magen, och då ser mer skräckslagna ut, och kvinnorna tittar argt på en - för dom antar att INGEN kan vara där och vara nykter. Vilket säkert är både sant och anledningen till varför vi inte stannade längre. Mycket trevlig förfest by the way. Och nej, jag drack inte så mycket. Det närmaste var att jag luktade på bacardi, och så länge man inte kan inhalera alkohol är jag nog på lugna sidan.

Fick appropå inget alls, denna bok i julklapp. Och innehållet verkar väldans bra - men min fundering är...vars fasen grävde dom upp filurerna på framsidan? Skulle man lämna sitt barn till dom? Varför ser den ena ut att höra hemma i alperna? Så mycket frågor, så lite tid.

Nu ska jag gå och studera David och hans brorsa, när dom i manlig gemenskap slår på varandra med hjälp utav x-boxen. Ser rätt kul ut! Hoppas ni alla därute haft en underbar jul, och att dom sista dagarna av 2009 blir fina!

Over and out.

Jädra kök. Kl. är 19.22.

Har inte idats visa några bilder på köket på sistonde. Jag tänker nog att vi droppar den kalendern. Det faller lite på att det aldrig händer något, tråkigt att hela tiden se bilder av samma sak. Så, slutsats. Med 8 dagar kvar till doppardan, så bor vi fortfarande i vardagsrummet med en kokplatta. Och jag förstår inte hur snickarna vågar balansera med humöret på en gravid kvinna, som dom gör. Imorse kunde jag inte längre dölja mitt missnöje, med deras minimala arbetsinsats. Till följd, så började snickaren att undvika mig med rädsla för sitt eget liv förmodligen. Och då funkade det mycket bättre.

Nä. Nu ska jag sluta negga över köket. Och jobba lite till.

Over and out.

God JUL. Kl. är 15.37.

Behöver jag säga att jag är lite less på att ha denna oreda hemma? Men, nu kan man i alla fall se ljuset i tunneln. Och jag har till och med julpyntat, på mitt eget kaos-artade sätt. (David tyckte det var onödigt att låta dammet på tv:n vara kvar för att det stod "God Jul" i det. Jag tyckte det var det enda julpyntet som var värt i nuläget. Men han vann.)

Idag blir Dolph 24 veckor gammal, och typ 27 cm lång från huvud till rumpestump. Om han eller hon inte brås på D. förstås. Då skulle jag satsa på 45 cm eller något. Dolph väger även 700 gram denna vecka, som en ännu redigare godis-påse. Jag köpte förresten en julskinka i torsdags. Som vägde 3,7 kilo. Och när jag plockade upp den fick jag något slags halleluja-moment när jag insåg att det där skulle förmodligen vara Dolph om några månader... Jag tror Dolph får stanna läääänge i magen.

Magbilder bjussar jag på lite senare.

Over and out.

Bakom lucka nummer 11. Kl. är 22.16

Döljer sig gipsskivor och värmeslingor. Det går snabbt framåt (inte), men i helgen får vi i alla fall speeda på det själva - för då ska det läggas golv. Och om golvet är inne kanske man kan bära in bänkskåparna...och då kan man röja upp resten av huset. Och åååååååhhh, då kan man julpynta. Detta blir bra. Inget kök riktigt än, men snart är det ingen oreda i alla fall.

Vart så underbart glad idag. Var på myrornas och försökte hitta en tjockisjacka, men gick bet. Smet dock in på Jacks för att kika, och hittade där världens snyggaste kandelaber (heter/stavas det så?! Det låter ju lite som kadaver...hhuuuhhh) Hade spanat in en tidigare på den där svin-dyra-affären-på-Solbacken-som-konkade. Men dom stängde och jag fick så utan. Den kostade typ 6-700 kr, vilket jag nog hade slängt ut. Men denna. 69 kronor, och den är lätt den snyggaste. Kommer bli så bra på matbordet (bara jag lyckas hitta igen matbordet...) Ja, ibland ska man ha tur.

Nu ska jag smyga upp i sovrummet, och krypa ihop nära Herr Nilsson, den bästa platsen i världen.

Over and out.

I mitt nästa liv. Kl. är 14.15.

Så ska jag utbilda mig till hantverkare. Dom verkar ha ett lagomt hårt liv, ungefär som katter. Kanske inte alla då, men dom vi har hemma hos oss för tillfället. Paniken slog till imorse, när jag räknade ut att det är cirkus 9 arbetsdagar kvar till jul... Och att det tagit dom 5 dagar (inte hela förstås...oh nej...) att nå resultatet nedan. Dom maskar värre än italienska fotbollslandslaget gör sista minutrarna i en viktig match. Värst var det när dom fick dras med mig istället för Herr Nilsson, för jag dricker inte kaffe. Nu kastar dom bara längtansfulla blickar på kaffebryggaren när dom går förbi...stackare. Men David tror att det kommer att bli klart. Och jag litar på honom. Och blir det hämtpizza i våran oreda till vardagsrum på julafton, så ska jag våldgästa någon hantverkare - för dom lovade att det skulle bli klart innan jul. SÅ. Det här kommer att bli årets julkalender. Bakom lucka nummer 8 döljer sig följande...Vårat underbara vardagsrum för tillfället.

I övrigt är det lugnt och skönt - jag har snubblat över en mindre förkylning, och ägnar idag dagen åt att läsa bloggar och snora. Alternativt lite hosta emellanåt också. Dolph emellertid har inte tid att ta ledigt från sin huvudsyssla, sparka sig less. Igår var första gången pappa Nilsson fick känna en ordentlig spark, och även fast han/hon sparkar mig så 211 gånger om dagen är det lika häftigt varje gång. Dolph är för övrigt 23 veckor gammal och väger runt 600 gram. Som en redig lördagsgodispåse! Nu ska vi halka oss ut på prommis!

Over and out.

Det sägs ju... Kl. är 01.27.

Att barn och djur är det svåraste att fotografera. Jag håller med. Och har redan panik inför nästa jul... Såhär blev i alla fall det bästa och det sämsta av våra julkort.

Ni får vänta och se, vilket det utvalda blev. Nu ska jag försöka sova...

Over and out.

Vem kan slå Filip? Kl. är 22.16.

Den leken leker vi varje söndagkväll, kl. 20.00. Den går ut på att jag ska försöka slå Filip Hammar. Med min mage. Han är en riktigt rolig kille, men han har allt en liten lönnfet mage där.

Det syns särskilt när han har träningskläder av spandex och/eller skyddsväst.

Hittills har jag alltid förlorat, men ikväll var det jag som vann. Min kula vann över Filip Hammars. Kuligt. Nu kommer den bara att fortsätta vinna.

Ikväll har Davids farmor varit på besök. Nu är det en massa grejjer jag inte får göra längre. Som att gå i trappor, bära något tyngre än en banan och jobba. (Tyvärr har jag redan brutit mot alla tre...) Men äta fick jag. Faktum var att jag enligt henne skulle göra det mycket mer än vad jag tidigare gjort. Vilket fatalt misstag. Och Herr Nilsson skulle laga mat åt mig. Sa hon. (Men eftersom han redan gör ALLT jag någonsin ber han om, så entledigar jag honom från det...)

(Magen v.22)

Jag tror inte riktigt på den preggofilosofin. (Jag är ju ingen expert, men å andra sidan - vem är?) Jag vet ju bara hur jag själv funkar, och om jag slutat lyfta allt som fanns i vecka 5 (som vissa säger åt en...) - då tror jag min rygg hade krackelerat. Den är ju ändå van vid en viss slags belastning. Samma om jag hade ätit för två...ja, det säger ju sig självt. Däremot tror jag på att ta livet med en klackspark. Om jag ändå ska gå igenom det, ska jag då ha humorn med mig! Alltid. Så, jag staplar ved, lyfter en massa tunga grejer, äter för en nyttig en och håller smilbanden hårt uppdragna. Och mår bättre än någonsin. (Bara för att jag säger detta tar jag väl mig inte upp ur sängen imorgon, bruten rygg och depression eller nåt...nja...) Och bli inte arg på mig alla andra preggon därute, jag tror bara att detta är bäst för mig. Alla är vi ju olika. Right?

Nu ska jag fortsätta jobba. Det är också kuligt. Julkuligt.

Over and out.

Första advent. Kl. är 05.16.

Tänka sig att det är första advent idag. Jag får ett lycko-pirr i kroppen bara jag tänker på det, och Dolph med. Dolph sparkar så det syns på utsidan rent. Han eller hon tycker inte om när jag jobbar natt, och visar väldigt tydligt sitt missnöje. Nu är det i alla fall juletid på riktigt, och jag har minsann fått julpynta Toxen inatt. Det är inte många som kan säga det...

Snart hem och sova, om 1 timme och 49 minuter för att vara exakt.

Over and out.

Jag är trött. Och lite mer pank. Kl. är 00:32.

Och jag borde inte vara trött nu, jag ska ju ha nattrytmen inne. Särskilt eftersom natthelgen drar igång imorgon. Håll er nyktra, riktigt nyktra därute alla. Jag vill ha en lugn helg på toxen.

Idag har jag haft en riktigt shoppingspree på stan. Brände närmare 20.000:- på 3 timmar. (Att jag brände 17.354:- på en kvart när det inhandlades en ny kyl och frys behöver vi inte säga. Det låter inte alls lika häftigt då...)

Men, handlade även 2 st ljusstakar. Nuts. Jag vet. Nästa vecka kommer det en massa gubbar i vitt...nä just ja. Inte det. Nästa vecka kommer det en massa gubbar för att bygga på vårat kök. Det längtar jag efter. Mest för att kunna julpynta. Och diska i diskmaskin. Och laga skinka i en fin ny ugn. Äsch, längtar efter alltihopa ju...

Dolph är 21 veckor gammal nu. Mer än halvvägs bakad. Och han eller hon sparkar som den rackarunge han eller hon förmodligen är. Och preggo symptom nr 42: Drömmar. Drömde för någon natt sedan att Dolph föddes, och det första jag såg var att han eller hon (drömmen avslöjade inte sådant) hade Davids fina blå ögon. Åh tänkte jag. Och såg att han eller hon även hade mina bruna. Efter lite snabb huvudräkning kom jag fram till att ungen hade 4 ögon! Varken mer eller mindre. Och min första tanke var; BRA, då kan Dolph ha ett brunt och ett blått öga, när dom har tagit bort dom andra. Bisarra drömmar. Men, for all I know kanske Dolph har skumma drömmar om mor sin också. Det är ju inte mer än rätt.

Nu ska jag gå och sussa, innan jag svamlar till det ännu mer. Ha det bra alla därute.

Over and out.

Jag tror att jag är fast. Kl. är 10.56.

...i Tradera-träsket igen! Jag som hade lyckats ta mig ur detta, men nu har jag upptäckt hur bra det är att det finns igen. Särskilt när man är preggo. Och bor långt upp i detta avlånga land. Och det bara finns en affär som säljer mamma-kläder. Och dom tar bra betalt.

Hittade just ett par hm-jeans, som jag för cirkus två veckor sedan stod och sörjde inne i provhytterna på HM:s preggo-avdelning. Halvvägs upp för rumpan var dom, samtidigt som jag försökte luska ut exakt hur lång t-shirt jag skulle behöva ha för att täcka den glipan. Alternativt gå ner, men det kändes inte rimligt. Vart aldrig människa efter det. Tills igår kväll. När jag hittade dem på Tradera, till typ halva priset. Och rätt storlek.

Här är i alla fall tröjan jag budade hem igår. Den ska jag ha överallt, förutom på jobbet. Kanske.

Idag ska det monteras köks-stommar, om det inte blir att sätta upp julbelysningen. Kort och gott: något finns det alltid att göra.

Over and out.

Hur visste du? Kl. är 22.26.

Och jag har just kommit hem till det mest fantastiska någonsin. Och från att ha varit en medioker dag, vart det just en superb dag! Jag älskar dig älskling. Mest av allt.

( För er som inte ser, eller vill se, kan jag säga att det är en kall ramlösa, en påse godis, blommor och en tjejtidning. Underbart.)

Vecka 20. Kl. är 23.40.

Och lille Dolph har börjat leva rövare, vilket bara är roligt. För varje liten spark blir jag alldeles lycklig, och det är väl kanske nu det börjar gå upp för en. Ikväll var i alla fall första gången som även David fick känna på Dolphs kickar. (Yes, det kändes ända ut...) Vilket var en häftig känsla. Och ja...det är verkligen något som växer därinne. Fortfarande som Alien. Men som en alien man längtar efter att träffa.

Och något sånt här ser magen ut nu. Och hur den ska kunna växa ännu mer är för mig ett mysterium. Redan nu känns det som om man ätit julbord hos Davids farmor. Varje dag. Då brukar det kännas som att huden inte räcker till...

Over and out.

Vem har bäst arbetskamrater? Kl. är 15.02.

MEN JAG SÅKLART! Kolla själv:

Tack för en trevlig kväll. Det måste vi göra om snart, inte bara för att ni är trevliga. Men går vi ut och äter slipper jag laga middag...

Kolla förresten särskilt in sista bilden. Ett äldre par i bakgrunden, som inte sa ett ord till varandra under hela middagen. Den kvällen lovade jag mig själv att jag och Herr Nilsson aldrig ska bli så.

Nu ska jag:

* Diska

*Städa ur kylen som luktar skumt(omte, inte)

*Laga TACOS - mums.

*Träffa Marie och fara på vatten gympa.

*Handla pytte-lite godis och titta på Hells Kitchen.

Jag ska nog överleva denna ubertrevliga dag!

Over and out.

Om bara dygnet hade fler timmar. Kl. är 22.32.

Kan det kännas, särskilt efter en 60 timmars vecka. Man har bara inte tid med annat att jobba, sova, äta och andra basala behov. Men det blir ju bättre, och snart blir det mycket bättre. Då ska jag baka bullar. Det är min enda plan. Och vagga ut med Kisen. Som en anka.

Dolph är nu halvvägs bakad, lite svårt att förstå. Att vi är halvvägs till att bli föräldrar, och att han bakas i min mage. Skumt. Nu kan man känna när han eller hon vaknar, eller sover. En mycket lustig känsla, mycket sprattel och grejjer. Läckert. En liten magbild ska jag nog kunna åstadkomma, men det får bli morgondagens bekymmer!

Och nu har vi kommit ytterligare 5,5 procent närmare att vara färdiga på huset. Hallen är nämligen klar, nu behöver man inte stirra åt höger för att det ska se klart ut. Nu kan man stirra uppåt, neråt...och ja, åt vilket håll man vill. Kolla själv!

Synd att bilderna suger. Men, om man kisar ser dom rätt okej ut. Är det riktigt illa kan man blunda. Jag har just fått sitta en och en halv timma och lirka med mobilen för att den skulle kunna tänka sig att koppla upp sig mot datorn. Till slut gjorde den vänligen den. Tack kära mobil.

Nu ska jag sova...så...

...Over and out.

Äntligen! Kl. är 10.05.

När dagen börjar såhär kan den inte bli annat än fantastisk! Även om bilen skär ihop, Pappa bjuder på helstekt komage till middag, den sista Johan Falk filmen är uthyrd och vi alla får svinisen... En underbar dag vill säga!

Nu ska jag ut, lägga mig i bakhåll och peppra grannarna och förbipasserande med snöbollar. Säkert mycket uppskattat.

Over and out.

Respekt. Kl. är 01.02.

I England får en gravid kvinna kissa i en polismans hatt (ni vet dom höga dom har där...) om hon skulle vara kissnödig utan att det finns en toalett i närheten. Det är tillåtet, men bara om man är gravid. Annars är det nog väldigt olagligt. Jag skulle vilja ha en sådan lag här, det skulle lösa många knepiga situationer. Och inte vara mer än rätt egentligen.

Hoppas att någon högt uppsatt politiker - mot all förmodan - läser min blogg, och kan vidarebefodra detta till riksdagen. Tack på förhand.

Over and out.

Trumvirvel.

Idag ramlade den ökände poletten ner. Någonstans så trodde jag nog att det inte skulle vara någon bebis i magen. Jag brukade stå framför spegeln och tänka "den där magen går ju suga in, kolla". Så, när det var dags för ultraljudet sa jag skämtsamt "säg nu bara inte att det är tre". Och det gjorde hon inte, hon sa att det var en bebis. Vilket var en lika stor chock. Som dock la sig rätt snabbt, för det var fossingar och det var ett hjärta som tickade. Och en hjärna (vilket gör att Dolph varken brås på mamma och pappa...). Och ja...utan mer knussel. Här är Dolph Nilsson-Clason.

Over and out.

Koll på klockan? Aldrig.

Men jag slutar i alla fall jobba om 44 minuter och 19 sekunder. Inte för att jag räknar ner inte. Då ska jag hem. Ta en lång varm dusch (hoppas David har eldat, visst har du det älskling?) sjunka ner i soffan, och titta på Hells Kitchen. Nu blir det sista rycket innan dess.

Over and out.

Helgen i korthet. Kl. är 22.16.

FREDAG:

En massa sovande efter att jag jobbat natt, steg dock upp tidigt för att hinna fara till Bastuträsk och tända ljus på farmors grav - eller typ 5. Och sen vidare till farfars grav. Det låter konstigt, men allhelgona är verkligen en av de finaste högtiderna som finns - ljusen på alla gravar som visar att det finns någon som tänker på alla dessa människor. Nästa år ska jag ta med Dolph på roadtripen.

LÖRDAG:

Upp TIDIGT eftersom detta var dagen med stort D. IKEA-DAGEN! Välkänt är väl att vi hittat på anledningar till att fara, och nu var vi där. Men ändå rätt nöjd med vår insats, och i slutändan hade vi inte köpt så mycket mer än vi tänkt. Dock en massa bebissaker, så om vi någonsin varit skraja att jinxa Dolph, är det kört nu. Och även Candy World, och vi tyckte nog att vi var lite crazy där inne - handlade hejvilt! Och kom till kassan och det vart ynka 274 kr. Jenny kunde ju komma upp i 800 eller vad det nu var. Och nu är man less på godis igen. Brum, brum hem igen. Pizza. Och filmer. Int´led vi int´.

(en del av grejerna vi köpte...bara en del.)

(Vår nya toa-spegel, och lampa) Så. Det var nog helgen i korthet. Har fått en massa påtryckningar på att lägga ut magbilder. Och svag, som jag är, veknar jag lätt. Och mitt förra "aldrig" har nu blivit "inte innan ultraljudet". Annars kanske ultraljudet visar nada, och då är det enda folk kommer att tänka "gud, så fet hon har blivit...". Och det har jag ju i så fall. Men, en väldigt underlig fetma. SÅ, efter torsdag. Kanske.

Over and out.

Hormoner. Kl. är 00.20.

Preggo-fact nummer 642. Graviditetshormoner. Tycker ändå att jag lyckas hantera det ganska så bra, än så länge. Jag skriker inte åt folk, grinar inte mycket mer än i normala fall och är nog bara mest som vanligt. Fast jag blir irriterad. Super-irriterad. David är ju självklart i skottlinjen, och de fjantigaste saker kan jag störa mig på. Men istället för att säga arga saker, brukar jag tänka arga saker. Sen får jag dåligt samvete för det, och ber om ursäkt för att jag varit otrevlig. För jag har ingen anledning någonsin att bli arg på honom. Faktum är att jag är så vansinnigt lyckligt lottad som får vara hans. Och ha honom som min.

Du är den finaste som finns, och det bästa som nånsin hänt mig. Jag älskar dig, så mycket. Om jag någon gång blir arg är det inte för att du förtjänar det, det är hormonerna. Älskling.

Over and out.

Dolphs första leksaker. Kl. är 15.57.

Dolph kommer att tro att Dolph är en dinosarie. Men det gör inget. Vi kallar det för julklappar, och intalar oss själva att Ica Maxi var nog på väg att slänga dom för att rättfärdiga att vi köpte dom. Men dom är sååå fina.

Over and out.

Jag kanske hade tänkt lägga ut magbilder. Vem vet? Kl. är 22.39.

Ingen gör det, och nu kommer ni aldrig få veta. Eftersom kameran på min mobil slutat fungera. Eller inte direkt, men blixten har slutat fungera. Och vad är väl en kamera utan blixt, jo - en kamera som inte går att ta bilder med efter mörkrets genombrott. Ingen kamera som funkar i Norrland alltså. Och det är ju så synd, för den har ju funkat klockrent.

Om man bortser från att internet aldrig fungerat på den. Den där fula menyn som täcker min fina bakrungsbild, som bara INTE går att få bort. Och det faktum att den lever på the edge varje gång jag ska försöka koppla in den till datorn, eftersom man kan få spendera en förmiddag till det. Dom enda TRE knapparna på den som är helvete att trycka in...

(okej...det sista kan vara för att jag spillde läsk på den...men det andra är jag oskyldig till.)

Men det är ju inte bara dåliga saker med den. LG:s logo är formad typ som en smiley. Det gillar jag. Det blir jag glad av. Cred till LG för det. Och inget annat.

Over and out.

I need some sleep... Kl. är 05.05.

...och snart får jag det. Lite oturligt att hamna på den längsta natten på hela året - och aningens segt att se klockan stanna vid tio i två, och inte röra sig på en timma. Men snart så...och så skön sängen kommer att vara.

Magen syns allt mer, och jag kan inte låta bli att roa mig med att titta på att den gungar åt motsatt håll om man jämför med underkroppen. Kanske börjar gå som ett preggo redan? Byxor börjar bli tajta, men jag tackar gudarna för att jag hade en bra preggo-smak sedan tidigare - det mesta ryms i baggy byxor. Lite svårt att tänka sig att det snart har gått halvvägs. Men lutar jag mig lite tillbaka ser jag inte mina fossingar längre...i och för sig, lutar jag mig mycket tillbaka ser jag inget av min kropp längre. Allt handlar om lutningen. Min kissblåsa håller då med om detockså. Den får utstå prövningar den aldrig utstått tidigare. Så skönt att få det sagt också...anteckna gärna. Och under tiden ni gör det ska jag fortsätta fördriva tiden.

Oooooh. Och inte att förglömma, det är vitt på backen. yeah.

Det var alla mina filosofiska tankar.

Over and out.

Home, sweet home. Kl. är 18.10.

Äntligen, lite för och efter bilder på trappan. Det är till slut en bit tapet uppe, och om man fokuserar på en punkt och inte vrider nacken så ser det färdigt ut. (Man måste samtidigt tänka bort att det ska upp tapet på andra väggen också...) Men, ett litet steg för mänskligheten...ja...ni vet...

Over and out.