Om vårat hemmaliv. Kl. är 23.48.

Vi sitter i varsin soffa. I bakgrunden står tv:n på med reklam för en film som går senare på kvällen.

- Har du sett den filmen? undrar han.
- Hmmm. (tänkepaus)
- Har du ont någonstans? frågar han plötsligt.
- Jag? Nähä. Hur så? undrar jag.
- Du ser så plågad ut. svarar han.

Aldrig i mitt liv hade jag misstänkt att jag såg plågad ut när jag tänkte. Undrar om detta är en bieffekt av att vara mammaledig? Undrar om det kommer bli smärtsamt att tänka? (undrar om det inte redan nu är lite smärtsamt att tänka...) Jag kommer nog aldrig kunna börja jobba igen. Hur skulle det se ut om patienterna frågar mig något, och mitt ansikte är förvridet i smärta när jag funderar på svaret? Näsi.

Over and out.

Om regniga dagar. Kl. är 22.42.

Jag tror jag får alldeles för mycket tid att tänka på regniga dagar. Lite som "är huvudet dumt, får kroppen lida..." fast "är kroppen rastlös, får huvudet lida". Jag har...



...kommit på varför jag inte ser ut som 14, efter att ha använt krämerna i typ tre dagar. Jag måste ha sett ut som 34 innan. Nu ser jag ut som 24. Tror jag. Tar mig kanske aldrig ner till 14 igen. (Fast för några veckor sedan när jag åkte inlines var det ett killgäng, som inte kommit i målbrottet som visslade på mig. Kanske för att dom tyckte jag var söt, men mest troligt för att jag knappt kan hålla balansen. Båda fötterna pekar utåt och inåt, som om jag brutit dom. Och jag ser förfärligt töntig ut med hjälmen jag äntligen börjat använda sedan jag blev mamma. Jag har inte TID att dö just nu. Jag stängde förresten av hörseln när jag hörde att dom skrattade.)



...hur jag aldrig kommer att ha en ålderskris igen. Innan Dino föddes, fanns det inte lika många milstolpar. Varje dag som gick var en mindre på mitt liv. Nu är varje dag som går EN TILL på hans!



...Vilken snäll pojkvän jag har. Särskilt när jag stressar upp mig utan anledning. Och mitt liv är så ostressigt att jag har aldrig anledning. Aldrig.



Jag har dessutom hunnit göra en Ikea shoppinglista i mitt huvud 311 gånger. Det är inte så mycket som ska handlas. Men mitt huvud rymmer inte särskilt mycket, ungefär 3 grejjer. Så det knuffas hela tiden ut saker, så det är samma lista som görs om och om och om igen. Ni hörde förresten rätt - äntligen ska jag göra Ikea osäkert med min syster (som vi pratat om x antal gånger...) Kommer bli legen... wait for it... dary! Och om ni har tänkt beställa något med mig, kör inte soffskämtet. Jag uppfann soffskämtet. Jag är less på soffskämtet. Mest för att jag själv försökt beställa en soffa med varenda arbetskamrat, vän och familjemedlem som varit till Ikea. Så långt sträcker sig min humor.

Over and out.

Om att alltid vara sent ute. Kl. är 00.46.

Försöker hitta en klädsel åt vår Brio (not so) Happy vagn. Och det verkar inte vara det lättaste. Dom har ändrat i modellen, och om jag tyckte att det var illa när vi var tvungna ta den bruna för att det var den sista kvar. Ja, då visste jag inte vad som väntade. Nu - får Dino vara glad om han slipper vila gumpen i en chockrosa vagn. Eller, ännu värre - bara på stålställningen.

Nja. Vi ska nog hitta en i alla fall, på ett eller annat sätt. Om jag var ni, och hade en Brio Happy vagn årsmodell 09. Med möjligtvis en grön klädsel - skulle jag inte lämna den obevakad på stan. Desperata mammor kan göra vad som helst...

Over and out.

Om att vara liten. Kl. är 23.43.

Det är inte alltid lätt. Speciellt inte när man fått en spruta, i båda benen. Fast det är nog fortfarande värst för mamma som återupplever traumat i huvudet. Dino kom över det direkt, och på väg ut från BVC-sköterskan bjöd han till och med på sitt typ fjärde skratt här i livet. Och ikväll har han varit trött, och jätteledsen ett tag - och sedan jätteglad. Som en berg och dal-bana. Eller som hans mamma 2 dagar efter att han föddes! Helt normalt alltså.

Ikväll har vi haft världens Ernstigaste kväll (ja, det blev just ett ord). Vi åt till och med jordgubbar och grädde till, mer ernstigt än så blir det inte. Tror att det är då jag är allra lyckligast, när jag får mysa hemma med mina fina pojkar och Kisen förstås. Är så glad hur ni alla, på erat unika vis, berikat mina liv. David. Med din humor. Haha. Skojade bara, jag älskar varenda egenskap du har - och dom gör upp för humorn. Dammit, kommer bli så uppkittlad när du läser detta. Du skulle bara våga. (Jag hoppas du förstår att jag retas, du får mig att skratta som ingen annan!)

Nä. Nu ska jag gå och sova. Tänkte göra en tidig kväll. Sen för att vara småbarnsmamma, tidig för att vara Sara. Sov gott alla sömntutor.

Over and out.

Om glädjen med att inspirera andra. Kl. är 20.29.

Jag fick ett sms, som började något sådant här: Ni inspirerade oss. Glad i hågen lät jag min fantasi vandra iväg, vad hade vi inspirerat i? Var det mitt och Davids underbara förhållande (tyck om varandra super-duper-mega-mycket, men när ni väl bråkar - gör det ordentligt!). Borde jag kanske börja skriva "tips för hur man får förhållandet att hålla" som Blondinbella? Eller kan det ha varit på modefronten jag inspirerade? Dom där fula träningsbyxorna jag köpte förra sommaren på Ica Maxi är ju lite lika dom där swettisbyxorna man ska ha till kavaj i år. Hallå? Sammanträffande? Skulle inte tro det. Hade min humor äntligen funnit genomslagskraft? Eller min vänliga inställning till välgörenhet (var ju faktiskt på väg att bli fadder åt en isbjörn, tills jag fick veta att man faktiskt inte fick en egen isbjörn!).

Men.

Det var vårat badmintonnät. Dom hade blivit inspirerade av vårat badmintonnät och köpt ett eget. Ja. Kul att inspirera någon, på något sätt i alla fall.

Over and out.

Om, hur jag imorgon kommer se ut som 14. Kl. är 23.16.

Och det är dessa prylar som kommer att hjälpa mig. Imorgon kommer mitt ansikte vara lika mjukt som Dinos bakdel. Eller så kommer den enda skillnaden bara vara att min plånbok är lite tommare. Vem vet?

Over and out.

Om att vara en stolt mamma. Kl. är 13.13.

Nu har vi varit till BVC och Dino har fått dom omtalade sprutorna i benet. Jag tror att hans mamma tyckte att det var jobbigare än honom, eftersom hon drömt mardrömmar om det inatt. Men det gick så bra. Lilleman vart tvärledsen när dom stack (läs: HÖGG!) honom i benen. Men det gick över på två sekunder, och sedan vart han sitt glada jag igen! Han vägde förresten 6830 gram och var 64,5 cm lång!

Over and out.

Om att få det bästa av två världar. Kl. är 23.19.

Aldrig när jag var yngre, att jag föreställde mig som mamma. Däremot så såg jag alltid min framtid med en hund. Eller 13 st. Men vem behöver 13 hundar, när man har den bästa? Så därför var det så roligt att vi äntligen pallrade oss iväg för att träna lite lydnad. Och att jag fick vara bara Kias matte ett litet tag. Och jag tror att hon gillade det, även om det var ett katastrofpass - hade vi roligt. Och sedan att få komma hem till världens finaste sambo, och världens goaste lille kille - det måste ju vara att ha det bästa från alla världar!?

Och så skönt att påminnas om att jag kan vara både en hundtjej och mamma. Dino får väl hånka på till brukshundklubben om några år.

Imorgon är det dags för BVC. Ska bli spännande eftersom det är typ en och en halv månad sedan vi sist var där, få se vad lill-palten väger. Lite tråkigt är att han ska få sin första vaccination, önskar så att han inte blir sjuk efter. Är ändå nog varmt. Dessutom väntar jag övervänt på ett paket från Eleven. Har beställt hårgrejjer som ska få håret att glänsa som silke och hudgrejjer som ska göra mig tio år yngre (alltså 14?). Ålderskris någon?

Over and out.

Om att komma på meningen. Kl. är 01.37.

Hela tiden i magen trodde jag att Dino var en flicka. Tror jag i alla fall att jag trodde. Men jag visste inte om det kändes så, eller om det var jag som hoppades på det. Så därför trodde jag till slut inget, för att jag inte ville bli besviken. Så tror jag det var. Men trots allt detta, kändes det självklart när jag såg att lillbebben var en pojke. Som att det var precis som det skulle vara. Som att allt var rätt.

Och jag har kommit på en massa fördelar. Vi kommer alltid att klara oss på bara en toalett (om inte Dino blir sångare i något glamrock eller punkband...). Pappa kommer inte behöva jaga bort pojkvänner med hagelbössan (Mamma får använda den till att jaga bort flickvänner istället). Och den allra bästa kom jag på idag! Mamma kommer att få klä honom tills dess att han flyttar hemifrån! För under mina 24 (shit 24!) år tror jag aldrig att jag stött på en kille som gillat att shoppa kläder. Fylld av denna insikt började jag redan idag, med att shoppa lite reakläder på Lindex.

Nu är det dags att nanna, jag hoppas på att Dino gör en lika underbar morgon som förra natten. Jag vågar inte ens skriva vilken tid han slog upp ögonen, för när ni tänker underbar är ni nog ändå några timmar fel. Jag vågar heller inte skriva att jag vaknade före, och fick vänta in honom - eftersom han somnat på min arm. Och åh, vad jag önskar att jag hade fått höra av någon att barn kan vara så snälla, innan han föddes. Att det finns mardrömsscenarion, men även solskenshistorier. Som Dino. Han är en solskenshistoria.

(And for you people who wish this blog was in english, I can only say. DONT. I´m not even that good in swedish. It´s mostly just nonsence, really. And if I wouldnt disrespect the swedish lanugage so bad - and here I would like to say sorry to my swedish-teacher Maj-Lis - you could use Google translate. But I´m thinking it´s easier to learn swedish than to make any sense out of that. So learn a cool language instead. But thank you!)

Over and out.

Om att älska någon så att hjärtat nästan sprängs. Kl. är 00.02.

Dino, jag älskar dig så mycket. Jag älskar till och med när du släpper små fisar under tiden jag ammar dig. Du förstår, om du hade varit längre än du är hade det inte varit något problem. Men. Just nu är inte din rumpa tillräckligt långt ifrån huvudet. Men det gör inget. Det är till och med lite gulligt, även dom riktigt illaluktande fisarna är lite söta. Så mycket älskar jag dig. Och det går inte av för hackor inte.

Ikväll har vi haft trevligt besök. Och jag vet inte om det är all mat, eller alla skratt - men jag känner mig däckad nu. Jag måste sussa. Och jag vet inte ens om jag tar mig till sängen. David får släpa dit mig i håret tror jag...

Over and out.

Om hur märkligt det kan vara. Kl. är 00.29.

Hur olika två väldigt lika dagar kan vara. Igår gick allt bara fel, och idag är det som om universum bestämt sig för att göra upp det. Jag har flyt helt enkelt. Vi bytte upp oss med babysittern, och det turades så att vi bara behövde lägga 31 kr i mellanskillnad. Jag kunde dessutom handla, eftersom vårat internet funkar igen. Jag höll till och med på att spöa David i badminton (10-8, 7-10, 10-12...bäst av tre.) Jag har träffat Marie och lille Joona, och jag stötte dessutom på min söta syster på Ica. Nu håller jag på att skriva ut bilder till ett litet fotoalbum. Jag börjar känna stressen - om 2 dagar blir han 3 månader. Det är en fjärdedels år. Och before i know it kommer han hem med första flickvännen. Och jag har inget album att genera honom med. Men snart så.

Den här bilden är given. En alldeles nykläckt Dino. (Vilken jädra tur att vi skaffade ny kamera...)

Over and out.

Om att ha en kass dag. Kl. är 23.48.

Allt började med att vårat internet inte ville funka imorse. Eftersom att jag desperat ville kolla internetbanken, försökte jag lika desperat få tag på Glocalnet. Två gånger satt jag 20 minuter i telefonkö, och vart bortkopplad. Tid som kunde ha spenderats på något värdare. Fick till slut tag på någon som lovade att supporten skulle ringa upp. Väntade ett par timmar, och ringde själv till slut. Fick då veta att internet skulle funka igen 14-15 tiden. Det funkade inte då. Jag hade 149 kr på kontot när jag kom till Ica Maxi, David kunde inte fylla på det hemifrån och det var bara att bege sig hemåt. Klockan 16 hade jag inte gjort en enda vettig grej på hela dagen.

Dessutom är jag så himla feg hela tiden. Såhär låter det hemma när jag försöker ringa supporten:

Jag till David: Alltså satan. När jag får tag på dom jävlarna ska jag fan säga upp bredbandet. Jag bli så jävla förb...

(i telefonen) Men heeeeej, jo jag skulle vilja felanmäla vårat bredband. Nä, ingen fara alls. Inte klart förrän då, men inte är det någon fara. Du skulle vilja låna 400 kr? Men självklart, säg ett kontonummer bara.

Stor i orden. Liten på jorden.

Måste även visa lite bilder på vår snälla Dunderklump. Igår bestämde han sig för att ta ersättningsflaskan i egna händer. Kanske tyckte han att jag var för långsam. Kanske tycker han redan att "han kan själv". Kanske värmde den skönt mot lille-hand. Who knows. Bara han. Och jag vet att vara tacksam mot honom - igår sov han till 11 och idag till 10 (snälla hata mig inte!). Tack snälla Dino-bubben. Mamma älskar dig.

Over and out.

Om skrivkramp. Kl. är 23.32.

Jag har verkligen det ikväll. Jag har suttit i 47 minuter nu med samma inlägg, och kommer ingen vart. Idag har vi städat lite, jag har varit till stan och handlat en babysitter. Våran hade förbrukat upp sitt förtroendekapital. Och även ett par byxor. Och jag vet att jag sa att jag inte skulle handla kläder innan jag gått ner x antal kilo - men det var på rea. Och då är det legitimt, då är det praktiskt taget som att tjäna pengar på det. Sedan gjorde jag en räkpaj till middag, och hur himla upphetsande är det att läsa allt detta. Inte mycket. Och fastän mitt liv kan vara tråkigt att läsa om, och tråkigt att skriva är det så himla roligt att leva det.

Det mest spännande som händer på Villavägen är att folk näckar som galna. Eller inte näckar, men årets-inne-mode-grej verkar vara kalsonger. Det lämnar alldeles för lite åt fantasin. Och uppenbarligen kan jag ju inte vara ensam om att tycka det, för varför annars skulle man ha uppfunnit shorts? Dino hakade i alla fall på trenden och slängde kläderna i förra veckan, för första gången. Och hur skönt verkade det inte vara att vara naken och känna vinden fläkta om rumpan? Fast han hade lite klass och var nudist på baksidan, i skuggan.

Over and out.

Om att vara ammande, mamma på fest. Kl. är 23.07.

Eftersom jag fått mycket missriktad sympati dessa nyktra dagar på stadsfesten, skulle jag bara vilja klargöra en del grejjer. Visst är det lite tråkigt att vara nykter, bland en massa onyktra människor. Visst skulle jag kunna mörda ibland för en bacardi breezer (den med vattenmelon...mmm...) Men, tro inte att det inte finns fördelar, nämligen:

• Jag minns allt dagen efter. (Eller i alla fall lika mycket som jag kommer ihåg i vanliga fall.)
• Jag har körkort, bil och min nykterhet = FRIHET! Jag kan fara när jag vill och vart jag vill.
• Cola är gott, och man kräks inte hur mycket man än dricker (tror jag.)
• När alla andra ligger med dunkande huvuden dagen efter, slår jag upp ögonen och ler mot en ny dag.
• Sist men inte minst. Jag är den enda tjejen på festen som bara får större och större bröst ju längre kvällen lider. Den funktionen skulle nog många vilja ha.

Så oroa er inte för mig. Tids nog sitter jag där och smuttar på min Bacardi, och tills dess är jag fullkomligt nöjd.

Imorgon ska jag visa er vad vi gör dessa varma dagar (visst är det skönt?!).

Over and out.

Jag tror att det krävs något alldeles extra. Kl. är 00.00.

Och att man måste trivas med sig själv, innan man trivs i sitt eget sällskap. Och något har hänt med mig. För jag har ALDRIG trivts i mitt eget sällskap, tills nu. Nu gör jag det. Och, jag kom just hem efter en underbar kväll på Stadsfesten. Och eftersom jag har mitt här hemma, hade jag bestämt att det skulle bli en kort kväll. Dit. Lyssna på The Ark. Och sedan hem igen. Därför var jag inte så brydd om att hitta ett sällskap, för två stackars timmar. Och det kändes helt okej. Och The Ark var fantastiskt bra, och inte gjorde det saken bättre att Ola Salo blivit pappa för två månader sedan och pratade en massa om det. Då var mammahormonerna i rullning kan jag lova. Och när jag 22.51 gick ut under "utgång=hemgång"-skylten, vilket förmodligen var det tidigaste jag lämnat en stadsfest sedan någon gång, så kändes allt perfekt. Med ett leende på läpparna nickade jag när kvinnan frågade om hon skulle klippa av mitt band. Det var kul, men jag ville hem till min lilla familj.

Tack Ida för den underbara födelsedagspresenten. Den var bäst! Och tack David, för att du är Bäst. Helt enkelt.

Over and out.

Festival! Kl. är 02.04.

Och allt var som vanligt! Massa trevligt - onyktert - folk. Lite mat, för mycket pengar. En stackars liten burk Pepsi för 20 spänn(!). Men det gör ju inget, jag är ju så jädra tät (tack försäkringskassan.). Och allt annat som hör festivalen till. Men trots denna underbara kväll, så var det bästa när jag kom hem. Hittade en tidning från Vi Föräldrar i brevlådan, och fick gå upp och pussa på Dino. Så, allt var ju inte som vanligt antar jag.

Jag var förresten den enda i vårt sällskap som fick gå the walk of shame tillbaka till bordet för att hämta leg, när jag skulle handla en päroncider till min jobbarkompis och en pepsi till mig. Lite pinsamt att komma tomhänt tillbaka. Lite pinsamt när alla skrattade. Och bara lite pinsamt när jag hörde hur mina arbetskamrater ropade "Sara, Sara, Sara, Sara..." under min promenad tillbaka till baren. Lite underbart att jag inte är gammal tycker jag. Blir inte det här en ung-mamma-blogg då? Nja. Förmodligen inte.

Nu ska jag nanna. Är inte särskilt trött eftersom jag fick en redig sovmorgon imorse. Först tog Dino en sovmorgon till klockan halv tio. Sedan fick jag sova vidare till halv ett. Underbart. Och jag har David att tacka för hela den här dagen, tur jag har dig älskling!

Over and out.

Tisdag. Kl. 22.31.

En lugn dag, i en inte så lugn vecka. Jag hade tänkt få mig en solbränna på långpromenaden idag, men det mulnade på lagom till att jag satte min fot utanför dörren. Skönt var det ändå! Jag gillar känslan när det inte känns tungt att gå, dagar när det känns lätt! Det är som en mellandag idag, igår visste jag att det skulle komma ett paket från Eleven. Älskar deras paket, eftersom dom alltid skickar med lite roliga grejjer. Idag. Är det bara lugnt. Imorgon är det jobbmiddag på festivalen, och det ska bli så roligt att träffa alla igen. I 11 (12?) veckor har jag bara optimerat Dino. Vi brukar kalla det så när han är helt utsövd, torr i brallan och mätt i magen. Imorgon ska jag optimera mig själv, jag planerar att vara utsövd (Tack Älskling!) och är väldans ofta torr i brallan. Men jag ska definitivt inte vara mätt i magen. Det ska kurra i kistan.

David och Jonas har ikväll spelat badminton - det är väl tydligen roligare än att spela med sin flickvän! Skoja bara, Ja ´ä int bitter. Jag övade mig istället på att ta kort med kameran. Har väl en aning övning kvar, men.

Nä. Nu ska jag låtsas göra något vid datorn ett tag till. David har hittat en skräckfilm på TV, och vill att jag ska komma och titta. Men jag avskyr otäcka filmer, så jag bara måste göra "en grej till". Hela tiden. (Jag vet bubben, men innerst inne visste du nog att jag inte höll på att ta en magisterexamen i molekylärkemi på distansstudie. Utan anade kanske att jag maskade för att filmen skulle ta slut. Tv-masten sprängas. Eller vad som helst annat. Men jag älskar dig älskling.)

Over and out.

The new me. Kl. är 23.45.

Mitt nya jag. Är ett pyssligt jag. Och ett blödigt jag. Helt plötsligt sitter jag framför tv:n (utan att titta på den...) och klipper i små pappersbitar, och fixar egna tryck på kläder. Hur som haver, här är Dinos nya bodys och mina nya kylskåpsmagneter. Det är kul med pyssel. Jag är supertöntigast. Och jag älskar det.

Sedan tar jag en paus och läser lite bloggar, snubblar över ännu en ung-mamma-blogg. Men denna mamma har en son som föddes hjärtsjuk, och fick opereras och bara är 6 månader. Och jag tänker att om detta vore Dino, då skulle jag dö. Och jag får en liten tår i ögat, en klump i halsen och måste motstå en mycket kraftig impuls att springa upp. Väcka honom. Pussa och berätta hur mycket jag älskar honom. Och aldrig, aldrig släppa.

Over and out.

AV MED LÅNGKALSONGERNA! Kl. är 10.00.

Igår vart det sommar på riktigt. Våren är slut, och den 1/7 kl. 20.00 vart det sommar på riktigt. Det var äntligen dags för "sommar med Ernst". Jag älskar det programmet, för att han är så otroligt obehagligt mysig! Dessutom ser inte folk att programmet är roligt ju! I flera dagar efteråt går jag och David och upprepar Ernst-kommentarer. När jag går för att vattna säger jag att "blommorna ska få känna att jag bryr mig om dom" och "se hur ketchupen och senapen blir vänner på korven". Det finns en hel uppsjö av Ernst-citat, choose your pick. Jag längtar redan till nästa torsdag.

Dom senaste dagarna har varit mycket bra. Jag har handlat lite kläder åt lilleman, därav outfitbilderna nedan. (Min outfit behöver vi ju inte tala om...men jag har ändå lite kilon kvar innan det ska handlas kläder.) Han har fått sina första solglasögon, och tagit sitt första skumbad.

Igår var vi och fikade igen med föräldragruppen. Jag har som fått kläm om det här med att vara mamma, man fikar bara tydligen. Byter en blöja - och fikar. Ammar lite - och fikar. That´s it.

Over and out.