Nu väntar vi på att Dinos sovpåse ska torka, så han kan gå och lägga sig. Imorse hade det skett en liten olycka i sängen. Allt var blött. Ja, eller nu kanske jag överdrev en aning, allt var inte blött - blöjan var faktiskt torr.
tisdag, november 30, 2010
Julkort - försök nummer 2.
Nu väntar vi på att Dinos sovpåse ska torka, så han kan gå och lägga sig. Imorse hade det skett en liten olycka i sängen. Allt var blött. Ja, eller nu kanske jag överdrev en aning, allt var inte blött - blöjan var faktiskt torr.
måndag, november 29, 2010
Ibland behöver man dagar som denna, dagar som får alla andra att blekna.
Dagar som idag skulle jag vilja spara i en liten sådan där glasbubbla. Man skulle kunna skaka på den, och så skulle man minnas alla känslor. Och känna alla minnen.
Att folk ska vara så jädrans skämtsamma hela tiden!
Om jag bara fick skicka in den där bilden. Om bara.
söndag, november 28, 2010
Jag brukar sällan be om saker via bloggen.
Så. Kanske finns det någon därute med en behändig sulky - och tänker att den kan vi tänka oss låna ut till dom över en helg. Eller så finns det någon annan som tänker; "Åh, men vi har ju den där sulkyn i garaget. Vi använder den nästan aldrig, och det är ju trevligt med lite extra cash lagom till jul! Låt oss sälja den!"
Det spelar ingen roll hur den ser ut, fast den får gärna vara inte så värst ful. Och säker. Och ha hjul. Och...hör av er...i så fall.
Jag tycker så mycket om julen, det är en underbar frizon i livet.
Vet ni? Jag gillar verkligen snö, och när till och med jag lessnar...då är det illa.
fredag, november 26, 2010
Jag känner mig lite duktig idag. Och ni vet vad jag brukar säga; sikta mot trädtopparna...så kommer du ut genom ytterdörren.
Ett litet jultips.
...Och billigt är det.
torsdag, november 25, 2010
Inget mammafika idag...
Istället ska vi veckohandla, det är ju lön idag (halleluja!) och fixa lite julpynt. På ett sätt känns det som första riktiga julen i huset, förra året höll vi som mest på att få färdigt köket. Och vi lagade mat i vardagsrummet. Och hur mysigt det än är att koka knäck på ett campingkök som står mellan soffbordet och tv:n, så är det bättre med ett kök. På riktigt. Så, idag ska jag försöka hitta några gardinkappor till köket. Och ja...det här var väl inget vidare värt inlägg - men jag hade inte så mycket vidare värt att berätta heller!
onsdag, november 24, 2010
Okej. Efter detta avslöjande kommer jag att behöva ny identitet. Detta är stort.
Så...det är fejk va? Det är en välbevarad hemlighet bland männen. Och det är en perfekt plan, jag menar - vi vet ju inte! Säger dom att det tar ont, så måste man ju tro dom. Förmodligen, och nu spekulerar jag mest, så finns det en tid när varje far tar ett snack med sin son. Berättar att det är ett viktigt förhandlingsargument eller whatever, ja och att alla kvinnor tror att det innebär fruktansvärd plåga.
Ja, fast jag har ju sett alla ballbreakers på Americas funniest homevideos. Dom ser ju ganska äkta ut...
tisdag, november 23, 2010
7 månader och 4 dagar gammal...
Att fotografera barn och djur ska visst vara det svåraste som finns. Jag håller med om det.
Jamen, det gick väl sådär. Blir nog att försöka igen en annan dag.
I min hjärna...
JA! Dom saknar mig!
Sedan bjöd han in mig till jullunch, och det tackar man ju inte nej till. Jag får slänga på slipsen på Dino igen.
måndag, november 22, 2010
Det vart en liten improviserad bloggsemester i helgen.
lördag, november 20, 2010
19 november - 7 månader gammal.
torsdag, november 18, 2010
Vet ni? Att få barn har gjort mig knäpp!
tisdag, november 16, 2010
måndag, november 15, 2010
Vet ni att det snart börjar vara jul?
lördag, november 13, 2010
Jag är så less på hela den här genusdebatten.
Så, det här skulle din mamma vilja säga dig.
Dino. Du är en pojke, du har en skruv (som du i och försig försöker dra bort med våld varenda gång vi byter blöja, men det har ju inte så mycket med detta att göra...). Men, den är där (tillsvidare...) och du är en pojke. Men inte vilken pojke som helst. Till att börja med är du mammas favoritpojke, och det är inte så lite. Du kan göra vad du vill i livet, trots att du är en pojke och din mamma handlar kläder på lindex killavdelning. För sådant sitter inte i kläder, utan i hur jag ska intala dig varje dag att du kan göra vad du vill i livet. För du är en fantastisk pojke. Du har inte bara 1000 möjligheter, du har en miljon! Du får göra vad du vill, laga bilar eller sminka människor. Bara du är lycklig. Du får älska vem du vill. Bara du är älskad. Och allt detta är ditt, allt vad världen har att erbjuda, trots att du är en kille. I killkläder. Det kommer du att veta. För mamma ska nöta in, att det inte finns begränsningar för dig.
Det här är inte genus, eller något annat. Det är bara kärlek, ovillkorlig kärlek. Barn är böcker med blanka sidor, det är vi som lär dom allt. För dom finns inget genus, så istället för att slösa tid på detta - varför inte bara lära dom att oavsett om dom har tjejkläder, killkläder eller springer nakna som Naken-Janne jämt så kan dom bli vad dom vill?
Bara en tanke.
fredag, november 12, 2010
Ja...vi tittade på Sex and the city, men 22 minuter in somnade Dino. Och efter 1.25 så började filmen hacka.
Dino fick förresten sitta i vagnen idag, han är en stor kille nu - och då kan man göra sånt. Men vet ni vad? Han har inga tänder än? Hur mysigt är inte det. Det är en liten påminnelse att han fortfarande är mammas vilda bäbi.
torsdag, november 11, 2010
Alla dagar kan inte alltid vara dom bästa. Så det här är väl en av de näst bästa då..?
Jag har blivit avstulen min börs. Och nu när jag sitter med polisanmälan så. Ja. Kan jag inte komma på hur den såg ut. Jag minns inte vilket märke det var. Jag minns att det var kamoflaguefärgat tyg. Eller var det tyg? Var det något annat? Och visst stod det något på den? Men vad? Räcker det kanske att skriva att den var sliten och smutsig...? Men, den är borta. Det är polisanmält, alla kort är spärrade.
Jag försöker tänka på följande:
- Gymkortet var ju i alla fall inte i den. Det enda.
- Jag såg ut som ett freak på mitt körkort. Poliser kvävde fnissningar när dom kollade det, det var inga problem att ta sig in på krogen - jag såg ut som 45! Nytt körkort = nytt foto. Sedan förra kortet har jag sett en massa Top Model, på mitt nya körkort ska jag le med ögonen.
- Mitt gamla kontokort hade börjat lägga sig i mina inköp, genom att helt sonika inte medge köpen på affärer. Detta trots att det fanns pengar på kortet. Ingen lägger sig i mina inköp.
- Börsen var väl kanske lite väl barnslig, jag är ju en gammal och mogen kvinna nu.
- Dom lämnade kvar jackan. Och tur är väl det, den där jackan är väl värd ungefär 10 gånger mer än plånboka. Och jag har inte lust att lägga pengar på en ny jacka.
Men. Jag har verkligen lärt mig min läxa, synd bara att det skulle bli den hårda vägen.
Mellan alla telefonsamtalen, och formulären som skulle fyllas i hann klockan rusa ifrån både mig och Dino. Han tog saken i egna händer och påbörjade sin tupplur, när jag upptäckte det så väckte jag honom. Gav honom lunch. Tog ut han i vagnen, och han somnade. Tills dess jag parkerade den utanför fönstret, då började han gråta och plira med ögonen om vartannat. Så idag är vi ute på obeprövad mark, ingen tupplur och vi får se hur det blir.
onsdag, november 10, 2010
Om han hade kul på Leos? Om han vart trött efteråt?
Vet ni? Jag tror att idag blir en bra dag!
tisdag, november 09, 2010
Måste fasen fortsätta hundföljetongen. Hur neggo jag än känner mig när jag skriver om det.
Måste börja med att tillägga följande. Våran granne som då skulle ha dom till att hälsa och lekte hundpsykolog är en man i 45-50 års åldern. Han träffade denna kvinna för en eller två månader sedan drygt. Innan dess var han vansinnigt hundrädd. Det är alltså inte många procent av hans liv han har besuttit dessa hundkunskaper. Men, kärlek botar tydligen hundrädsla.
Ja. I alla fall, samma kväll som deras första drabbning var vi ute med pulkan för första gången. Kia och Dino är med. När vi börjar närma oss hemma, ser jag att dom är på väg mot oss - hunden är okopplad. Jag skyndar mig hem, slänger upp dörren och säger skarpt åt Kia att gå in samtidigt som jag plockar åt mig Dino. Tar lös honom från pulkan och går in även med honom. Går ut igen för att sätta in pulkan, och möter då vår granne som hunnit fram till sitt hus. "Vilken tur att du skyddar både barn och hund mot besten" säger han ironiskt och flinar. Sedan går han in till sig.
Imorse när vi var ute och gick, hade just kommit tillbaka och ställt barnvagnen på baksidan. Kia gick med kopplet släpandes efter sig bara runt huset. Ingen hund i sikte. Då sticker kvinnan ut huvudet och börjar vissla. Smartskallen har släppt ut sin ostabila hund, själv, på en tomt utan staket eller något. Det dröjer säkert 15 minuter innan hunden kommer springande, långt bortifrån. Inte ett dugg oroad att hunden inte alls hållit sig i närheten släpper hon ut den igen senare på dagen.
Så om ni har hund i Bureå, och brukar vara ute och gå mycket. Ta en sväng runt denna gata. Det är verkligen ingen trevlig hund, och det är bara en tidsfråga innan det händer något. Fortsättning följer.
måndag, november 08, 2010
söndag, november 07, 2010
Folk är idioter. Vissa i alla fall.
H.e.l.v.e.t.e.
Han skickar in sin hund. Och jag säger, fortfarande vänligt, att jag vill nog inte att dom ska hälsa mer. "Nämen, nog ska det där gå bra nog!" svarar han. Ja, men jag vill ändå inte att dom ska hälsa mer försöker jag igen. "Men, dom ska ju bara göra upp med sina inre känslor." säger han, samtidigt som han går hem till sig igen.
Är så jädra arg. Jag bad honom hur många gånger som helst att inte komma över. Att inte våra hundar skulle hälsa. Men ändå. Jag visste att det där skulle ske. Och att Kia skulle få in första och enda bettet, det kunde fan inte ha slutat sämre.
Någon som har en liten stuga till salu? Utan grannar? Långt ute i vidmarken. Bytes mot ett nyrenoverat hus på Villavägen.
Första gången han kryper. Ser ni den skräckblandade förtjusningen i hans ögon? Hjälp!
Ja. Man kanske kan sammanfatta allt detta som lördagsmys? Eller?
fredag, november 05, 2010
torsdag, november 04, 2010
Vet ni? Att få barn är tamefan det häftigaste som finns!
onsdag, november 03, 2010
Idag är det bodycombat-onsdag. Typiskt.
Så. Jag bryr mig inte om min bodycombat-onsdag förlänger förkylningen med sjuttioelva år. Imorgon kommer jag vara en bättre mamma, i alla fall imorgon. Då kan jag fokusera till 100% på att kurera lilleman.