Min chef ringde mig igår! Han bönade och bad att jag skulle komma tillbaka! Ja...eller så var det väl inte riktigt. Han frågade när jag skulle komma tillbaka. Jag svarade aldrig. Han skrattade? Uppenbarligen trodde han att jag skämtade, jaja. Han frågade igen. Jag svarade med en fråga: Hur länge kan jag vara hemma? Han skrattade igen, förmodligen trodde han att jag skämtade igen - ja, han är en rolig pajsare min chef. Ja, eftersom inget annat bet - så drog jag till med Augusti. Och, då skrattade han inte längre...konstigt.Sedan bjöd han in mig till jullunch, och det tackar man ju inte nej till. Jag får slänga på slipsen på Dino igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar